Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlen utgjorde, och för dem som till
bo-lag samanskjutit egna medel, för att vid
tillfälle af förlagsbehof uttaga dem såsom
lån, såsom förhållandet är med delegarne
i Jernkontöret, skulle uppstå en skyldighet,
att först utgöra förmögenhetsskatt för sin
egendom och sedan betala en ytterligare
afgift för hrarje del deraf som de ville till
sin egen fördel begagna.
Ännu värre skulle en sådan beskattning
taga sig ut, när det blefve fråga om sådana
valutor hvilka i sig sjelfva endast äro
penningars öfverflyttoing från en ort till en
annan, såsom förhållandet är med
postremiss-vexlarne — ty med samma rätt skulle kunna
fordras att den som utgifter en banksedel,
som han ärligt förvärfvat, skulle förse
honom med en stämpel på 10 öre — eller
med godkända räkningar, qvittenser och
anvisningar. Det är sant, att man för
detta slags papper förutsatt skattefrihet, så
snart ej beloppet uppginge till 100 rdr,
hvarigenora en fingervisning var gifven till
kringgående af författningen genom att för
hvarje särskildt tillfälle utfärda flere papper,
hvar för sig å något mindre än detta
belopp, men tillsammans uppgående till den
summa som skulle åstadkommas. Men
äf-ven på större belopp lydande handlingar
af detta slag skulle ej kunna utan största
orättvisa och olägenhet underkastas en
sådan beskattning, hvilken skulle alldeles
tillintetgöra de förnuftigare hushållsseder som
nu lyckligtvis hos oss mer och mer göra
sig gällande. Dertill räkna vi den
helso-samma vanan att genom regelbundna
skriftliga bevis verificera sina ekonomiska
förrättningar, gifva ordentliga räkningar å
sina fordringar hos andra, och genom
ordentliga qvittenser låta undanrödja all
ovisshet i afseende på fullgjorda betalningar.
Det är en stor fördom att dylika
urkunder skulle rödja någon brist på förtroende
till personer med hvilka man står i
affärsförhållanden; snarare skulle vi vilja säga
att det är bevis på en missuppfattning af
hvad som är granlaga och ridderligt att
ej, äfven i förhållande till ens
förtroligaste vänner, låta ekonomiska transaktioner
verificeras i sådan form att de äro fullt
bevisliga inför lagen. En 9katt på 9ådana
verificationer skulle göra dem äunu mera
förhatliga än de redan äro, och uppmuntra
till alla slags underslef för att undandraga
sig den, isynnerhet med våra landsmäns
kända ovilja att uppfylla åligganden mot
det allmänna, hvilka de på något vis kunna
undandraga sig. Så länge dessutom ej
civillagen erkänner nödvändigheten af karteradt
papper för sådana bevis om ekonomiska
transaktioner, — och vi hoppas att dermed
ännu skall dröja mycket länge — kan det
icke heller låta sig göra att på
bevillnin-gens väg föreskrifva hvad som i förhållande
till rättskipningen skall iakttagas.
Det är ett slag af dessa handlingar som
här fordrar ett särskildt omnämnande,
nem-ligeu anvisningarne. Efter exemplet i
andra länder, der sparsamheten och
ordentligheten i de ekonomiska förrättningarne är
af gammalt bragt till en betydlig höjd,
hafva äfven vi mer och mer börjat använda
bankinrättningarne såsom kassörer, för att
på samma gång göra tillfälliga
penniug-behållningar i någon mån räntebärande
samt undvika risken och obehaget att sjelfva
förvara dem. Behaget att göra och
mottaga liqvider genom anvisningar på
bankerna kommer såsom ett ytterligare motiv
till en sådan inrättning. Enligt
bevillningsutskottets förslag skulle hvarje sådan
anvisniug öfver 100 rdr förses med en
stämpel å 10 öre, med hvilka naturligtvis
depositions- samt upp- och
afskrifnings-haf-varens räntevinst skulle minskas. Yi hafva
varit i tillfälle att se en stor mängd
sådana räkningar i en här varande
penninganstalt, och det är verkligen
förvånande till hvilken grad fördelen af denna
anordning blifvit af alla klasser insedd och
begagnad. Det är ej blott de egentliga
affärsmännen som hafva upp- och
afskrif-ningsräkning i bankernas böcker;
embets-män och andra löntagare insätta å sådana
räkningar hvad de uppbära utöfver
bebof-ven för dagen, och uttaga deraf efter haud
hvad som erfordras för deras lefnadskost
nader. Vi minnas sådana räkningar, på
hvilka årligen blifvit omsatta ganska stora
belopp, utan att räntevinsten uppgått till
mer än några få riksdaler. Vore det nu
skäl att genom en beskattning motverka
så helsosamma affärsvanor, hvilka snarare
till och med äro förtjenta att med någon
liten uppoffring å statens sida uppmuntras,
i fall sådant vore behöfiigt? Upp- och
af-skrifningsräkningen i bankerna verkar i större
skala det samma som sparbanksbokeu,
och bör ej vara underkastad andra vilkor.
Dertill kommer att kontrollerna öfver ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
