Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strödda underrättelser.
Forna tiders artilleri. I dessa
armé-organisationernas dagar torde det ej vara
utan intresse att höra, hnru den kanske
vigtigaste afdelningen af en armé i forna
dagar var beskaffad. Vi meddela derföre
här nedan några notiser om artilleriet i
forna tider, af hvilka åtminstone en del
torde vara för de flesta af våra läsare
obekanta.
Ehuru man vanligen tillskrifver Barthold
Schwartz äran af att år 1320 ha uppfunnit
krutet, så är det ett faktum att Roger
Bacon redan år 1270 i sitt »Magnum opus»
omnämner dess beståndsdelar och huru det
kau användas för att kasta projektiler.
Kunskapen härom hade Bacon bemtat från
ett manuskript af Marcus Grsecus, hvars
datum är obekant men som något obe*
stämdt tillskrifves tiden mellan nioude och
tolfte århundradena. Krutet anses för öfrigt
hafva varit bekant för österns nationer redan
350. år före Kristus. Andra författare
återigen vilja förbinda krutet med den
»grekiska elden», som sedan urminnes tider varit
bekant i Orienten och hvilkeu säges ha
blifvit införd i Europa under
Konstanti-nopels belägring år 673, och man påstår
att det först var sedan den rätta
blandningen blef bättre känd, som det kom att
användas för framdrifvande af projektiler.
Det är morerna i Spanien soro anses först
ha infört artilleri i Europa. Enligt Condé
användes det af dem vid belägringen af
Saragossa år 1118, således 150 år före
Roger Bacou’s förmodade uppfinning. Ar
1306—1308 förlorades Gibraltar af
morerna i följd af de belägrandes artilleri,
och då Alfons den Elfte af Castilien år
1343 belägrade Algesiras, kastade den
moriska garnisonen »åskkulor» på sina fiender
genom långa rör af jern. Villani
uppgif-ver, att engelsmännen hade kanoner i
striden vid Creey år 1346, men detta
bekräftas icke af Froissart eller af andra
historie-skrifvare öfver denna tid. Emellertid
berättar eu annan historieskrifvare att Edvard
den Tredje under sin första expedition mot
skottarne år 1327 hade »Krakys of war»,
hvilket man förmodar hafva varit kanoner.
Huru tvifvelaktigt datum för artilleriets
införande i Europa än må vara, så är det
emellertid säkert, att kanoner icke hade
kommit i allmänt bruk såsom
krigsverktyg före senare delen af fjortonde
år-huudradet, hvilket förklarar några
författares uppgifter om att kanoner först
begagnades af venetianarne mot genuesarne
är 1378.
Såsom man kan förstå voro kanonerna först
af en klumpig och grof konstruktion. De
kallades bombarder af ordet »bombas» som
antydde det buller de göra då de afskjutas.
De förfärdigades antingen af smidt jern eller
af jernstänger som löddes och väldes
tillsammans och förstärktes med jernringar.
Understundom gjordes de äfven af
jern-och kopparplåtar, med bly instöpt emellan
dessa och beklädda med trä eller läder.
De voro vidare vid mynniugen än i
kammaren och hade en betydlig storlek och
längd. Froissart berättar om en stor
kanon som begagnades al Filip van
Arte-welde i belägringeu af Oudenarde år 1382.
»De hade äfven för att desto mera oroa
garnisonen afskjutit eu bombard af mycket
ansenlig storlek, hvilken var femtio fot i
längd och sköt stenar af en ofantlig tyngd.
Då de afsköto denna bombard kuude det
höras 5 lieues på dageu och nattetid ända
till 10 lieues».
Kulorna voro af sten och, såsom
Froissart säger, ofta af en ofantlig tyngd. De
som afskötos af Mahomet den Andres
rvkt-bara messingskanon vid Konstantinopels
belägring år 1453 vägde 600 skålpund.
Men ehuru städers och fästningars murar
på den tiden icke voro bygda för att kuuna
motstå artilleri, så var dock effekteu af
dessa stora massor som kastades mot dera
icke så betydlig som man kunnat
föreställa sig. Kastmaskinernas oformliga storlek
gjorde dem svåra att handtera, och deras
ofantliga tyngd gjorde det nästan omöjligt
att flytta dem. Af denna omständighet
fingo några stora bombarder namuet
»borgare», såsom beständigt qvarvarande på
en plats. Men äfven om svårigheterna
vid transporten kunnat öfvervinnss, så blef
den skada som gjordes af ett skott
lätte-ligen reparerad innan något annat hunnit
att utvidga den, emedan så ytterligt
få skott iuom en viss tid kunde afskjutas
med hvarie kanon. De bombarder som
%r
begagnades af venetianarne i belägringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
