Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
band att for alla tider såsom vänner fästa
de bfida nationerna vid hvarandra.
Att i beteckningen för kulturbegreppen
i det finska språket uppvisa hvad finnarne
hade medfört från sina första hem, och
hvad de heratnt från de kringboende
folken, är föremålet för professor Ahlquists
arbete, och nar vi finna att den drygaste
delen deraf kommit från oss, att vi på
detta sätt tryckt en outplånlig stämpel på
våra östra graunars odling, uppfriskas i
en förvånande grad känslan af den gamla
andliga gemenskapen. Hvad som i sig
sjelf egentligen endast är ett naket
ordregister kan sålunda bli en idéel brygga
mellan två politiskt skilda folk, och denna
omständighet ger i våra ögon ett Ökadt
värde åt denna skrift, hvars författares
vetenskapliga namn är bekant långt utöfver
Finlands och Sveriges gränser.
Från sina första boningar i granskapet
af den Uralska bergskedjan medförde de
finska stammarne ett ordnadt familjeskick,
och bland namnen på husets medlemmar
träffa vi knappast ett svenskt ord, om icke
smekordet mojje, lilla gumma, hvarmed
mannen tilltalade sin hustru, skulle vara det
samma som moje, hvilket i samma
betydelse nyttjas i några af våra
landskapsdialekter, äfven som poika, som har en
tydlig frändskap med det likaljudande ordet
i vårt eget språk, med dess diminutiva
tillägg till stammen boy, page och det
grekiska Tialg. Benämningen för de
förhållanden som uppstå genom äktenskapet äro
utomordentligt talrika och erinra ännu på
ett aflägset sätt om den gamla seden hos
de tatariskt-ugriska folken, att den unge
mannen till sin bruds fader erlägger
betalning icke blott för den föda och vård
hon åtnjutit utan äfven för den
arbetskraft hvaraf han kommer i roistning
genom hennes bortgång till en annan familj.
Hon köptes likväl icke såsom en slafvinna,
liksom i allmänhet träldomen var okänd
hos de finska stammarne; hustrun hölls
högt i ära Och anseende, och hennes
allmännaste namn i finskan var vaimo af
vaim, själ eller ande, och betyder således
ordagrant min själ eller mitt hjerta.
Af husdjur kände finnarne från början
endast hunden. Han kallas på lappska
och vestfinska koira, men hvarifrån detta
ord förskrifver sig har icke blifvit utrönt.
Namnen för boskapskreatur äro deremot
till en del hemtade ur de skandinaviska
språken; den allmänna benämningen nauta
härstammar tydligen från det fornnordiska
naut, det lappska vouksa är vårt oxe,
medan finskan har egna namn för oxe och
ko; endast ordet mulli, ungkreatur, har
finskan gemensamt med vårt språk: vi
träffa det i våra landskapsdialekter såsom
mulle, ung tjur, motsvarande det
fornnordiska boli, det tyska Bolie och det
engelska bull. Smeknamnet koesa eller kussa,
hvarmed vallbarn och ladugårdspigor locka
på korna, är den lappska termen för
detta djur.
För kons mjölk har lappskan lånat den
svenska beteckningen, och ostiakerna, som
ännu icke lärt sig att mjölka renen, kalla
den med ett ord som ursprungligen
betyder »bröstvatten», men de öfriga finska
språken hafva egna benämningar, hvilka
dock ursprungligen äro egenskapsord. Smör
betecknas, liksom hos oss, med ett ord
som egentligen betyder fett, men kima,
det svenska^ kärna, bevisar att finnarne
lärde sig smörets beredning af oss, som
deremot hafva det gemensamt med alla
våra germaniska stamförvandter ända bort
till Ganges. Ordet oet, utan förvandtskap
i något lefvande språk, har blifvit juusto,
men hvilketdera folket som hemtat detta
namn från det andra, torde icke vara lätt
att utreda.
Hästen saknades af ålder i de finska
träskmarkerna, och saken, liksom ordet,
lånades från skandinaverna. Hevo,
hevo-nen, är det danska och sydsvenska hoppe
och hoppa, hvilket betyder sto; vallacka,
liksom det likabetydande franska hongrois,
är ursprungligen ett ortnamn. Lika
främmande för de nordiska lågländerna var
fåret, som ursprungligen härstammar från
örtrika bergländer; det finska ordet
lam-mae, lambae är det germaniska Lamm,
under det vi fått ordet tacka, i
provinsmålen täka, från tatarerna. För ull fins
ännu hos de flesta finska folken intet
sär-skildt namn; man kallar den fårhår eller
till och med för fårfjeder. Från germanerna
kom äfven geten; finskans lcili och kauru*
äro det fornnordiska kiÖ, hvaraf vårt
kil-ling, samt det latinska caper, bock, det^
fornnordiska hafr. Svinet och hönan bära
skandinaviska namn; tuppen heter kukko,
såsom i alla germaniska språk samt
franskan, eller kanan-koiras, ordagrant höns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
