Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svages kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
"Jag kan ej längre uppehålla mig här för att
vänta er.
"Det står i svenska kyrkohandboken att faddrarne
skola vid föräldrarnes frånfälle draga försorg för
barnet - jag skall söka upp mina faddrar och se om de
vilja dra försorg för mitt barn, sedan de försummat
mig. Jag hoppas på Gud, som väl gifver er, herr
president, bättre tankar om den beklagansvärda, till
jorden nedböjda hustrun till - Ferdinand.
"Om det intresserar er, bör jag säga, att Ferdinand
och jag haft tre barn, af hvilka Gud tagit till sig de
två äldste; det yngsta, en flicka, har jag med mig.
Ferdinand dog efter en långvarig sjukdom, som
uttömde våra sista tillgångar; men han ville aldrig att
jag derom skulle underrätta er. Om ni fått bättre
tankar om mig och vill hjelpa mig, så skrif ett bref,
stäldt på Örebro; jag mins att jag varit der som barn
och vill der söka en bostad, om Gud förlänger mina
dagar. Tänk ej med harm på den olyckliga
Julia Svane.*
Jag erhöll detta bref för att besvara det, detta
skedde; men hon svarade aldrig; fastän det innehöll
de varmaste försäkringar om deltagande. Alla spår
hafva försvunnit, och ett bref, sorn jag skref till herr
Simon Sellner, besvarade han i affärsstil, att han för
många år sedan varit bekant med en viss Gerhard
på Hadelund, hvars alla tillgångar uppslukades af
skulder och att, om herr Simon mindes rätt, en
slägtinge till Gerhards fru tagit barnet till sig.
Detta är nu hela historien.
Du finner deraf att excellensen hårdt lidit af
följderna efter en ungdomsförvillelse och - jag vet ej
hvarföre han tycktes allra mest fästa sig vid namnet
Gerhard. Han har aldrig sagt mig förhållandet; men
hvarje gång detta ämne vidrörts, har han lutat pannan
i sina händer och mumlat: "detta är Guds finger!
Gerhard! Gerhard!" Detta säger han ofrivilligt; ty
några ögonblick efter frågar han mig alltid: "sade jag
något?" och då jag nekar - ty utropet är aldrig
ämnadt att höras - synes han lugnare."
"Nå, men tro mig", yttrade krigsrådinnan, "den
gamla skälmen Simon vet nog något om förhållandet.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
