Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bal och kaffekalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
i [alla land, ett föraktadt slägte - och - med ett
ord - jag ar jude.’
"Ingenting värre, skrattade jag. Nå vidare?
"’Tror ni att er kapten är nog upplyst att vilja
hä en jude öfver natten på fartyget?’ frågade han.
"Ja visst - ni skall få bo i min koj - men tala
om er händelse.
"’Nå väl - det trodde jag, och som ni ser,odet
beror dock på om ni kan se i mörkret, så ror båten
i land - och ni måtte väl ej vara så obarmhertig
att skicka mig i land igen. Jag hoppas att man lagt
rnin kappsäck på däck - riktigt! der ligger den’,
till-lade han.
"Nu skola vi höra berättelsen, yttrade jag, som
ej riktigt kunde förlika mig med detta äfventyrarsätt
att resa. Uppriktigt sagdt, ert inträde på skeppet ger
er en besynnerlig stämpel.
"’Jag tackar er för er uppriktighet’, yttrade den
unge mannen; ’jag måste synas er en äfventyrare.
Sanningen att säga, är jag något ditåt; man blir det
under resor, då man är alldeles ensam i verlden,
öfverlemnad åt sin egen kraft och sin egen
uppfinningsförmåga. Jag är, som jag sagt er, naturforskare -
äfven läkare; men detta är dock ej mitt egentliga fält,
fastän det intresserar mig. Men som naturforskare
reser jag och har, jag vet ej huru, verkligen hela
sommaren i Norges skär studerat dess hafsfauna och dess
ichtyologi.
"’Här äro rika skördar att göra. Jag har
således fri och glad som en fogel ströfvat omkring i de
talrika fjordarne och på öarne i Lofoten. För
ungefär sex veckor sedan började jag min resa nedåt det
sydliga Norge. Som en verklig naturforskare reste
jag ej som annat förståndigt folk den ginaste vägen,
ty jag hade ouppgjorda affärer vid hvarje klippa, i
hvarje fiskarstuga och hvarje fogelnäste. Jag hade
bekanta eller obekanta vänner i alla dessa lefvande
och växande väsenden, hvilka blicka utåt hafvet, som
jag, med längtan, dessa foglar, som svärma kring
klippbranterna, och dessa sparsamma blommor, som klänga
sig fast vid dess afsatser.
"’Med ett ord, min resa gick långsamt, men lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
