Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflygt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
"Lindau!" hviskade Adelaide. "Lindau! Jag vet
ej, pappa; men jag håller af den mannen - han är
väl gubbe nu - ack, jag torkade tårar ur hans ögon
- hvarför gret han? Jag mins att han gret/7
"Det vet jag icke; men hos honom skulle du vara
- han är gift med fru Herrman."
Adelaide studsade. "Den stolta frun!"
"Men hon är en förträfflig maka, en förträfflig
mor, en god kristen."
"Det hvirflar omkring i hufvudet på mig, pappa;
låt mig tänka på saken, sofva på saken, om jag kan.
Nämn ej det olycksaliga förslaget emellertid, utan låt
det hvila."
"Det står ej i min makt. Sellner kommer hit om
några dagar, och då skall allt afgöras."
Adelaide darrade af en inre fasa för den gamle
Sellner, som oaktadt sin vänlighet alltid förblifvit henne
främmande.
"Tänk på saken, Adelaide. Du är rik - du
kommer i ett förnämt hus - glöm dä inte Allgottsboda
och gamle Pihl!"
Adelaide föll tigande i gubbens famn och lutade
det sköna, lockiga hufvudet rnot hans axel. Då hon
åter såg upp, hade hon gråtit: hon kysste sin far på
pannan, och på händerna, hon smekte honom som
ett barn - men ej ett ord kom från hennes läppar,
endast ögonen frågade: "kan jag väl glömma min ende
vän på jorden?"
Adelaide var förvirrad, som man alltid är, då en
mängd tankar samtidigt rusa in på scenen och kämpa
med hvarandra. Småningom fick hon reda - hon
visste att hon var rik; att undvika det tycktes ej stå
i hennes makt - hon kände sig på ett underligt sätt
dragen till den gamle Lindau, det var liksom en
hemlig röst, som befalde henne att följa sitt underliga öde.
Hon eftertänkte huru mycket hon kunde göra för
sin far - hon fann att hon skulle kunna på en gång
lätta alla hans bekymmer och göra honom ekonomiskt
oberoende, och hon kände hans lynne tillräckligt för
att veta huru lätt han vande sig vid en ny menniska;
ty för honom voro de alla lika goda, lika ädla, han
hade aldrig pröfvat någon och hade lika litet sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
