Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
173
Ty — lik en främling, som, förundrad, kändes
Och valdes af en rikt begåfvad brud,
Men ropas, innan bröllopsfacklan tändes,
Från henne bort af pligtens bud;
Det ömma hjertat och den trogna handen
Dock höra henne till, hvarhelst han går,
Tills han en fjerran dag de sköna banden
Vid altarfoten knyta får —
Så går jag bort. . . Och, kan jag dig förgäta,
Förgäten vare då min högra hand!
Jag vill din krans af Sarons blomster fläta,
Med dalens liljor deribland;
Till dess jag än, bland Salems höga palmer,
Dig helsar, min trolofvade, min brud!
Och, under chorerna af Zions psalmer,
Får viga dig och mig åt Gud,
Och föra dig in på de gröna ängar,
Och till de evigt friska källors språng,
Och följa dig, vid klang af harposträngar,
Till himmelen med bön och sång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
