Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blir för fade, för enahanda:
Nöjena, i evig ring,
Måste koloriten blanda,
Att en lefnads-tafla randa,
Annars röjd af ingenting.
Nöjena . . . men nöjet sparsamt,
Målar blommor deribland:
Blodets, hjertats blomsterband,
Knutna ömt och närda varsamt,
Vissna under yrans brand.
Likväl är det de, som ensamt
Trygga värdet af vårt lif,
Trygga sällheten, gemensamt
Mellan pligt och tidsfördrif.
Men den qvinna, som naturen
Och sitt hjerta ej forrådt,
För fåfänglighetens lott;
Som, ej firad blott på couren,
Älskvärd ej i cerclen blott,
Verld och huslighet förmått
I ett fridsamt bröst förena,
Aldrig hänfördt af den ena,
Aldrig för den andra kallt —
En Cyprid i hofvets salar,
En Baucid i landets dalar,
Och en Gratie öfverallt;
Denna ljufva, visa qvinna.
Hon var värd att älskad bli,
Hon var värd att sällhet hinna,
Värd att dyrkas, värd att vinna
Dygdens segrar, liksom ni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
