Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HÖGBO BOLAG. Av fil. kand. Göran Hedin - Sandvikens grundläggning och första år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
KUNDER OCH AGENTER
Bland de första om än inte bland de största kunderna var Gävle-Dala
järnväg, med vilkens styrelse Högbo också hade en ganska intim
personalunion. Till Öfverums Bruk och till Nykvarns Bruk, vilket senare
i realiteten ägdes av Holm, gingo ett par av de första
stålsändningarna. Bland andra mottagare finner man under första tiden F. G.
Sandwall i Jönköping och S. E. Hofstedt i Norrköping samt några
firmor i Eskilstuna, främst C. V. Heljestrands, som ända från början
hade stått Göransson till tjänst med provutsmidningar och
verktygstillverkning.
Det tycks inte ha erbjudit några större svårigheter att få agenter
för utlandsförsäljningen, allrahelst som Göransson ofta under sina
resor sammanträffade med folk som han direkt eller indirekt kunde
engagera. Därvid tycks han för övrigt ha haft hjälp av själva ryktet
om bessemerprocessens realiserande och om det stora Högbo-bolaget.
Sålunda inträffade det flera gånger, att man fick motta brev från
personer i olika länder med erbjudande av agenturer. Förutom
disponenten själv tycks Michaeli ha varit den som närmast organiserat och
handlagt denna del av bolagets verksamhet. Som exempel kan nämnas,
att under mer än ett år all korrespondens med den franske agenten,
Jaques De Ron, gick genom honom.
Denne De Ron var en man som var synnerligen allvarligt och livligt
intresserad för sitt arbete. Han blev också snart personlig vän med
Göransson, som han senare besökte i »Sverige. Visserligen lyckades väl
De Ron aldrig förmedla några särskilt stora beställningar, men inte
dess mindre var han under sin verksamhetstid hos bolaget till ganska
mångsidig nytta. Han höll inte bara mycket intim kontakt mellan
företagsledningen och den franska marknaden utan han försökte i sin
tur anställa underagenter i Frankrike och han uppehöll också
förbindelser med andra av bolagets agenter. Genom De Ron fick man i
Sandviken också en extra möjlighet att bilda sig en uppfattning om
konkurrentförhållandena, inte bara med franska firmor utan också
med belgiska och med den kanske farligaste medtävlaren av alla,
Krupp. Ett av De Rons bekymmer var de svårigheter som de franska
patentbestämmelserna förorsakade, vilket föranledde honom att
framhålla det olämpliga i att det för fransk export avsedda Högbo-stålet
var försett med ursprungsbeteckning. Över huvud taget var han en
herre som inte drog sig för att säga sin mening, också om den till
äventyrs inte skulle vara uteslutande angenäm att höra för bolagsledningen.
I åtskilliga fall torde hans kritik mot stålet ha varit fruktbringande.
Men när han på motsvarande sätt yttrade sig tillrättavisande om leve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
