Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Varmvalsverks- och Smidesavdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
TILLVERKNING AV SÖMLÖSA RÖR
för trådvalsverket, 1915 likaledes för finvalsverk nr 5, då turbinen
där togs bort. 1920 gjordes en viss modernisering av stora
bandvalsverket och 1924 fullständig ombyggnad av lilla bandvalsverket.
Under 1956 förbättrades finvalsverk nr 5 dels genom nya elektriska
motorer, dels genom inläggande av konsthartslager, ävensom genom
andra anordningar. För närvarande är det endast ett valsverk, stora
bandvalsverket, som drives med ångmaskin.
Genom de successivt gjorda förändringarna och förbättringarna av
valsverken för solitt material har produktionskapaciteten efter hand
ökats och tillverkningen förbilligats genom personalbesparing,
produktionsökning per arbetare eller båda delarna. Götverkets kapacitet
per år uppgår f. n. till c:a 80 000 ton göt, de solida färdigvalsverken
utvalsa f. n. sammanlagt c:a 18 000 ton färdigt material per år, varav
c:a "V3 gå till vidare kallbearbetning inom järnverket.
Sandviken var det första verk i vårt land, som upptog tillverkningen
av sömlösa, valsade rör. Detta skedde år 1889. Tillverkningsjournalen
för detta år upptager för första gången rubriken »Tubrör» med en
kvantitet av 38 087 kg. Hålningen tillgick så, att det värmda, runda
ämnet för det blivande röret hålades under hammare genom att en
lämpligt dimensionerad dorn drevs igenom ämnet i dess centrumlinje.
För utvalsningen hade det förut omnämnda stripsverket i stora
verkstadshuset ombyggts. Den första rörvalsverkskonstruktionen var
mycket enkel. Det var ett duovalspar med för hand ställbar övervals
och med valsarna försedda med en serie successivt avtagande
rundspår. På baksidan låg mitt för det spår, där man f. t. skulle valsa, en
dornstång, på vars framända var fästad en plugg, som var grövre
än stången. Pluggens läge var ungefär mitt i valsspåret, och
dorn-stångens bakända stöddes av en tvärgående balk fast förenad med
valsstolarna medelst bommar. Vid valsningen drogs röret av valsarna
genom spåret och sköts över pluggen och blev således uppträtt på
dornstången, varifrån det sedan avdrogs för hand och valsningen
kunde upprepas i nästa, något mindre spår etc. Dornstången utsattes
vid valsningen enligt denna metod för starka
avknäckningspåkän-ningar, och då man i början icke hade några stöd, var man mycket
begränsad beträffande rörlängderna. Sedan finvalsverket nr 1 flyttats,
och tillverkningen av strips flyttats till annat valsverk, kunde utrymmet
i nordöstra hörnet av B 1 helt disponeras för rörtillverkningen. 1895
byggdes där rörvalsverk nr 22, och 1895 blev anläggningen
ytterligare utvidgad. Under den tiden arbetades ivrigt på förbättring av
rörtillverknings-metoderna, vilket återspeglas i ett flertal sökta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
