Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Byggnadsavdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
VÄGAR, JÄRNVÄGSSPÅR OCH VATTENLEDNINGAR
en jämförelsevis lätt och värmeisolerande brandsäker taktäckning. I
några fall ha även använts takplattor av gasbetong, t. ex. vid de under
uppförande varande industribyggnaderna vid Södra verken, (D 8 och
F 5). Där fordringarna på värmeisolering kunnat eftersättas, har på
de sista decennierna använts skyddsbeklädd korrugerad järnplåt, som
visat sig särdeles motståndskraftig mot aggressiva rökgaser o. dyl.
Den från hyttorna erhållna slaggstenen har i stor utsträckning
använts till grunder och dylikt. För utförande av byggnaderna med
grunder har det varit till synnerlig fördel att ha riklig tillgång på gott
grus från den stora grusåsen.
Bredspår, anslutna till Gävle-Dala järnväg utfördes redan vid
järnverkets första anläggning. Smalspår tillkommo först på 80-talet.
Till fromma för spårens goda bestånd togs det lyckligt nog från början
till en stadig rälssektion. För närvarande (1937) finnes iitlagda c:a 23
km smalspår, något över 9 km bredspår, c:a 3 1U km 3-skenspår och
onormala spår eller sammanlagt c:a 33 V2 km spår.
Genom verkstadsbyggnadernas successiva tillbyggande så att säga
hus vid hus uppstod på vissa håll i verkstäderna brist på lämpliga
körvägar. Genom norra kanalgrenens igenfyllande under åren 1918—
1928 skapades dock för det ur denna synpunkt sämst lottade området
en ny mycket välbehövlig genomfartsväg. En god förbättring i
trafikförhållandena vanns även genom den år 1908 utförda
betongviadukten över Gävle-Dala järnväg, vilken även erbjuder intresse ur den
synpunkten, att denna bro var en av de första inom landet av denna
konstruktionsart. Viadukten blev reparerad och i någon mån förstärkt
år 1932, varvid för första gången s. k. sprutbetong kom till användning
vid järnverkets byggnader.
Järnverkets behov av vatten har tillgodosetts genom lokalt
anordnade ledningssystem och pumpverk, som i regel fått sitt vatten från
de genom verkstadsområdet gående båda kanalgrenarna. När den
norra av dessa grenar på sin tid blev igenlagd, nedlades en särskild
700 mm grov betongkulvert för att i fortsättningen tillgodose
pumparnas vattenbehov. Sådana lokala vattenledningssystem,
kanalvattenledningar, finnas ett för varmvalsverken, ett för hyttor och
martinverk samt slutligen ett för tråddrageriet, kallvalsverken m. m. De
båda förstnämnda ha var sin högreservoar i tornbyggnad. Vid 1936
års slut funnos 3 635 m kanalvattenledningar utlagda.
Dricksvattenbehovet kunde givetvis icke tillfredsställas genom dessa
ledningssystem. Länge hämtades dricksvattnet till verken från en källa
nedanför Huvudkontoret nära norra portvaktstugan, men år 1895 utfördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
