Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - A. H. Göransson och grundläggandet av Sandvikens försäljningsorganisation. Av förutv. verkställande direktören i Jernkontoret doktor Axel Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
SAMMANTRÄFFANDET MED DUUS
I Köpenhamn hörde han, att ångbåtstrafiken över Stora Bält måst
inställas, samt att enda möjligheten att taga sig över var med öppna
isbåtar mellan Korsör och Nyborg. Göransson utrustade sig med en
sälskinnspäls, ett läderskärp och en pälsmössa samt skulle just ge sig
iväg, då han erfor, att det lilla hotellet i Korsör var överfyllt av 80
gäster, som alla väntade på att komma vidare med isbåtarna. Han
måste därför lugna sig några dagar i Köpenhamn. Overfärden sedan
till Nyborg gick galant på endast tre timmar, tack vare utmärkt väder
och tillfälligt bättre isförhållanden. Den närmast föregående isbåten
hade behövt 22 timmar att taga sig över. Säkerligen en både
ansträngande och riskfylld färd emellan drivande isflak omväxlande med
fast is, över vilken båten måste dragas under det passagerarna fingo
knoga med till fots i sina pälsar.
Över Lilla Bält roddes Göransson en lugn månskensnatt på, enligt
egen uppgift, 20 minuter, något som förefaller väl så kort, ehuru det
gällde det smala sundet vid Fredricia.
Resan gick därefter som vanligt via Hamburg och Köln till Paris,
dit han anlände den 19 januari. Ett sammanträffande som alldeles
tillfälligt ägde rum på stationen i Köln och som blev av betydelse ej
minst för familjen Göransson, må här omnämnas. Göransson gick på
perrongen i sin nyförvärvade sälskinnspäls i och för tågbyte, då en
obekant herre kom fram och på god tyska sade: »Ni är säkerligen
skandinav, ty endast folk därifrån begagna sälskinnspälsar.» Göransson
medgav detta, och de båda herrarna gingo fram och tillbaka en stund
utan att presentera sig. Emellertid fingo de så småningom klart för
sig, att båda arbetade i järn- och stålbranschen och då frågade den nya
bekantskapen, som visade sig vara en norrman, plötsligt: »Vet Ni, om
Göransson på Sandviken fått igång sitt verk ännu?» Vartill Henrik
svarade »Ja — och jag heter Göransson». Tablå! Norrmannen hette
P. A. Duus och var representant i Tyskland för det norska järnverket
Naes. Emellertid visade det sig, att Duus gärna ville erhålla
Sandvikens representation för tyres, axlar och annat järnvägsmaterial. Det
upptogs genast en ganska livlig brevväxling med Konsuln därhemma på
Sandviken. Henrik blev snart övertygad om Duus’ lämplighet, och
det hela slutade med, att denne längre fram blev Sandvikens
huvudagent i Tyskland, en befattning som han skötte allt intill sin död. Hans
dotterdotter blev gift med nuvarande disponenten K. F. Göransson.
I Paris stannade Göransson ej länge denna gång. Redan den 1 mars
är han i S:t Petersburg och tar åter itu med det nästan hopplösa arbetet
att få en stor avsättning för tyres. Det hela drar ut på tiden, och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
