- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
198

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - A. H. Göransson och grundläggandet av Sandvikens försäljningsorganisation. Av förutv. verkställande direktören i Jernkontoret doktor Axel Wahlberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

GÖRANSSONS PRISPOLITIK

agenter, har man en god kontroll över all debitering — något som i
motsatt fall är svårt nog att erhålla.

Vilken vikt Henrik Göransson lade på den personliga kontakten
belyses av följande lilla episod, som berättades för mig vid ett besök
i Paris i början av 1920-talet av Monsieur Pliilippe Berger, sedan många
år chef för »Aciers Sandvik» i nämnda stad. Jag återgiver Bergers
egna ord.

»Monsieur Göransson och jag träffades alldeles i början av
århundradet i Brüssel, där det just då pågick någon utställning, som intresserade
honom. Under en lunch frågade Monsieur Göransson plötsligt: »När
besökte Ni senast Monsieur den och den», som var en av våra kunder.
Jag var ung på den tiden och kände mig skamsen, ty jag hade aldrig
besökt ifrågavarande kund. Men jag var ju tvungen bekänna kort och
sade, att den kunden var så liten, att det ej lönat sig besöka honom,
utan sköttes affärerna per korrespondens. Göransson yttrade sig ej
alls med anledning av mitt svar, men då vi reste oss från lunchbordet,
sade han: »Ja, Monsieur Berger, då fara vi ut till den där kunden ett
slag tillsammans.»

Monsieur Berger tillade: »Jag fick där en läxa för livet.» Kunden
ifråga blev så småningom en mycket betydande avnämare.

Väl vetande att prima, svensk bessemer, rätt behandlad alltigenom
stod bästa degelstål ganska nära i kvalitativt hänseende, tvekade
Göransson aldrig att hålla höga priser. Han kände i grunden stålets värde.

Det talades då och då i utlandet om detta och hurusom Göransson,
när någon av hans kunder klagade över de höga priserna samt
framhöll, att han var bjuden mycket billigare priser från annat svenskt
järnverk, brukade säga: »Köp det då, ty kan Ni klara Er med en så mycket
billigare vara, är det ju galet, att Ni köper vårt stål.» Säkerligen »tog»
detta vida mer, än om Göransson börjat pruta litet på sitt stål.

Ett annat svar Göransson brukade giva, då man klagade på hans
höga priser, var: »Ja, Sandviken håller höga priser, och det äro vi
stolta över.»

Att Sandviken genom att sköta försäljningarna själv på hela
världsmarknaden alltsedan slutet av 60-talet i stort sett alltid fått ut bättre
försäljningspriser än övriga svenska järnverk, innan dessa under de
sista tjugufem åren ävenledes lagt om sina försäljningsorganisationer
— detta torde vara alldeles obestridligt. Men den egna
försäljningsorganisationen jämte Henrik Göranssons ständigt återkommande resor
i utlandet och därmed följande personliga kontakt med kunderna hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free