Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN - A. H. Göransson och grundläggandet av Sandvikens försäljningsorganisation. Av förutv. verkställande direktören i Jernkontoret doktor Axel Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
MELLANHANDELNS NACKDELAR
i New York, en hederlig och bra concern, men som för trettio år sedan
tog saken litet bekvämt. Nu var det så, att de flesta avnämarna för
svenskt stål voro spridda ut över New England med Boston mer eller
mindre som ett centrum. Detta nödgade A. Milne & Co. att själva
ha en agent, förlagd i Boston, en snäll herre med namnet Little.
När nu en av det svenska brukets kunder i New England önskade
kommunicera med verken i Sverige, skrev densamma till Mr. Little,
vilken i sin ordning sände brevet till A. Milne & Co. i New York.
Milne i sin ordning skickade detsamma till Carl Svedberg i London,
och denne på samma sätt till brodern Jesper vid Skeppsbron i
Stockholm, vilken slutligen vidarebefordrade den amerikanske kundens
meddelande till bruket ifråga. Ja — sedan skrev järnverket till
Stockholm, Stockholm till London, London till New York och New York
till Mr Little i Boston, varefter denne äntligen delgav kunden det
svenska brukets svar. Fullt tillfredsställande kan man näppeligen
beteckna detta sätt att handhava en export.
Det här anförda torde vara nog för att framhäva kontrasten emellan
Sandvikens självständiga, man kan säga rent personliga
försäljningsorganisation och det komplicerade, kontaktlösa mellanhandsystem,
som ännu vid sekelskiftet var så gott som allenarådande vid våra
övriga svenska järnverk. Även om, såsom förut framhållits,
mellanhandsförsäljningen haft sin förklaring i vår järnhanterings historiska
utveckling, måste man förvåna sig över, att detta system så länge
förblev rådande, även sedan bessemer- och martin metoderna allmänt
införts i vårt land. I och med götmetallens segerrika intåg på
världsmarknaden blev nämligen den personliga kontakten emellan
tillverkare och avnämare av vida större betydelse än förut. Och detta
gällde alldeles särskilt kvalitetsstålen.
Allt sedan sekelskiftet hava emellertid våra järnverk intensivt och
med stor framgång arbetat på ett rationellt ordnande av sina
försäljningar, såväl på utlandet som på hemmamarknaden, och våra största
verk anlita numera allt mindre fristående mellanhänder, åtminstone
för sin export till europeiska länder och Förenta Staterna.
Den utomordentliga betydelse, som försäljningsorganisationen haft
för Sandvikens utveckling torde lätt inses, om man besinnar, att, då
verket grundlades år 1862, ägde detsamma — praktiskt taget —■ varken
gruvor, skogar eller vattenkraft, d. v. s. saknade just de
naturbetingelser, på vilka hela vår urgamla järnhantering vilar. Men i trots härav
har detta verk gått fram som det gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
