Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Järnverket och Sandvikens sociala problem. Av fröken Sigrid Göransson med en översikt av skolväsendet av fru Ellen Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
SANATORIUM FÖR TUBERKULOSSJUKVÅRDEN
plats efter att ha genomgått många tillbyggnader och förändringar.
1909 inrättades köksavdelning, och man upphörde således med
mathämtningen från annat håll. Polikliniken blev samtidigt tillökad med
operationsrum för smärre ingrepp. Efter en mindre utvidgning år
1920 gjordes 1925 åter tillbyggnad, nu med ett parallellhus bakom det
gamla sjukhuset. I detta förlades sjuksalar, och det gamla huset
användes numera uteslutande för poliklinik och operationer samt till
rum för personalen. Nästa större utveckling skedde 1936, då den äldre
byggnaden ytterligare utvidgades för att bereda större
poliklinikutrymme samt plats för flera väntrum och konsultationsrum. Det var
nämligen bl. a. önskvärt att kunna även vid Sandvikens
sjukvårdsinrättning kunna utnyttja flera av den moderna läkarvetenskapens
resurser. Röntgen fanns redan tidigare, men andra anordningar
inrättades, såsom bättre laboratorium, diatermianläggning,
massageavdelning, kvartslampa o. s. v. Polikliniken kan nu beträffande
be-sökarantalet anses som en av landets största. Ar 1956 hade man då c:a
52 000 poliklinikbesök.
I samband med 1925 års utvidgning träffades överenskommelse
med landstinget om bidrag till driften för vården på sjuksalarna. Detta
utgår per dag och patient med bolagets självkostnader men maximerat
till motsvarande kostnader vid Gävle lasarett. Denna ersättning utgick
då för 24 sängplatser, vilket antal 1956 utökats till 26. Omsättningen
på sjukavdelningen är ovanligt stor. Ovannämnda antal sängplatser
kunde under vanliga förhållanden anses alltför litet i förhållande till
samhällets och ortens storlek, men tack vare att bolaget ordnar med
fria bilskjutsar kunna många fall med fördel skötas polikliniskt i stället
för att belasta sjukhuset. Särskilt för husmödrar som äro friska nog
att i hemmet utöva tillsyn är detta en lättnad, då hon på så sätt kan
reda sig med en enklare hjälpreda i stället för att vara helt frånvarande.
Bland de uppgifter, som väntade doktor Melin, nämndes här ovan
tuberkulossjukvården. På detta område liksom i alla de övriga frågorna
hade han ett intimt samarbete med brukspatron Henrik Göransson.
De två voro goda vänner och sutto ofta om kvällarna och rådslogo om
föreliggande problem. Detta ej minst då planerna på ett
lungsotssanatorium i Sandviken omkring 1904 börjat mogna. De trånga
arbetarhemmen ökade smittofaran, och man behövde en plats, dit de sjuka
kunde förflyttas för att minska sjukdomens spridning. Denna plats
fick ej ligga alltför långt bort, ty att genom stort avstånd skiljas från
hemmet eller de anhörigas besök ansågs vara en icke oväsentligt
deprimerande faktor. Angeläget ansåg man även vara att utrymmet skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
