- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
302

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - De stora folkrörelserna - Arbetarrörelsen. Av redaktör Carl Björk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

502

KRISER OCH MEDLEMSREKRYTERING

emellertid icke så länge, ty efter krigets högkonjunktur kom en svår
depression med kraftiga lönereduceringar och arbetslöshet. År 1922
nådde dessa reduktioner sin botten och lågo då 52% under de löner,
som gällde 1920, då de stodo som högst. 1925 ledde också spänningen
mellan de båda parterna till en öppen strid, som varade i hela sex
månader, under vilken tid arbetarna fingo gå igenom hårda
prövningar. Trots de pågående striderna under dessa år rådde i stort sett
gott samförstånd mellan arbetare och bolagsledning i Sandviken, och
en hel del anordningar, vid vilka båda parterna i bästa endräkt
samverkade, vidtogos för att lindra de värsta bekymren i arbetarhemmen.
Under dessa år igångsattes en hel del offentliga arbeten såsom
utvidgande av vattenledningsnätet, förbättringar av vägar och anläggande
av en idrottsplats, och för egen del påbörjade sandviksarbetarna 1925
grävningsarbetena för sitt nya Folkets hus vid Hyttgatan.

Under de följande åren skedde så småningom en återhämtning,
och inga mera betydelsefulla händelser inträffade inom fackföreningen,
om ej detta, att medlemsantalet oavlåtligt steg. Tendensen var nu
den rakt motsatta till vad den var under de första hårda åren i
avdelningens historia, då stora grupper av arbetare efter den minsta
motgång voro beredda lämna sin fackförening. Numera hade utgången
av förekommande tvister mellan de båda parterna föga eller ingen
inverkan på medlemsrekryteringen, och en blick på medlemsantalet
under de gångna åren visar också en ständig stegring, som stagnerar
endast då industrin har att kämpa med motgångar ute på marknaden.
En sådan rubbning i den uppåtstigande medlemskurvan inträffade
exempelvis 1950—1955, då industrin i följd av de dåliga tiderna
måste avkoppla en hel del arbetskraft, som haft sin sysselsättning
under högkonjunkturen. Under 1952 inträffade åter en
arbetsned-läggelse, varunder arbetarna hade stora bekymmer. Dessa
underlättades emellertid dels genom igångsatta allmänna arbeten, dels genom
att man inrättade diverse nöjesanordningar samt företog
insamlingar, vars ekonomiska resultat odelat gick till behövande bland
arbetarna. För ungdomen anordnades kurser, praktiska och teoretiska,
dels lokalt, dels i samarbete med yrkesskolorna i Gävle, och dessutom
erhöllo ett flertal ungdomar stipendier för bevistande av
folkhögskolekurser. Under denna tid hade man också en utspisning för arbetslösa
i gamla slöjdskolan på bruket. Dessbättre arbetade sig Sandviken ur
denna depression ganska snart, och något år senare fanns det inte en
enda arbetsför person i Sandviken, som saknade arbete. Det har också
under dessa senaste år alltmer börjat härska den meningen bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free