Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. DEN SOCIALA UTVECKLINGEN - Sandviksarbetaren och sandviksandan. Av redaktör Carl Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TID SOM ÄR FÖRBI
525
betydelse. För blott ett tiotal år sen ansågs den arbetare, som gick
i kyrkan, som en särskilt misstänkt individ, och det finns exempel
på att en kommunalman, som vid ett tillfälle föll in i psalmsången,
inte längre kunde påräkna samma förtroende som förr. Den tiden
är nu förbi. Den socialdemokratiska arbetarkommunen hälsar gärna
även religiösa, och de ledande socialdemokrater, som ute i landet
talat i kyrkorna, anses av sandviksarbetarna ingalunda som
avfällingar. Detta är en utveckling i rätt riktning, och i den
utvecklingslinjen få vi hoppas, att bruksfolket ska komma att uppvisa en rikare
nyansering, erbjuda en friare utveckling för särtyper och
specialbegåvningar.
För en del år sedan anordnades på en mängd platser i landet en
s. k. »hemmets vecka», varunder hemmets problem skulle redas upp.
I Sandviken erhöll denna vecka en enastående tillslutning. Men
det var prästerna, som stodo i spetsen för veckan, och vad prästerna
hade för patentmedicin, det förstod man nog. Alla, som övervoro
det stora mötet på Folkets hus, minnas vilken storm, som rördes upp
kring det stackars hemmet och dess bekymmer. Man menade helt
enkelt att detta problem inte angick prästerna. Ett sådant möte är
år 1957 otänkbart i Sandviken. Väl finns det enskilda personer, som
idag skulle vilja ge prästerna en lika hårdhänt avhvvling, men de
göra det inte. Och varför? Jo, därför att de inte längre kunna
påräkna några lyssnare. Den oförsonliga andan har försvunnit. Nu
sitta representanter för arbetarrörelsens yttersta vänstra flygel under
samma tak som personer från diakonistyrelsen och diskutera för
samhället angelägna ting. Om det i någon mån tidigare förekom,
anmälde sig omedelbart kritiken. Nu finner man detta brett lagda
samarbete fullt naturligt. Det är en ny anda, som har arbetat sig
fram. Och vi kunna här vara överens om, att det är en god och
fruktbringande anda.
En sak, som man också har anledning att beakta, när det gäller
fantasilivets utveckling, är det förhållandet att ungdomen egentligen
aldrig kommer i kontakt med arbetslivet, förrän den blir vuxen.
Det råder intet tvivel om, att den ungdom, som redan från barnaåren
får följa föräldrarna i deras arbete, får en rikare och för idélivet mera
befruktande ungdomstid, än den, som mellan lekplatsen och arbetets
värld har ett högt och ogenomträngligt stängsel. Jämför
sandvikspojken med bysmedens, bondens och hantverkarens pojke, som redan
från de tidigaste år får traska omkring på faderns arbetsfält och göra
upptäckter. De senare få s. a. s. yrket i blodet på ett annat sätt än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
