Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 9. Tillbaka till Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9
Tillbaka till Paris
Jag hade varit borta tre månader istället för en. Jag var
säker på att många av mina patienter skulle stanna kvar hos
min vän doktor Norström som skött dem under min
frånvaro. Men jag hade gissat fel. De kom alla tillbaka till mig,
somliga bättre, andra sämre, och alla talade väl om min
kollega men också om mig. Jag skulle inte ha brytt mig om
ifall de föredragit Norström, för jag hade händerna fulla
ändå och visste att hans praktik minskades mer och mer, han
hade till och med blivit tvungen att flytta från Boulevard
Haussmann till en billigare våning på Rue Pigalle. Norström
hade alltid varit en trofast vän, han hade hjälpt mig ur många
svårigheter under de första åren då jag ännu fuskade i kirurgi
och var alltid färdig att dela ansvaret för mina misstag. Jag
kommer till exempel ihåg fallet baron B., jag talar om det
för att visa vilken hedersman Norström var. Baron B., en av
den svenska kolonins äldsta medlemmar vilkens hälsa alltid
varit vacklande, hade skötts av Norström sedan flera år. En
dag föreslog Norström med sin olycksdigra brist på
självförtroende att jag skulle kallas till konsultation. Baronen
fattade genast tycke för mig, en patient tror alltid att en ny
läkare är en utmärkt läkare, till dess han hunnit bevisa
motsatsen. Norström ville ha omedelbar operation, jag var emot
det. Kort därpå skrev baronen till mig att han tröttnat på
Norströms pessimistiska ansikte och bad mig bli hans läkare.
Jag svarade naturligtvis nej, men Norström insisterade på att
dra sig tillbaka. Baronens allmäntillstånd förbättrades
märkbart, och jag fick ta emot gratulationer från alla håll. Två
månader senare stod det klart för mig, att Norström haft rätt,
men att det nu var för sent för en operation och att mannen
var dömd. Jag skrev till hans brorson i Stockholm och bad
honom komma till Paris och föra honom hem att dö i sitt
eget land. Det var med största svårighet jag lyckades förmå
den gamle herrn att resa hem. Han ville inte lämna mig, jag
var den ende läkare som förstod hans sjukdom. Fram på
våren skrev hans brorson till mig från Stockholm, att hans
farbror hade testamenterat ett mycket världefullt repeterur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sanmich/0146.html
