Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VII.D IDÉ.
37
Men faster hade försvunnit. Hon hade af
naturen en afgjord motvilja för att deltaga i
öfverläggningar, hälst om sådana saker, hvari hon själf kunde vara
intresserad. Att bror Mats eller Gerda af undseende
för henne skulle göra någonting, som ej öfverensstämde
med deras egna tycken — det ville hon ej vara med
om. Derför höll hon sig alltid undan, till dess en sak
var afgjord. Nu hade hon så mycket större skäl att
ta till flykten, som hon kände en darrning ända ned
i hjärtroten vid blotta tanken på någonting så
förskräckligt som att bo i samma hus som en vansinnig
menniska. Pigorna gjorde den qvällen den ovanliga
iakttagelsen, att fru Malla var tankspridd. Men det
var minsann ej underligt, att hon hälde äggulorna i
diskämbaret och lade skalen i gröten, ty midt under
dessa husliga förrättningar genomgick hon i minnet
alla möjliga och omöjliga illdåd, som i tidernas lopp
föröfvats af galningar och hvaraf mordbrand och
tänd-sticksförgiftningar voro de lindrigaste.
»Aldrig öfverlefver jag den här sommaren,» det
var slutsumman af hennes reflexioner. »Om han nu
också vore så stilla och beskedlig som Herman målar
ut honom, så är i alla fall den dödliga oron att veta
honom i sin närhet mer än nog att ta lifvet af en.—
och denna beständiga förskräckelse för en menniska
med mitt hjärtlidande till — jo, nog vet man, hur det
kommer att gå. >
Då familjen träffades vid qvällsvarden, kunde dock
ingen se på faster Malla, hvilka qval hon under de
sista timmarne utstått. Det låg ett visst knipslugt
uttryck i hennes små plirande ögon. Hon visste, att
det förestod en täflan om hvem som var den
skarpsinnigaste att leta ut den andres hemligaste tänkesätt,
och hon hade föresatt sig att blifva den segrande.
»Vet du hvad, Mats,» sade hon, i det hon
oförskräckt gick rakt pä saken, »jag har tänkt, att Gerdas
rum kanske är väl litet för herr Franck.»
Pastorn och Gerda utbytte en blick, som
ingalunda undgick faster Malla, lika litet som den ändå
så pass väl maskerade ton af missräkning, hvarmed
han svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
