- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
118

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I I 8 SANNSAGOR OCH FANTASIER.

att sammanvika en klädning för att lägga ned den till
de andra, då dörren rycktes upp och hennes man
inträdde, synbarligen vid det briljantaste lynne. Hans
uppsyn påminte icke det ringaste hvarken om en
martyrs eller en bödels, som ju ofta brukar vara fallet
med andra äkta män, då det är stök i huset. Han
tog> v’g som en pojke, en sats öfver den största
kofferten, slog armen om sin hustrus lif och ville kyssa
henne. Men till hans stora öfverraskning vände hon
—- för första gången under deras äktenskap — örat till.

-Hvad är det för fasoner min lilla gumma tar sig
till?» utbrast han, utan att ana oråd. »Ämnar du
införa några nya moder à la Nya Holland eller
Cochin-China? Nej pass, civilisationens gång afbryter du inte
så lätt, och här i landet kysser man hvarandra på
munnen — så här —»

Han ville gifva henne ett bevis på kulturens
nuvarande ståndpunkt i Europa, men hon lät det absolut
icke ske. Hon gled som en liten ödla ur hans armar,
förskansade sig bakom skrifbordet och sade med en
onådig blick:

»Jag kan inte förstå hur du kan komma med
sådant lappri, då du ser hur brådtom jag har.»

Och dermed började hon återigen vika ihop
kläd-ningen, som under bataljen kommit i olag.

»Sådant lappri!» Han stirrade på henne med en
min, som om hon sagt honom, att Vår Herre i ett
nu kommit på den idéen att upphäfva naturlagarne.
Derpå gjorde han en komisk min af resignation och
slog sig ned pä närmaste bord, eftersom stolarne voro
upp- och nedvända.

»Jaså,» sade han. »Nå ja — eftersom det är på
det viset, äter jag väl upp mina mazariner själf.»

Han framdrog ur fickan en påse, hvarur han
hämtade en hel mängd de aptitligaste tårtor, dem han stälde
upp som soldater i en linie framför sig på bordet.

»Pin färska, nyss komna ur Oskar Bergs ugn —
hvad sägs? Men tro inte, att jag efter ett sådant
mottagande skänker bort någonting, nej, jag säljer — du
vet priset.»

Men Doris gjorde en liten vresig min, fastän det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free