Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A. Allmän del.
Naturförhållanden.
Sarekfjällen (efter Sarektjåkko, 2 090 m, Sveriges näst
högsta topp) tillhöra en nästan helt och hållet inom vårt
land liggande höjdsträckning, som framgår parallellt med
riksgränsfjällen och först vid Torne träsk inkommer på
norskt område. Det är Sveriges vidsträcktaste alpland,
att ställa vid sidan av det norska Jotunheimen såväl i
areal och höjd som naturens storslagenhet. Sarekfjällens
nordgräns kan sägas vara Stora Lule älvs sjökedja; i öster
stupar högfjällstrakten brant mot de lägre fjälltrakterna
mellan Stora Sjöfallet och Laitaure, i söder bildar
Pårtetjåkko deras sydligaste utsprång, i väster begränsas
högfjällen av sänkan öster om Virihaure och Vastenjaure.
Topografiska drag. Fjällens högsta delar, i
allmänhet över 1 300 m, bestå av grönstenar (mest amfiboliter
och gabbrodiabaser), lägre nivåer samt omgivande mellanberg
och fjällslätter av syeniter och graniter, siluriska och
kristalliniska skiffrar m. m. Delar av fjällslätten
uppträda även inne i högfjällen, vilka för övrigt bestå av
toppar och dalar. Antalet toppar över 1 800 m överstiger
sannolikt ett halvt hundratal.
Huvuddalarna äro öppna dalar med en inom fjällens
västra delar belägen, knappt märkbar vattendelare på en
höjd av omkring 900 m ö. h. Av huvuddalarna är
Rapadalen eller Rapavuobme märkligast såsom den djupast
nedskurna (till 500 m), den ståtligaste och längsta (5 mil).
Den genomflytes av Rapaälven eller Rapaätno. Övriga
huvuddalar äro från S till N räknat: Njåtsosvagge,
Sarvesvagge, Alka- och Akavagge, Pastavagge, Kuopervagge,
Sirkasvagge och Ruotesvagge samt Kukkesvagge. Mellan
dessa huvuddalgångar belägna bergmassiv sakna i
allmänhet enhetliga lapska benämningar. Lapparnas lokalnamn
avse mest jämförelsevis små topografiska detaljer av vikt
för renskötseln m. m. Kollektiva ortnamn finnas knappast i
de egentliga högfjällen, men väl på vidsträcktare
betesmarker i deras omgivningar. Pårte är allt fjällandet V
om Suobbatjokk, N om sjöarna Rittak, Sjabtjak och Tata, Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
