Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laitaure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
går i land vid lappkåtorna. Därifrån torde man antingen
böra följa lappflyttningsvägen inåt Rapadalen ett kortare
stycke och därefter styra kosan uppemot bergssluttningen
mellan Skerfe och Kertoketjtjåkko eller ock omedelbart
slå in på riktningen dit. Närmare kanten är sluttningen
ställvis ganska brant, varför man bör välja sin väg. Väl
uppe tager man av åt öster, följande tvärbranten på
vederbörligt avstånd.
Nammatj (825 m) erbjuder den vackraste utsikten över
deltat. För att bestiga detta lilla berg företager man samma
roddtur som omnämnes i tur 2 under Skerfe. Från Saiva
följer man lappflyttningsvägen, tills man kommit ett stycke
förbi berget. Detta är nämligen obestigligt från alla håll utom
från V. Åt detta håll är en rätt bekväm sluttning. Från
det sydöstra hörnet av den lilla topplatån har man den
bästa utsikt över det modellartade deltat (fig. 17), Skerfe,
Tjakkeli och Rapadalen ända uppåt Kåtoktjåkko och
Pelloreppe. I deltat lägger man märke till följande väsentliga drag:
de tre huvudälvgrenarna Nuortätno (Norrälven), Kuoutätno
(Mittälven) och Årjeliätno (sydälven) samt en mängd andra
älvgrenar, mellan vilka lagunförande öar inneslutas;
laguner innestängas även mellan älvgrenarnas barriärer och
bukter vid land, i vilkas begränsning även ändmoränbågar
spela en stor roll; vid högvatten visar sig en mängd olika
skiftningar i vattnets färg i älven och lagunerna, beroende
på blandningar mellan det oerhört grumliga älvvattnet
och klart vatten från land o. s. v.
Tjakkeli (1 221 m) ligger såsom en mäktig bergklots
nästan mitt framför Rapadalens huvudaxel. Såväl från
skogstrakterna i öster (fig. 15) som från dalgången (fig. 18)
framträder det majestätiskt och kan väl tåla jämförelse
med amfibolitfjällens toppar. Den mot Laitaure vända
sidan tyckes vara i det närmaste lika obestiglig som
motsvarande brant av Skerfe, dock är det måhända möjligt,
att en uppstigning i någon kaminartad skreva, t. ex. en
täml. nära väständan, skall lyckas. Från öster besteg
jag berget 13/1 1904; talusbildningarna stiga visserligen där
till stor höjd, men över dem betydande branter, som äro
svåra att passera. Det lättaste stället att komma upp på
Tjakkeli är ungefär mitt på SV sluttningen. Även har
jag bestigit Tjakkeli från V (1899); endast högst upp i en
brant ravin föreligga några obetydliga svårigheter att
komma fram. Från väständan en praktfull utsikt uppåt
Rapadalen ända till dess tvärböjning vid Låddepakte.
Nere i dalen den ena bergrigelkulissen bakom den andra.
Från stupet mot Laitaure har man god utsikt över deltat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
