- Project Runeberg -  Sarekfjällen /
58

(1922) [MARC] Author: Axel Hamberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pårtefjällen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Några av de på norra sidan Lullihavagge och
Kåtokjokk liggande bergen erbjuda även avsevärda svårigheter.
Först och främst är vadningen över Kåtokjokk svår (sid.
15) och måste man mången gång, om man nödvändigt
vill över till motsatta sidan, avvakta vattnets fallande
(tills regn upphört, kallare väderlek inträffat, nattkylan
gjort sin verkan eller dyl.) eller ock kringgå bäcken på
glaciären.

Av norra sidans berg är det höga, långt nedåt sjökedjan
synliga Kåtoktjåkko (1 888 m), såsom förut nämnt (sid. 47),
lätt att bestiga.

Men redan det vidliggande, ännu högre
Kåtokjokotjkaskatjåkko (1 978 m), är ganska svårtillgängligt. Jag
har (30/6 96) nått den högsta toppen över den lilla upptill
synnerligen branta Sydostglaciären i dalen mellan kammen
och Kåtoktjåkko (fig. 29). Väl uppe på kammen måste
jag med vissa svårigheter taga mig upp genom en kamin,
vars ränna delvis var isfylld (jmfr Turistf. Årsskr. 1897,
sid. 151. Där kallas toppen Pellorippe). Jag tror knappt
denna topp är lättare att bestiga från annat håll.

NV om Kåtokjokotjkaskatjåkko kommer i ordningen
tvenne spetsiga, betydligt lägre toppar utmed Jeknavagges
östra sida
. De sammanhänga med Stuollo, varför de
kunna benämnas Stuollotjåkko. Den nordligare av
dem har jag bestigit från Jeknevagge, den sydligare, som
ligger närmast Kåtokjokotjkaskatjåkko, är nog lättast att
bestiga, ungefär rätt från N, med utgångspunkt från
Stuollojokk, om man för övrigt vill kosta möda på detta väl
ej så märkliga berg.

En vida intressantare topp är det på sydvästra sidan
Jeknavagge liggande, minst en halv mil långa, smala,
fristående Skaitetjåkko (1 934 m). I sin nordvästra ände
når det en betydande höjd, men sänker sig småningom
genom kullformiga avsatser mot sydost (fig. 26). Genom sitt
mot Ö exponerade läge och sin stora höjd synes det långt
i denna riktning och genom sin karaktäristiska form är
det lätt att identifiera, varför man, om man från Luleketj
vid Randijaur eller Björkholm vid Skalka vill med kikare
orientera sig på de i fjärran uppstickande högfjällen,
lämpligen begagnar denna lätt igenkännliga topp såsom
utgångspunkt. De lägre sydliga delarna av berget äro lät
ttillgängliga från Kåtokjokk, man lyckas dock näppeligen på
denna väg nå högsta punkten, emedan kammen är
genomsatt av hak, som knappt gå att passera. Från norra ändan
är den möjlig att komma upp på, men brant och genom
väldiga, löst liggande stenblock närmast de högsta delarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:55:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sarek/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free