Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kukkesvagge och Kasavaratjslätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en slutlig rad av andra höga toppar, resa sig dock
majestätiskt över de omgivande glaciärdalarna, och vid Suotas
och Stuor Nijak längst i NV träda branta, delvis obestigliga
stup ända fram till Snjuljotisjokks breda dalslätt.
De ungefär vinkelrätt emot huvuddalens nordvästliga
riktning framgående bidalarna äro inom denna del av
fjällen synnerligen regelbundet utvecklade och bära nästan
samtliga präktiga glaciärer. Jag lämnar här en summarisk
uppräkning av dessa jämte omgivande bergskammar.
Längst i SO reser sig (fig. 44) brant över dalbottnen
vid Perikjaure, men med långsammare doseringar över
Kukkesvagge det mäktiga Vuoinestjåkko (omkr. 1 970 m),
ett av Sarektraktens högsta berg. I NO fortsätter dess
sluttning i de låga kullarna Vuoinesvaratj. V därom kommer
den rätt betydande Vuoinesglaciären. Kammen närmast
V därom vill jag provisoriskt kalla Spikakammen. Denna
står i sin översta del (1 985 m) i samband med
Sarvatjåkkokammen, som bildar Tjågnorisglaciärens östra strand, och
begränsar själv i öster Buchtglaciären, en av de ståtligaste
glaciärerna i trakten med en svällande, i Kukkesvagge
utskjutande avsmältningstnnga. Buchtglaciären står längs
den förenade Spika-Sarvatjåkkokammen genom ett djupt
nedskuret, snötäckt pass i förbindelse med
Tjågnorisglaciären. Buchtglaciären begränsas i V av Buchtkammen,
som i sina övre delar (2 013 m) klyver sig i tvenne kammar,
av vilka den ena sammanlöper med Svarta spetsen (sid. 67)
och Tjågnoristjåkko, den andra med den fjällmur, som
begränsar Mikkaglaciärens nordöstra delar.
V om Buchtkammen följer en något mindre glaciär,
som jag 1895 kallade Linds glaciär. Den från densamma
kommande bäcken har jag sedermera av lapparna hört
benämnas Lulep Sarekjokk, varföre glaciären hellre borde
kallas Östra Sarekglaciären. Den sträcker sig upp emot
Sarektjåkkos östra brant. Dess nordvästra strand utgöres
av den storslagna Sarekkammen, som bär vårt lands näst
högsta topp, men även andra präktiga toppar, såsom
Nordtoppen (2 056 m). Dess nordvästligaste utsprång är det lilla
Sarekvaratj, som på sin västra sida bär en liten sjö,
Sarekjauratj. Sarekkammen kan mot N sägas tilltaga i bredd
högst väsentligt eller till och med grena sig och omsluta en
liten dal, som bär en stor snöfläck men knappt någon
glaciär. V om den västligaste Sarekkammen vidtager
västra Sarekglaciären (Pl. 1 fig. 6), som jämte
Vartasglaciären omsluter Vartastjåkko. Detta berg ligger sålunda
som en ö i is- och snömassorna. V om dem följer en
»låg kam», som i söder sammanhänger med det höga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
