Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Susan B. Anthony
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
miss Anthony sade: »Om ni har en mor, så borde hon lägga
er över sina knän och ge er en ordentlig risbasta.» Här
inföll mrs Stanton: »För min del tackar jag er för den
utmärkta illustration ni givit till mitt påstående att de
ortodoxa prästerna äro våra största motståndare.»
Den nyss så vältalige mannen hade ej ett ord till sitt
försvar.
Kvinnorna saknade dock ej stöd bland kyrkans män:
Henry Ward Beecher ensam uppväger i personligt anseende
alla motståndarna. När slaveriet var upphävt, kom frågan
om negrernas politiska rättigheter. Kvinnosakens ledare hade
genast ställningen klar. Nu när negrernas rösträttsfråga stod
på dagordningen borde kvinnornas fråga lösas samtidigt. På
Antislaveriföreningens möte i Newyork 1866 föreslog
Kvinnosaksföreningens styrelse, att man skulle sammansmälta de
båda föreningarna till en »Likställighetsförening», som skulle
kräva politisk rösträtt för alla utan hänsyn till färg, ras eller
kön. Många av Antislaveriföreningens ledare talade för saken.
Stephen Foster förklarade att kvinnornas rösträtt var en ännu
viktigare fråga än negrernas. Man kunde icke begära att
kvinnorna skulle agitera för andras politiska rättigheter landet
runt, så länge deras egna krav på rättigheter åsidosattes.
Vid detta tillfälle talade även Henry Ward Beecher —
bror till Harriett Beecher Stowe, forfattarinna till »Onkel
Toms stuga» — dessa uppmuntrande ord: »Våga vi verkligen
ej giva rösträtt till Nya Englands upplysta kvinnor,
när vi törs giva den till hela skaror av frigivna afrikaner,
hela svärmar av irländska emigranter – – – –. De stora
samhällsintressena i Amerika behöva kvinnornas medverkan.
Samhället må taga sig av de miljoner som komma utifrån
och ge vård och fostran åt deras barn. Det är kvinnornas
plikt att deltaga i detta arbete. Män och kvinnor böra
samarbeta i det offentliga livet som i alla andra förhållanden.
Ty vad Gud har sammanfogat skola människor ej åtskilja.
Nationen når icke sitt mål, och kvinnorna når icke sitt
mål, förrän där ej längre göres skillnad mellan könen rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
