- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:107

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blanche, August Theodor - Blix, Magnus Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Blanche, August Theodor, dramaturg,
romanförfattare, politiker. Född i Stockholm
d. 17 sept. 1811. Modern, Catharina Christina Hedberg,
gifte sig 1811 med hofslagaren Johan Jakob Blanck,
men ett oemotsagdt rykte har velat tilllägga B. en
helt annan fader, nämligen magister, sedermera
kyrkoherden Bergvall i Ladugårdslands församling.
Släktnamnet ändrades till Blanche af de fullvuxna
bland barnen. - Vid Uppsala universitet, där B.
blef student 1829, bestämde han sig för den civila
tjänstemannabanan, tog juridisk filosofisk examen
1832 och ingick s. å. i räkenskapsverken i Stockholm.
Efter fyra års tjänstgöring därstädes, vände han dock
tillbaka till universitetet och tog juris utriusque
kandidatexamen 1838. Samma år blef han e. o. kanslist
i justitierevisionen och vice auditör vid Svea
artilleriregemente, hvilken senare befattning han
innehade till 1853. - Som skriftställare uppträdde
han första gången 1838 med ett par politiska
broschyrer, som väckte den uppmärksamhet, att
författaren anmodades öfvertaga redaktionen af
tidningen Freja, hvarmed han fortfor till 1842,
då hans dramatiska författareskap egentligen började.
Hans första dramatiska stycke Positivhataren i fyra akter,
med musik af Åhlström, uppfördes d. 21 mars 1843
på Nya teatern och mottogs med stormande bifall.
Det följdes i rask fart af en mängd andra, såsom Magister
Bläckstadius 1844; Läkaren 1845; Rika Morbror 1845;
Järnbäraren 1846; Engelbrekt och hans Dalkarlar 1846;
Herr Dardanell 1846; Hittebarnet 1847; Ett resande
teatersällskap 1848, m. fl., till ett antal af nära
fyrtio till större delen glada stycken, hvartill
B. som oftast hämtat förebilderna från utländska
författare. Men han har dock gjort pjeserna till
sina genom de tillagda lustiga infallen och kumpletterna.
Äfven Blanches allvarliga stycken, såsom det historiska
skådespelet »Engelbrekt» och folkskådespelet »Läkaren»
ha många goda egenskaper. - Efter hand lämnade
B. dramatiken, för att beträda en annan väg,
novellistens och romanförfattarens. Hans skisserade
skildringar af Stockholmslifvet i Bilder ur verkligheten,
Taflor och berättelser, m. m., vunno en oerhörd
popularitet och äro i natursanning, stilens behag och
de tecknade figurernas objektiva åskådlighet, utmärkta
prof af novellistiskt författareskap. Denna del af
Blanches författareskap är utan tvifvel den förnämsta.
Samma iakttagelseförmåga, rörliga fantasi och lediga
stil återfinner man äfven i hans romaner: Vålnaden 1847;
Flickan i Stadsgården 1847; Banditen 1848; Första
älskarinnan 1848; Sonen af Söder och Nord 1851,
m. fl. Från B:s hand härstamma ock fint skurna
Minnesbilder, utmärkande sig för ett fint förstående
af de allmänt mänskliga dragen hos skilda karaktärer.
Hans arbeten ha nått en stor popularitet och hans
samlade skrifter ha utgifvits åtskilliga upplagor,
bl. a. en illustrerad 1889-91. Han verkade äfven på
äldre dagar som publicist genom utgifvandet af
Illustrerad Tidning 1857-63. - Sedan B. kommit i
besittning af en ärfd förmögenhet, deltog han med
stort intresse i det politiska lifvet och förde med
värme och talang de frisinnade idéernas talan. 1859
utsågs han med högsta röstetal till representant för
hufvudstadens fjärde valkrets (Ladugårdslandet),
hvilket uppdrag förnyades för de båda följande
ståndsriksdagarna, och var B. jämväl ledamot af
Andra kammaren 1867-68. Under denna tid,
som måhända icke utan skäl blifvit kallad
»liberahismens guldålder» i vårt land, sågs B.
alltid i första ledet, såväl i uttryckande af sympati
for kontinentens dåtida stora frihetsrörelser, som
i kampen för humanitet, upplysning och tolerans
å olika områden. Främst koncentrerade han sitt
arbete å representationsreformen. Det var på
hans initiativ borgare- och bondestånden vid 1859-60
års riksdag anhöllo hos k. m:t om ett förslag till
representationsreform, och han var en af ledamöterna
i den centralkommitté, som hade om hand agitationen
för densamma. Han var ock outtröttlig att å möten
och banketter ställa till dess förfogande sin
bländande och elektriserande talarförmåga. Hans
stora popularitet bland Sveriges folk sammanhängde
ock med hans ledande ställning inom den, på hans
initiativ tillkomma, på sin tid lifaktiga
skarpskytterörelsen, förening med hans stora
frikostighet, såväl för sina idéers främjande som för
hindrande af nöd och lidanden, - Sista gången B.
offentligen uppträdde som talare var vid aftäckandet
af Carl XII:s bildstod, d. 30 nov. 1868. Onmedelbart
efter det att han å festkommitténs vägnar hållit ett
gripande tal till de till aftäckningen nedresta
Uppsala studenter, greps han af illamående och
utandades efter en kort stund sin sista suck. Hans
begrafning torde genom mängden af deltagare varit den
största, som på långliga tider förekommit i vårt land.
- Ogift.

Blix, Magnus Gustaf, fysiolog. Född d. 25 dec. 1849 i
Säbrå socken, Västernorrlands län. Föräldrar: vice
pastorn Carl Johan Blix och Christina Österholm.
- Student 1869, medicine hicentiat 1879 och
följande år medicine doktor Uppsala. - B. blef s. å.
docent i experimentel fysiologi och medicinsk fysik i
Uppsala samt utnämndes 1882 till ordinarie laborator
vid fysiologiska institutionen, hvilken han på
förordnande förestått sedan 1876. Han blef 1885
professor i fysiologi och embryologi vid Lunds
universitet, hvars rektor han för närvarande är.
- B. har inom muskel- och sinnesfysiologien gjort
viktiga upptäckter, såsom att de mänskliga
förnimmelserna af köld och värme förmedlas af
olika slags nerver. För sin afhandling härom,
Experimentala bidrag till lösningen af frågan om
hudnervernas specifika energi 1883, erhöll B. 1889
Svenska läkaresällskapets halfsekelsmedalj. B. har
för öfrigt i flera afhandlingar medels nya metoder
sysselsatt sig med muskelfysiologien, hvarjämte han
konstruerat många fysiologiska instrument. Ledamot
af Vetenskapsakademien. - Gift 1890 med Martina
Amalia Lamm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free