- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:144

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Bruzelius, Magnus Ragnar - 6. Bruzelius, Emanuel - Brändström, Per - Bröms, Sven - Buddenbrock, Henrik Magnus von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begäran afsked som konungens läkare.

B. har icke endast varit en framstående lärare, utan
äfven en synnerligen skicklig praktiserande läkare och har
särskildt haft en utomordentligt stor praktik som bröstläkare.
Led. af Vet.-akad.

Gift 1: 1871 mod Christina Helena Kempe
och 2: 1882 med Lotty Henrietta Kempe.


6. Bruzelius, Emanuel, boktryckare. Född
i Stockholm d. 12 dec. 1786; kusin till B. 1
och B. 2. Föräldrar: filosofie magister Johannes
Bruzelius och Maria Charlotta Schalén.

Student i Uppsala 1808. B. blef först bokhandlare 1809 och sedan
boktryckare i nämnda stad 1811, hvarjämte han äfven hade filialer
i Stockholm, Örebro, Västerås och Karlstad. Utrustad med redigt
hufvud, mycken företagsamhet och en mer än vanlig skriftställareförmåga,
i synnerhet inom det juridiska facket, utvecklade B. som förläggare en
verksamhet, som med afseende på den tid, under hvilken den inträffade -
striden mellan den gamla och nya skolan - kan sägas ha varit af en icke
ringa kulturhistorisk betydelse för Sverige. På B:s initiativ
företogs åren 1811—21 utgifvandet af det bekanta Bibliothek der
Deutschen Classiker, ett för sin tid kolossalt förläggareföretag,
som i hög grad främjade kännedomen om Tysklands litteratur i Sverige
och Finland och mäktigt understödde de åsikter som förfäktades af den
nya skolan. Likaså bidrog i sin mån den af honom 1818—22 utgifna Kalender
för Damer, hvilken bland sina medarbetare räknade skalderna Vitalis
och Nicander, att underhålla den väckelse för ett innerligare poetiskt
lif, som utgått från rikare utrustade kamrater inom den periodiska
litteraturen.

1811 utgaf B. Tidning i blandade ämnen, som emottogs med mycket bifall,
hvilket äfven vederfors tidningen Uppsala Correspondenten, som af honom
grundades 1831.

Död i Uppsala d. 9 dec. 1832.

Gift 1809 med Kristina Elisabeth Envallsson.


Brändström, Per, ämbetsman. Född i Göteborg d. 21 mars 1803.
Föräldrar: grosshandlaren Carl Erik Brändström och Johanna
Vilhelmina Bratt.

B. ingick 1822 som e. o. kanslist i kanslistyrelsens expedition och
justitierevisionen, samt som auskultant i Svea hofrätt.

1831 kanslist i kommerskollegium, förordnades han i nov. 1883
att bestrida general-konsulsbefattningen i Neu-Vorpommern och
Mecklenburg-Schwerin och att förestå postkommissarietjänsten i
Greifswald efter förrymde legationsrådet J. F. af Lundblad.

1837 protokolls-sekreterare i k. m:s kansli,
utnämndes han 1842 till protokolls-sekreterare
i civil-departementets expedition, blef året därpå
förste expeditions-sekreterare i k. kansliet och
1848 befordrad till expeditionschef i civildepartementet.
Efter att ha utredt postbalansen efter Lundblad, 1839 biträdt
svenska ministern i Berlin vid uppgörandet af en ny
postkonvention med Preussen och 1846 biträdt vid afslutandet af en
dylik konvention mod Ryssland, förordnades han längre fram till svensk
kommissarie vid allmänna konst- och industri-utställningen i Paris
1855 och utnämndes 1862 till generaldirektör och chef för svenska
telegrafverket.

Död d. 4 juni 1874.

Gift 1840 med Johanna Henrietta Bratt.


Bröms, Sven, läkare. Född i Gestrikland 1612.
Föräldrar: kyrkoherden i Ugglebo Johan Bröms och Katarina Krook.

Sedan B. i Uppsala till sitt trettionde år sysselsatt sig med
medicinska studier, företog han en utrikes resa,
hvarunder han ock erhöll doktorsgraden 1651.
Han utnämndes följande året till lifmedikus hos
drottning Kristina och blef professor i praktisk
medicin vid universitetet i Uppsala. På samma
syssla hade professor Stenius redan fyra år förut
undfått fullmakt och var just akademiens rektor,
när B. oförmodadt inställde sig. En häftig tvist
emellan de bägge innehafvarna af lärostolen
öfvergick till rättegång, som slutade till fördel
för Stenius, hvarpå B. återflyttade till Stockholm
och utnämdes till drottningens arkiater. Han
fortfor med sin befattning som lifmedikus hos
Carl X, hvilken han åtföljde på flera af hans
fälttåg. På svenska apotoken lefde länge hans
namn i de s. k. »Brömsens droppar», som spelade en viktig roll i
folkmedicinen. Föröfrigt sysselsatte han sig hellre med teologi
än med medicin och utgaf En kort och enfaldig förklaring öfver
Dokt. Lutheri mindre Cateches 1681.

Gift 1: 1653 med Katarina Emporagria, dotter af biskopen i Strengnäs,
och 2: 1664 med Katarina Helleday.



Buddenbrock, Henrik Magnus von, härförare.
Född 1685 i Livland. Föräldrar: landtrådet
Henrik Gotthard von Buddenbrock och Charlotta Cronman.

B. ingick helt ung i krigshären och var bland dem, som efter slaget
vid Pultava följde Carl XII öfver Dnieper in i Turkiet. Sedermera kapten
vid Lifgardet 1711, grenadiermajor 1714, blef han tre år därefter
öfvorste för Västerbottens regemente och 1730 generalmajor.
Friherre 1731, förordnades han 1738 till chef för Värmalands och
Nerikes regemente och utnämndes två år senare till generallöjtnant.
Som sådan kom B. att spela en lika olycklig som framstående roll i det
kort därefter utbrytande ryska kriget. Verksam medlem af Hattpartiet
var han en af dem, som ifrade för ett fredsbrott mod Ryssland, och
belönades för sitt nit med öfverbefälet öfvor de i Finland
sammandragna trupperna. Tre veckor efter det att B. underrättats om
krigsbeslutet blef en afdelning af svenska hären under Wrangel,
hvilken icke lydde B:s uppmaning till försiktighet, slagen vid
Villmanstrand, den 23 aug. 1741. Lewenhaupts ankomst till
krigsteatern förbättrade ingalunda ställningen för svenskarna,
hvilka, decimerade af nöd och sjukdomar och innestängda af ryssarna,
måste ingå på den skymfliga kapitulationen i Helsingfors. I Sverige
väckte det olyckliga kriget en gränslös förbittring och Hattarna,
anstiftarna till detsamma, sökte välta hela skulden på befälhafvarna.
Dessa ställdes till rätta och dömdes från lif, ära och gods. De
domskäl som anfördes mot B. voro: att han icke hållit sina trupper
tillsammans, utan låtit dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free