- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:200

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Cronstedt (Olderman), Johan - 2. Cronstedt, Jakob - 3. Cronstedt, Gabriel - 4. Cronstedt, Carl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lärdom. C. afled redan d. 22 juli 1697, sedan han
kort förut undfått fullmakt som ordinarie teolog.
professor samt prost och kyrkoherde i Danmarks
prebendepastorat.

Gift 1694 med Anna Maria
Adlerberg
, dotter till ärkebiskopen Olof Svebilius.


2. Cronstedt, Jakob, riksråd. Född i Stockholm
d. 23 nov. 1668; den föregåendes
bror.

C. började sin
bana som k. hofjunkare och utnämndes
till kammarherre 1712.
Såsom »ordningsman» i Uppsala
län förordnades han 1718 till
vice landshöfding öfver samma
landshöfdingedöme och utnämndes
året därefter till landshöfding öfver
Kronobergs län och upphöjdes till friherre. Under
tiden spred sig i allt vidare kretsar ryktet
om hans administrativa duglighet, vetenskapliga
skicklighet och politiska karaktärsfasthet, hvarför
han 1727 kallades till riksråd, en bland de
tio som genom Horns bedrifvande då insattes
för att gifva mera enhet och styrka åt rådskammarens
förhandlingar. Fastän tillhörande
mösspartiet bibehöll sig C. vid rådsbordet äfven
efter partiets fall och uppträdde där, ehuru föga
hörsammad, som en förespråkare för fredspolitiken.

C. samlade på sin sätesgård Fullerö i
Västmanland ett stort och utvaldt bibliotek, hufvudsakligen
i nordiska historien, samt en dyrbar
myntsamling. Biblioteket inköptes 1756 af ständerna
för kronprinsen Gustafs räkning och skänktes
af honom 1767 till Uppsala universitet, och
myntsamlingen inköptes 1731 för statens räkning.

Grefve 1731 och vid de svenska ordnarnas
instiftelse ridd. af serafimerorden. Död i Stockholm
d. 21 febr. 1751.

Gift 1707 med friherrinnan Margareta Beata Grundel.


3. Cronstedt, Gabriel, fortifikationsofficer.
Född i Stockholm d. 2 maj 1670; de föregåendes
bror.

Gabriel C. antogs 1694 till volontär
vid fortifikationen, inom hvilken kår han genomgick
alla tjänstegraderna till major 1709 och
ådagalade därunder så mycken insikt och skicklighet
i sitt fack, att han 1714 utsågs till lärare i
fortifikation för hertigen af Holstein.

Utnämnd 1718 till öfverstelöjtnant och fortifikationsbefälhafvare
vid Jämtländska arméfördelningen, erhöll
han regeringens befallning att, med de hjälpmedel
vetenskapen erbjöde, underlätta arméns
infall i Norge. För detta ändamål anlade han,
med biträde af manskapet, en sju mil lång väg
af faskiner öfver fjällen mot Trondhjem och slog
på en enda natt en bro öfver den 300 fot breda
Byälfven. Följande året anordnade han en försänkning
vid Stocksund för att hindra ryssarne
från att den vägen angripa hufvudstaden, och
utnämndes till öfverste.

Generalmajor af infanteriet
samt direktör för fortifikationsväsendet
1741, utnämndes han två år därefter till öfverkommendant
i Stockholm och de i Stockholms
skärgård befintliga fästningsverk. Död på Siggesta
i Uppland d. 7 sept. 1757.

Gift 1: 1699 med Brita Österling och 2: 1715 med Maria
Elisabet Adlerberg
.


4. Cronstedt, Carl, krigare. Född i Stockholm
d. 22 maj 1672; de föregåendes
yngste broder.

Efter slutade studier ingick C. på krigarebanan,
där han inom kort
gjorde sig så bemärkt, att han
blott tjugusju år gammal befordrades
till öfverminör vid artilleriet.
Följande året artilleriadjutant,
deltog han i slaget vid Narva och följde
sedan konung Carls härar under större delen af
hans fälttåg. Han tillfångatogs vid Pultava, men
utväxlades 1710 mot en rysk artillerikapten, hvarefter
han såsom major vid artilleriet deltog under
Stenbock i slaget vid Helsingborg och bidrog
väsentligen till segern genom den förödelse
han åstadkom genom sina bomber. Ända från
sitt inträde på krigarbanan hade C. ägnat sina
studier åt artillerivapnet och sökt att däri införa
nya förbättringar. Hans uppfinningar ogillades
af hans chef, öfverste Appelman, men försvarades
af Stenbock, som slutligen, ehuru med möda,
lyckades öfvertyga konungen om fördelarna och
att »lille Cronstedt var guld värd». Uppfinningarnas
vikt bekräftades vid Damgarten och ännu
mer vid Gadebusch, där C. med sitt rörliga artilleri
sönderslet fiendens kolonner och afgjorde
segern till svenskarnes fördel.

Han blef sedermera
jämte den öfriga svenska hären tillfångatagen
i Tönningen. Men när Stenbock skulle
affärda ett ombud från de fångna trupperna för
att öfverbringa olycksposten till Sverige, valde
han härtill C. för att därigenom rädda den utmärkte
krigaren åt fäderneslandet. C. hade 1710 utnämts
till öfverstelöjtnant och blef 1713 öfverste. Från
Stockholm sändes han ånyo 1714 som artilleribefälhafvare
till Tyskland, där han bevistade Stralsunds
belägring och den häftiga träffningen vid
Rügen, vid hvilket sistnämnda tillfälle han erhöll
en blessyr, som kvarhöll honom i Stralsund, där
han med den öfriga besättningen blef fången.
Återställd till hälsan lyckades han förklädd till
bonddräng befria både sig själf och flera af officerarne
samt öfver Holland återkomma till Sverige.
Han var nu generalmajor och fick 1716
befälet öfver hela artilleriet, som af honom i
grund omskapades De förut tunga kanonerna
gjordes lättare och handterligare genom att anbringas
på egna lavetter i stället för de förut
otjänliga vagnarna, hvarjämte han högst väsentligt
utbildade artilleriets träffsäkerhet och skjuthastighet
genom nya uppfinningar.

Upphöjd till friherre 1718 och 1720 befordrad till
generallöjtnant, uppfördes han 1738 af ständerna
på förslag till riksråd, men undanbad sig
detta förtroende. Vid brytningen mellan Sverige
och Ryssland 1739 öfvergick C. som general-en-chef
till Finland, men måste vid krigets utbrott
öfverlämna befälet åt Lewenhaupt och insattes i
stället 1740 till president i krigskollegium.

1744 valde Vetenskapsakademien C. till sin ledamot
och vid svenska ordnarnas instiftelse 1748
pryddes han, liksom sin broder Jakob, med serafimerorden.
Död i Stockholm d. 13 dec. 1750,
den siste efterlefvande af Carl XII:s generaler.
Tjugu år efter hans död kringspreds ett rykte
att C. på dödsbädden skulle ha bekänt sig som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:56:06 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free