Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Davidson, Vilhelm - De Besche - 1. De Besche, Gillis Gilliusson - 2. De Besche, Hubert - 3. De Besche, Gerhard - 4. De Besche, Gillis - De Broen, Abraham Isaaksson - De Carnall, Carl Konstantin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidligare tillfällen, vid studentmöten och
utställningar, vid framstående främlingars besök och
när några af våra egna representativa män skulle
firas – här byggde han och utvidgade år ifrån
år – här reste han Bellmans staty under eken
där han suttit och sjungit i lifstiden – det var
den 16 aug. 1872, som han invigde och aftäckte
statyn vid en lysande fest, som han själf gaf –
och här verkade han outtröttligt och utan rast
för allmänhetens trefnad.»
D. blef en mycket rik man oclm var äfven verksam som husbyggare.
På sin 70:e födelsedag firades den populäre
Hasselbackskungen med en hedersfest, tillställd
af ett stort antal framstående personer i
hufvudstaden. D. afled en kort tid därefter, d. 19
febr. 1883.
Gift 1838 med Bernhardina Levin.
De Besche, en adlig släkt af nederländskt
ursprung. Stamfadern Gillius De Besche inflyttade
omkring år 1600 till Sverige, dit hans fyra söner
redan förut begifvit sig, för att undgå den
religionsförföljelse, för hvilken protestanterna voro
blottställda.
1. De Besche, Gillis Gilliusson, arkitekt.
Född 1579 i Luykerland i Nederländerna. Den
ofvan nämndes son med Helena De Besche.
De B. var från 1603 verksam vid förändringarna
af Nyköpings slott. Troligen uppgjorde han också
ritningarna till Vibyholms slott, hvilket byggdes
soam änkesäte åt Carl IX:s gemål, Kristina. Död
i Nyköping 1648.
Gift med Sara Petersdotter Dionysia.
2. De Besche, Hubert, byggmästare. Den
föregåendes bror. Född 1582. De B. inkallades
till Sverige af Carl IX och var från 1613
byggmästare på Stockholms slott. 1613–19
uppförde han Tyska kyrkans torn i Stockholm,
hvilket förstördes af eld 1878. Han införde i
Sverige styckgjutarekonsten och anlade järn- och
mässingsverk. Död 1664.
Gift 1: med Maria
Roschuelte von Hegerstern och 2: med Märta
Fredricsdotter.
3. De Besche, Gerhard, arkitekt; de föreg.
broder. Född i Lüttich 1585.
Gerhard De B., som af fadern inhämtat sin skicklighet i
byggnadskonsten, inkallades jämte sina bröder Welam och
Hubert af Carl IX till Sverige och erhöll 1613
Gustaf Adolfs uppdrag att uppföra de nedbrunna
tornspetsarna till Uppsala doumkyrka, hvarefter
han fick konungens fullmakt som kunglig
arkitekt. Någon tid därefter uppbyggde Gerhard
och Welam för kronans räkning Forsmarks och
Barkinge järnbruk i Roslagen, hvilka Gerhard
fick förpakta och slutligen inlösa 1654. Han
omtalas som särdeles välgörande och öfvergick
från reformerta till lutherska kyrkobekännelsen
kort före sin död d. 18 juni 1656.
Gift 1: 1615 med <i>Maria Pietz och 2: 1640 med
Margareta van Emersen.
4. De Besche, Gillis, mecenat. Född 1624.
Son till De B. 2.
Efter sin redan vid
ankomsten till Sverige såsom mycket rik ansedde
fader ärfde sonen Gillis De B. en stor
förmögenhet, som han ytterligare ökade. Han ansågs på
sin tid för Sveriges rikaste bruksägare och
visade mycken frikostighet mot det allmänna.
Naturaliserad svensk adelsman 1692 med
bibehållande af sitt namn De Besche. Död 1709.
Gift 1: med Kristina Möller, 2: 1675 med
Katarina Störning och 3: med Margareta
Mollsdorff
De Broen, Abraham Isaaksson, skådespelare.
Född 1758. Föräldrar: kattuntryckaren i Stockholm
Isaak De Broen (hvilkens fader Jean De Broen
1722 inkallades af J. Alströmer och grundade ett
kattuntryckeri, som sedan öfvertogs af hans tre söner)
och Anna Sara Moldenhauer.
De B. var först i handel, men tog snart anställning hos
Stenborg d. ä., hvilken spelade å Humlegårdsteatern.
Han väckte snart uppseende där, och efter en
lyckad debut såsom Coridon i sångspelet »Roland»,
anställdes De B. som förste aktör vid operan
och dramatiska teatern 1781 och innehade denna
befattning till sin död i Linköping d. 4 april
1804. »Han var utan tvifvel Sveriges förste
dramatiske konstnär på sin tid. Fullkomlig
’pére noble’ och ypperlig i karaktärsroller,
förtjuste han alla, som sågo och hörde honom från
scenen. Själfva Monvel fann honom beundransvärd.
Aldrig har Norrbys roll i ’Gustaf Vasa’
blifvit gifven med så ädel värdighet och känsla,
oaktadt De B. hade nästan ingen sångröst.
Såsom Simon Grundel i ’Helmfelt’, Axel
Oxenstjerna i ’Drottning Kristina’, öfverste
Wildenheim i ’Den okände sommen’ och Johan i ’Gustaf
Adolf och Ebba Brahe’, pressade han tårar af
rörelse och beundran ur åskådarnas ögon. Han
var alltid sann, ofta sublim. Dessutom var han
en ganska god komisk aktör.» De Broens
utmärkta spel ersatte, när så behöfdes, hans
bristande röstmedel. Han hyllade naturen i tal
och spel och var i detta afseende långt före sin
tid. De B. var en originell person, i hög grad
stridslysten samt ifrig gustavian, hvilken till och
med i konungens intresse anställde oroligheter.
– Han erhöll af förmyndarestyrelsen privilegium
på en teater på Djurgården, hvilken invigdes
sommaren 1801. Detta privilegium innehades
af hans släkt till 1863, då den gula ladan refs
och en ny Djurgårdsteater kom till stånd.
De B. var morfars far till den utmärkta
skådespelerskan Betty Almlöf.
Gift omkring 1780 med Maria Elisabet Grundt.
De Carnall, Carl Konstantin, krigare. Född
i Skåne d. 2 juli 1711. Föräldrar: majoren
Ferdinand Ernst De Carnall och Anna
Katarina Sjödahl.
D. ingick vid tretton års ålder
som musketerare i grefve Carl Posses regemente
och tjänstgjorde som underofficer vid denna kår
till 1734, då han tog afsked och ingick i polsk
tjänst. Återkommen som polsk kapten, erhöll
han 1737 anställning som fänrik vid Österbottens
regemente och deltog i denna egenskap i finska
fälttåget 1741–42. D. utnämndes 1753 till
major och transporterades 1757 till Västerbottens
regemente. Under pommerska kriget 1757–62
var han en af de få, som gjorde Sverige
ära. De C. blef 1760 öfverstelöjtnant och
tjänstgjorde 1762–64 i denna grad vid Södermanlands
regemente, hvarefter han beklädde samma post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
