till teologie professor, från hvilken plats han 1812 förflyttades till fakultetens första lärostol och domprostbefattningen i Lund. Året därpå befordrades han till biskop i Visby, hvarest han afled d. 20 jan. 1838. Ädelsinnad, from och välvillig som människa, var E. som ämbetsman nitisk och samvetsgrann och lämnade efter sig minnet att ha varit en präst och kyrkolärare i detta ords vackraste betydelse. Som teologisk författare har han bl. a. utgifvit: Compendium theologiæ moralis eller Sammandrag af den kristliga sedoläran 1781, Försök till en lärobok i Theologia dogmatica 1826, Kort inledning att rätt förstå och använda bibeln 1826, Försök till förklaring af mindre tydliga ställen i nya testamentet, för olärde 1837. Teol. doktor 1800. Gift 1790 med sin kusin Maria Jakobina Eberstein. 2. Eberstein, Carl Kristian, präst, vitterhetsidkare. Född i Lund d. 23 mars 1794; den föregåendes son. Inskrifven bland de studerande vid Lunds universitet på sin födelsedag 1802, promoverades han vid sjutton års ålder till filosofie magister. Följande året kallad till docent i grekiska språket, befordrades han 1815 till adjunkt i samma läroämne och utnämndes fyra år senare till rektor i Helsingborg. Titulärprofessor 1821 och prästvigd 1823, utnämndes han till kyrkoherde i Visseltofta af Lunds stift 1824, hvarifrån han 1835 förflyttades till Västra Karup, där han dog d. 16 mars 1858. E. omtalades allmänt på sin tid för tvenne saker: sina kvicka tillfällighetsvers och sina ständiga tvister med Lunds domkapitel. Det senare försummade icke att då och då ge den glade skämtaren en admonition i form af suspension på några månader, utan att detta synes hafva haft någon annan verkan än att gjuta olja på elden. Som versmakare utgaf E. först en samling dikter, kallad Mina tidsfördrif 1826, hvilka till någon del finnas i hans senare utgifna diktsamling Mina höstblommor (2 häften 1853, 1860). År 1853 utgaf han en poetisk kalender, Bispen, tryckt i Köpenhamn, uteslutande riktad mot biskop Faxe. Man har äfven af hans hand flera akademiska disputationer, predikningar m. m. Gift 1817 med Ingrid Katarina Ursell. 3. Eberstein, Kristian, donator; syssling till E. 1. Född i Norrköping d. 29 okt. 1738. Föräldrar: stadsläkaren därstädes Daniel Kristian Eberstein och Maria Susanna Lindeman. E. ägnade sig tidigt åt handeln och förvärfvade sig i sin födelsestad, genom rastlös ihärdighet, ordning, flit och omtanke en betydlig förmögenhet. En del af denna använde han till den vackra stiftelse i Norrköping, som bär namn af Ebersteinska skolinrättningen. Stiftelsen, som är afsedd för yngre handtverksidkare och sjömän, är för sitt bestånd betryggad genom afkastningen af stenhus i Norrköpings stad och några säterier i grannskapet. Död 1816. Gift 1: med Kristina Hultman, 2: 1768 med Maria Carolina von Aken och 3: 1815 med Hedvig Carolina Burén. Echman, Carl, homilet. Född på Visingsö d. 14 maj 1686. Föräldrar: skolrektorn därstädes, sedermera kyrkoherden i Västra Tollstad, Magnus Echman och Justina Mellin. Vid Uppsala universitet, där E. inskrefs till student 1704, hade han genom umgänge i dåliga sällskaper till den grad försummat sina studier, att han blef differerad i prästexamen i Linköping. Han återvände då till Uppsala, hvarest han efter ihärdiga studier vann magistergraden 1719 och återkom till Linköping, aktad och ansedd för sin grundliga lärdom, samt vigdes till präst 1720. Efter flera års anställning vid stiftsstadens läroverk, utnämndes han 1738 till kyrkoherde i Söderköping och blef kontraktsprost 1839. Han var en af sin tids förnämsta homileter; from, lärd och rättskaffens, och, såsom en minnestecknare yttrat, »en Gamaliel för sitt stifts prästerskap». Af hans litterära kvarlåtenskap märkas i synnerhet de af honom skrifna högmässopredikningarna i Meditationes homileticæ in textus poenitentiales, som utkommo 1741--49 och i hela riket vunno stort och allmänt bifall. Död ogift i Söderköping 1749. Edelcrantz, Abraham Niklas (Clewberg), ämbetsman, vitterhetsidkare, fysiker. Född i Åbo d. 28 juli 1754. Föräldrar: teologie professorn Carl Abraham Clewberg och Charlotta Agata Fahlenius. Han studerade vid universitetet i sin födelsestad och erhöll vid aderton års ålder lagerkransen. På den akademiska banan, åt hvilken han i början ägnade sig, förordnades han först 1772 till docent i fysik och litteraturhistoria, 1778 till filos. adjunkt och 1780 till bibliotekarie. Ett »sorgetal» på vers, som han 1782 höll vid parentationen öfver den aflidna änkedrottningen Lovisa Ulrika, förskaffade honom sedermera, efter Kellgrens recension häraf, konungens ynnest. E. kom emellertid till Stockholm och blef 1783 andre direktör vid de k. spektaklerna och erhöll s. å. fullmakt som k. sekreterare. Dessa utmärkelser följdes af en mängd andra. Han insattes 1787 till ledamot i generaltullstyrelsen, hvilken plats han bibehöll till 1802, adlades 1789 med namnet Edelcrantz, erhöll 1793 titel af kansliråd, blef 1794 arkivarie vid k. maj:ts orden, 1804 förste direktör vid de k. spektaklerna och hofkapellet, 1805 öfverintendent, intendent öfver k. museum och ordförande i direktionen öfver allmänna brandförsäkringsverket, hvars nya organisation och utvidgade verksamhet var E:s verk, 1813 president i kommersekollegium och 1815 friherre. E. afgaf på uppdrag förslag till Landtbruksakademiens organisation 1811 och blef 1813 dess förste direktör. Han var ledamot af alla svenska akademier och medlem af en mängd kommittéer och enskilda sällskap. Visserligen saknar Sverige icke exempel på, huru somliga personer ansetts dugliga till allt och, så att säga, blifvit kastade från den ena befattningen och ämbetet till det andra. I skicklighet och förmåga att fylla sitt