Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Ekman, Fredrik Laurentz - Ekman, Johan August - Ekman, Otto Kristian - Ekmansson, Carl Gustaf - 1. Ekmarck, Carl Erik - 2. Ekmarck, Lars August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vetenskapsakademiens handlingar.
Gift 1862 med Cecilia Augusta Koch.
Ekman, Johan August, ärkebiskop. Född i
Hjälstads socken af Skaraborgs
län d. 26 nov. 1845. Föräldrar:
husaren vid lifregementets husarkår
Olof Ekman och Maria
Johansdotter.
Student i Uppsala
1867, aflade E. dimissionsexamen
därstädes 1870 och prästvigdes
1873 efter föregående
tjänstgöring som kateket och vik. lektor vid
lärarinneseminarium i Stockholm. Efter 1876
aflagd teologie kandidatexamen förordnades han
1877 till docent i exegetik vid Uppsala universitet
och tjänstgjorde som regementspastor vid
Upplands regemente 1879–87. Sistnämnda år
utnämndes han till professor i teologiska prenotioner
och teologisk encyklopedi vid nyssnämnda
universitet och 1897 till förste teologie professor
och domprost i Uppsala. Redan följande år blef
han biskop i Västerås stift och 1900 A. N.
Sundbergs efterträdare å ärkebiskopsstolen. 1893
hugnades han med teologie doktorsvärdigheten.
Utom åtskilliga tidskriftsuppsatser och predikningar
har E. af trycket utgifvit bl. a.: Det
kristna prästämbetets ursprung I 1882, Under
och andeingifvelse 1883, Den naturalistiska
hedendomen 1888, m. m. E. har städse gjort
sig känd som representant för den mera moderata
riktningen inom statskyrkan.
Gift 1882 med Hilma Ingeborg Petersson.
Ekman, Otto Kristian, läkare, arkäolog. Född
i Malmö d. 24 sept. 1791. Föräldrar:
tenngjutaren Magnus
Ekman och Maria Katarina
Lang.
E. blef student i Lund
1810. Efter idkade medicinska
studier och aflagda praktiska
prof, promoverades han till med.
doktor 1819 och erhöll sin första
ordinarie befordran som provinsialläkare på
Öland 1822. Transporterad härifrån 1824 till
samma beställning i Vexiö, kvarstannade han
där till slutet af 1826, då han anställdes som
provinsialläkare i Kalmar, från hvilken post han
tog afsked 1853.
Under hans tjänstetid på
Öland väckte därvarande rikedom på ålderdomsminnen
och märkvärdiga fornfynd hans håg
för antikvariska studier. Den nordiska fornkunskapen
blef sedan ett städse med intresse
omfattadt ämne för hans forskningsifver och
han tillägnade sig däri insikter, som vunno
berömligt erkännande både i och utom fäderneslandet.
1832 blef han af dåvarande riksantikvarien,
kanslirådet Liljegren, förordnad att
hafva uppsikt och vård öfver alla i Kalmar
län och på Öland befintliga fornlämningar och
inkallades efter hvartannat till ledamot och medarbetare
i åtskilliga arkeologiska samfund och
sällskap. Död i Kalmar d. 5 augusti 1866.
En af honom sammanbragt samling af fornsaker
och mynt inlöstes till statens historiska
samlingar, hvarjämte hans arkäologiska sysselsättningar
kunna anses som den lyckliga anledningen
till att han kom att gifva akt på och
därigenom från förstörelse rädda Linnés märkvärdiga
anteckningar öfver Nemesis divina, hvilka,
efter att ett halft århundrade varit spårlöst försvunna,
af honom påträffades i ett sterbhus och
öfverlämnades till universitetsbiblioteket i Uppsala.
Sin verksamhet som författare nedlade han dels
i en mängd uppsatser i svenska läkaresällskapets
årsberättelser och handlingar, dels i smärre afhandlingar
för folket, rörande hälsovården och
försiktighetsmått under farsoter.
Gift 1: 1816 med Petronella Malmgren och 2: 1842 med
Maria Lovisa Indebetou.
Ekmansson, Carl Gustaf, präst. Född i
Veta socken i Östergötland d. 8 september 1744.
Föräldrar: kyrkoherden därstädes Carl Magnus
Ekman och Anna Maria Ternera.
I Uppsala, där E. vid sexton års ålder inskrefs till student,
vann han 1767 den filosofiska graden och vigdes till
präst följande året. Efter att ha bestridt ett par e. o.
befattningar som präst i Linköpings stift, befordrades
han 1776 till komminister i Örtomta
och blef sju år därefter kyrkoherde i Veta. Förordnad
1793 till kontraktsprost öfver Valkebo
och Vifolka, utnämndes han 1800 till teologie
doktor och blef kyrkoherde i Åby 1805.
Död d. 14 maj 1812.
E. intager ett rum såsom
författare till en postilla, hvilken, utgången i en
mängd upplagor, blef jämte Nohrborgs och
Schartaus den mest spridda predikosamling i
svenska allmogens hem.
Gift 1777 med Maria Hallström.
1. Ekmarck, Carl Erik, publicist. Född i
Strengnäs d. 11 april 1784. Föräldrar:
domprosten Lars Ekmarck
och Augusta Maria
Nybom.
Efter slutad akademisk
kurs ingick E. i konungens
kansli och krigskollegium, där
han tjänstgjorde några år och
hugnades vid sitt afskedstagande
med assessors fullmakt. Under förra hälften af
1820-talet lämnade han Stockholm och nedsatte
sig som gymnasiiboktryckare i Strengnäs, hvarest
han 1825–28 utgaf Strengnäs Veckoblad och
därefter Samlaren 1829–45, en veckotidning i
strängt konservativ anda, samt vidare Södermanlands
och Nerikes nyheter 1845–46. E. har
också lämnat några öfversättningar af Schlegel,
Achim von Arnim och Oehlenschläger samt författat
några skrifter till sedlighetens och nykterhetens
befrämjande, hvarjämte han 1836 under
titeln De konstitutionella tidningarnas strid
mot den falska liberalismen år 1835 utgaf en
samling artiklar ur flera tidningar. Död i Strengnäs
d. 23 juli 1846.
Gift med Lovisa Ulrika Nybom.
2. Ekmarck, Lars August, ämbetsman, skriftställare.
Född i Strengnäs d. 27
juli 1785; den föregåendes bror.
På ämbetsmannabanan, åt
hvilken E. ägnade sig efter slutade
akademiska studier, fortgick
han till registrator i justitiekanslersexpeditionen
och förste
expeditionssekreterare i k. m:ts
kansli.
I yngre år utgaf han en samling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
