Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fogelberg, Bengt Erland - Folcher, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framsteg, att han 1812 valdes till akademiens
agrée. Men hvad som var mera värdt och af
större betydelse för den framåtsträfvande konstnären
var, att han vunnit Sergels bifall och kunde
påräkna denna mästares råd vid sina konststudier.
Tillika hade han den lyckan att komma i nära
beröring med flera af den tidens förnämsta konstnärer
och konstvänner, af hvilka C. F. von Breda
och Ling anses icke varit utan inflytande på den
nordiskt nationella riktningen af F:s konstnärskap.
Vid trettiotre år erhöll F. efter Konstakademiens
förslag ett resestipendium på 500 mark Hamb.
banko, för att besöka konstens förlofvade land,
Italien. Under resan dit arbetade han någon
tid hos den berömde bildhuggaren Bosio i Paris
och afslutade sina studier i den franska hufvudstaden
genom några månaders modellritning hos
den icke mindre ryktbare historiemålaren Guérin.
Bland F:s första arbeten i Rom voro en Merkurius
och en Paris, hvilka vunno en allmän
beundran och, då allmänheten hörde att denna
äfven delades af F:s förre lärare Guérin och den
i Rom vistande Thorvaldsen, med ens upphöjde
mästaren till en konstnär af första ordningen.
Ett par år före sin utresa hade F. vunnit Carl
Johans uppmärksamhet genom tre, på en af Götiska
förbundet anordnad utställning exponerade
statyer i gips af Odin, Tor och Frej. När nu
F:s i Rom förvärfvade rykte äfven hann till
Sverige, beslöt konungen sysselsätta honom för
sin räkning och i och med detsamma bereda
honom ett tillfälle att utveckla sitt konstnärskap.
I början af 1828 erhöll F. af Carl Johan beställning
på Odin, kolossalstaty i marmor, och tre
år senare lämnade den på en gång imponerande
och plastiskt sköna statyn fullfärdig mästarens
hand och framkallade icke mindre i Roms konstvärld
än i F:s fädernesland en allmän beundran
och hänförelse. De följande tio åren ägnades af
F. åt grundliga studier i konstens arkeologi och
åt arbeten i grekiska mytologien, såsom: En
segrande Amor, Venus victrix, Apollo citharodos
och en mängd etyder och gipsmodeller,
som icke blifvit utförda i marmor, med hvilka
arbeten han afsåg att tillägna sig större frihet
och säkerhet i sitt skapelsesätt. År 1841 återtog
han arbetet på de tvenne återstående hufvudfigurerna
i den stora plastiska trilogi, han
föresatt sig, nämligen kolossalstatyerna af Tor
och Balder, och hade dem efter tre år färdiga
att hemsändas. Snart erhöll F. flere historiskt
intressantare uppgifter att lösa, då samtidigt
Stockholms borgerskap beställde en bildstod af
Stockholms grundläggare Birger Jarl, F:s födelsestad
Göteborg en öfver sin grundläggare Gustaf
II Adolf och Oscar I en ryttarebildstod af Carl
XIV Johan.
Efter sin afresa från Sverige
1820 hade F. icke besökt sitt fädernesland förrän
1845. Andra gången han återsåg det var 1854,
då hans tre nyss nämnda statyer här upprestes
och aftäcktes. Detta sista besök var ett
sammanhängande triumftåg, under hvilket konung
och folk täflade att bringa den frejdade konstnären
sin hyllning. Det oaktadt längtade han
tillbaka till sitt soliga Italien och återvände på
hösten samma år, men insjuknade och dog i
Triest den 22 dec. 1854. Han hade 1833 blifvit
vice och 1839 ordinarie professor vid Konstakademien
i Stockholm.
»Fogelberg förenade den
konstnärliga skönhetsentusiasmen med historiskt
sinne och kritik. I afseende på antiken nöjde
han sig icke med att studera dess skönhetsformer
och söka begripa den i dess teknik; han sträfvade
i mera omfattande mening att förstå antiken, att
uppfatta den i dess anda och väsen och detta
grundliga studium sträckte sig äfven till andra
konstperioder och konstarter. Han hade omfattande
kännedom om och stort intresse för de
särskilda målarskolornas särskilda konstalster, och
för landsmän, som under vistandet i Italien blefvo i
tillfälle att njuta af hans umgänge, var detta högst
lärorikt.
Enkel och blygsam, såsom den stora förtjänsten
ofta är, tänkte han ringa om sig själf, men
högt om konsten; hans meningar och omdömen framställdes
på ett anspråkslöst sätt och utan att låta
påskina egen ofelbarhet.»
»Från den antikiserande
konsten ger han sig in på de storslagna
försöken i götisk riktning och därifrån öfvergår
han till den historiska monumentalskulpturen i
modern anda. – Hvad hans statyer uttrycka är
kraft, men det är också lugn, den starkes trygga
tro på sig själf och lit till sin egen styrka. Det
är vidare något i dessa gestalters hållning, som
säger oss, att mannen ej blott ägt kraft att slå
sina ovänner i en strid, där han haft rätten på
sin sida, utan också att han har styrka att härska,
att stifta lag, rödja bygd, sprida odling och
välstånd.»
Till dem af hans konstverk, som
redan blifvit nämnda, må följande tilläggas: Amor
i snäckan 1827, Carl XIII, staty i marmor
1832, Gustaf II Adolf, tre olika eskisser 1833,
Psyche och Amor, eskiss i gips 1833–38, Hebe,
modell i gips 1835–38, Baigneuse, modell i
gips 1835–38, Venus nedstigande i badet, modell
i gips 1835–38, Krigare försvarande sin fana,
modell i gips 1835–38, Den sårade Achilles,
modell i gips 1835–38, Gustaf Vasa, modell i
gips 1835–38, Carl XIV Johan, byst i brons,
tillhörig Uppsala akademi 1835–38, Tor bekämpande
Midgårdsormen, eskiss 1840, Oscar
I i kunglig skrud, Carl IX, Carl XI och
Carl XII, eskisser m. m.
Fogelbergs i hans
ateljé efterlämnade arbeten inköptes efter hans
död af Oscar I, och hans rikhaltiga och intressanta
brefväxling, ett viktigt bidrag till samtidens
konstnärshistoria, af Chr. Hammer i Stockholm.
F:s samtliga konstverk äro utgifna i ett särskildt
praktverk af Casimir Leconte i Paris 1856.
Folcher, Johannes, präst. Född i Kalmar
d. 11 aug. 1664 (eller den 9 aug. 1665, enligt
en annan källa). Föräldrar: handlanden Folke
Månsson och Helena Börjesdotter. Grundligt
underbyggd genom flera års studier i Uppsala,
begaf sig F. till utländska lärosäten och blef
teologie licentiat i Giessen 1696. Efter sin
återkomst till Sverige sökte han ett lektorat vid
Kalmar gymnasium, men redan då af ortodoxerna
misstänkt att vara »hallensis», »pietist»
och »spenerian», hade konsistorium helst velat
blifva honom kvitt, men kunde med afseende
på hans stora lärdom icke undgå att skänka
honom sitt förord. Han erhöll således platsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
