- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:348

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsberg, Nils - Forsell och Forssell - 1. Forssell, Kristian Didrik - 2. Forsell, Carl Gustaf af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dö med seger». Det är de besegrades stumma
smärta och bittra resignation, som här fått uttryck
– den döende är en af de hundratusen som
blifvit slaktade till ingen nytta. Han ligger där
lika känslolös för äran som för religionen och
kärleken. För honom finnes världen ej mera
till. Från hans bår skall prästen gå att gifva
andra offer den sista välsignelsen, och krigarna
skola gå att fortsätta sin strid mot öfvermakten
med det enda mål att rädda äran och mildra
förödmjukelsen.

I utförandet visar »En hjältes
död» kraft och känsla, allvar och enkelhet, lugnt
herravälde öfver uttrycksmedlen. Konstverket
har ej betydelse som exponent för den samtida
franska konstens mål eller medel. Men det utgör
ett prof på det slag af modern historiemålning,
som upptager motiv, dem konstnären själf
sett och dem han känt något för, bilder ur samtidens
yttre och inre historia.»

F., som 1888
och 1890–91 besökte hemlandet, utförde efter
»En hjältes död» åtskilliga svenska porträtt. På
1900 års världsutställning i Paris utställde han
en ny stor historietafla Gustaf II Adolf vid
Lützen
– framställande hjältekungen hållande
bön framför sin krigshär före slaget vid Lützen.
F., som å världsutställningen 1889 erhållit 2:a
klassens medalj, erhöll nu guldmedalj. Taflan
har sedermera varit utställd i Stockholm och
har af A. Röhss skänkts till Göteborgs museum.
Men omdömet beträffande den stora duken är
ganska enhälligt: målningen verkar teater och
hjältekungen själf gör ett alltför obetydligt intryck.
Någon succès, jämförlig med den som
tillkom »En hjältes död», har »Gustaf Adolf»
icke haft, om den också bär vittne om mycket
sträfsamt arbete.

Gift.

Forsell och Forssell, svensk släkt från Västergötland,
där dess äldste kände stamfader Lars
i slutet af 1500-talet var bonde i Fors socken.
Hans son Jonas, som blef kyrkoherde i Romeled,
antog namnet Forsselius och dennes sonsöner
ändrade namnet till Forssell. Åtskilliga släktmedlemmar
kalla sig Forsell och en af dessa
(se F. 2) erhöll 1817 adlig värdighet under
namnet af Forsell.


1. Forssell, Kristian Didrik, kopparstickare.
Född i Helsingborg d. 22 april
1777. Föräldrar: skolrektorn i
Göteborg, sedermera kyrkoherden
i Allerum, Anders Forssell och
Maria Kristina Sundius.

F:s första vacklande steg på
konstnärsbanan leddes af en nära
hans fädernehem boende prästman,
som lärde honom rita och meddelade honom
de enklaste grunderna för graveringskonsten.
Sparrefamiljen på Kulla-Gunnarstorp rotfäste
ytterligare hos honom de afgjorda anlag för konsten,
som sedan bröto sig väg genom alla hinder,
han hade att besegra i Holland, dit han af sin far
blifvit skickad att lära sig guldsmedsyrket. Några
gravyrprof, som han utförde i Amsterdam, fäste
Ludvig Bonapartes uppmärksamhet vid hans
talang och beredde honom ett understöd att fortsätta
sina studier i Paris. Här blef han upptagen
till elev af den utmärkte gravören Bervic,
hvars vänskap, jämte F:s alltmer framträdande
konstnärskap, snart gjorde honom bemärkt. Han
hade öppnat en besökt atelier, öfverhopades med
beställningar och var just sysselsatt med planscherna
till egyptiska kommissionens stora arbete, då
han greps af hemlängtan och på kronprinsen
Carl Johans kallelse återvände till Sverige, för
att under förra halfseklet i sitt fädernesland blifva
icke blott den ledande, utan snart sagdt den ende
mästare i grafstickelns svåra konst. Af de arbeten,
han utförde efter hemkomsten, är praktverket
Ett år i Sverige, det allmännast spridda
och mest bekanta. Såsom lärare har han utbildat
J. Cardon, Billmark, fröken Röhl m. fl. Hans
arbeten utmärka sig för ypperlig teckning och
en ren och säker behandling af så väl streck- som
punkter-maneret. Däremot saknas i dem
djup och styrka, och hans behandling af dräkter
och dylikt är enformig.

F., som 1815 blef
led. af Konstak. och sedermera vice professor i
teckning, afled i Stockholm d. 19 okt. 1852.

Gift med Sofia Christiana von Seyerlein.


2. Forsell, Carl Gustaf af, topograf, statistiker.
Född d. 18 mars 1783 på
Sköttorp i Västergötland: den
föreg. syssling. Föräldrar: kaptenen
Fredrik Josef Forsell och
Maria Dorotea de Bruce.

F.
blef efter slutad kurs vid krigsakademien
1800 utnämnd till fänrik
vid amiralitetet; deltog under de
följande tre åren i åtskilliga sjöexpeditioner och
verkställde 1804–1809 en mängd fältmätningar,
öfver hvilka han upprättade kartor. Vid 1809
års revolution slöt han sig till Adlersparre och
belönades därför, på dennes förord, med en
adjutantsplats 1810 hos tronföljaren Carl August.
Redan 1806 hade F. erhållit transport såsom
underlöjtnant till den af general af Tibell inrättade
fältmätningskåren; 1808 blef han löjtnant
i samma kår, 1809 kapten och 1810 major i
armén. Efter Carl Augusts död anstäld som
adjutant hos kronprinsen Carl Johan, erhöll han
i uppdrag att handleda arfprinsen Oscar i matematik,
fortifikation och topografi och fortfor därmed
1811–12. I sin egenskap af adjutant deltog
han i tyska fälttåget 1813–1814, bevistade
bataljerna vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig
och åtföljde staben genom Hannover till
Holstein samt därifrån öfver Rhen till Flandern.
Under kampanjens lopp hade F. blifvit befordrad
till major i fältmätningskåren samt till öfverstlöjtnant
i armén. Återkommen till fäderneslandet,
återtog han sina kartarbeten och utförde på
tre år sin stora karta öfver Skandinavien, med
därtill hörande statistiska tabeller.

1817 förlänad
med adlig sköld, utnämndes han 1824 till
öfverdirektör vid generallandtmäterikontoret samt
till öfverste i armén. Död i Stockholm den 25
oktober 1848.

Utom för sina värdefulla kartarbeten,
är F. känd som författare till flera skrifter
af topografiskt och statistiskt innehåll: Statistik
öfver Sverige
1831, Beskrifning jemte
karta öfver Mariestads län
1832, Sockenstatistik
öfver Sverige
1834, Anteckningar i anledning
af en resa till England
1835 o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free