- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:489

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Hermelin, Olof - 2. Hermelin, Carl - 3. Hermelin, Samuel Gustaf - 4. Hermelin, Olof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter en utrikes resa, från hvilken han återkom
1687, ingick han i riksarkivet och utnämndes
1689 till eloqu. professor i Dorpat. Två år senare
förordnades han till juris rom. et suet. professor
vid samma lärosäte och medföljde det, då
det därefter förlades till Pernau.

1699 utnämnd till historiograf efter Lagerlöf, kallades
han följande året af grefve Piper till svenska
armén i Livland och fick bland annat i uppdrag
att skriftligen vederlägga de kränkande manifest,
som zaren och konung August af Polen läto utsprida
om Sverige. Han användes sedermera i
mångahanda värf, där hans statsmannainsikter,
snillrika penna eller öfverlägsna talareförmåga
voro af nöden, upphöjdes 1703 i adligt stånd
och befordrades 1705 till statssekreterare och
kansliråd. För öfrigt åtföljde han mestadels konungen
och armén under deras tåg ända till Pultava.
När svenskarnas nederlag därstädes med
säkerhet kunde förutses, antände H. fältkansliet,
på det dess viktiga papper icke skulle falla i ryssarnas
händer. Detta blef i stället hans egen undergång.
Zar Peter var nämligen mycket förbittrad
öfver den skärpa, hvarmed H. i sina skrifter behandlat
såväl honom som hans bundsförvanter.
Enligt någras uppgifter blef H. på stället och vid
zarens eget tält nedhuggen, enligt andras bortförd
och kastad i ett underjordiskt fängelse eller
instängd i ett aflägset kloster. I de båda sistnämnda
fallen säges han hafva lefvat ännu 1712.

H. var lika utmärkt för lärdom som fosterlandskärlek.
Han ägnade en synnerlig omvårdnad
åt svenska språkets rykt. Äfven som latinsk
skald är han förtjänt af sina landsmäns hågkomst.
Han författade ett arbete Hecatompolis
Suionum
, innehållande sånger öfver hvar och en
af Sveriges städer, och hade äfven i sinnet att
under titeln »Heroes Sueciæ» lämna lefnadsskildringar
af fäderneslandets utmärktaste personligheter
samt utgifva en samling af svenska
skalders arbeten. Han innehade någon tid också
det förtroendefulla uppdraget att författa beskrifningen
till Dahlbergs »Suecia Antiqua et Hodierna».

Europas statsmän skänkte honom sin
högaktning, och franske ministern Torcy yttrade,
att »man måste fästa stor uppmärksamhet vid en
person, med så mycket snille och skarpsinnighet».

Gift 1: 1689 med Helena Brehmsköld och
2: 1700 med Margareta Åkerhielm, dotter af
Samuel Åkerhielm d. ä.


2. Hermelin. Carl, riksråd. Född i Stockholm
d. 6 nov. 1707; den föreg:s
son i andra giftet.

Efter studier i Uppsala blef H. 1726
e. o. kanslist i krigsexpeditionen,
1728 kopist, 1731 kanslist,
1742 registrator, 1747 e. o.
protokollssekreterare och e. o.
krigsråd, samt erhöll 1761 statssekreterares
fullmakt.

Åtnjutande anseende
som en duglig ämbetsman och genom släktförbindelser
anknuten till Mössornas läger, kallades
han vid dessas seger 1765 till riksråd, från hvilken
post han vid partiets fall 1769 måste afträda.
1772 erbjöds honom att åter intaga sin
gamla plats, hvilket han dock afböjde.

H., som 1766 erhöll friherrlig värdighet och 1767
blef Åbo akademis kanslär, afled i Uppsala d.
22 febr. 1789.

Gift 1733 med Hedvig Ulrika
Benzelstierna
.


3. Hermelin, Samuel Gustaf, den svenska
kartografiens grundläggare. Född
d 4 april 1744; den föregåendes
son. Vid sexton års ålder hade
H. redan aflagt de för inträde i
bergskollegium erforderliga examina
och ingått som auskultant
i detta ämbetsverk. Här användes
han till flera maktpåliggande
befattningar och utförde dem på ett sätt, som
tillvann honom hans öfverordnades bifall. 1774
befordrades han till assessor och blef 1781 bergsråd,
från hvilket ämbete han på egen begäran
entledigades 1815. År 1782 hade han med
understöd af allmänna medel företagit en resa
till norra Amerika och uppehöll sig både på
bort- och återresan i flera europeiska länder. Den
mångsidiga erfarenhet, han därunder samlade
använde han till fäderneslandets gagn, men då
staten hvarken ville eller kunde försträcka härtill
behöfliga medel, utförde han på egen bekostnad
sina planer. Den första och mest bekanta
af dessa var utgifvandet af Geografiska chartor
öfver Sverige
, 1797–1807, det största och fullständigaste
kartverk öfver vårt land intill senare
tider, på hvilket han offrade betydliga summor.
Hans andra storverk, som för alla tider hugfästat
hans namn som patriot, var Norrbottens uppodling.
I denna aflägsna landsdel, ända mot
snöfjällens grannskap, anlade H. inom några år
flere järnbruk och masugnar, torrlade och uppodlade
vidsträckta ödemarker, byggde vägar af
flere mils längd, efterskref kunniga bruksarbetare,
smeder, masmästare, handtverkare, kolare och
odlare från de södra landskapen och lät dem
bosätta sig på hans ägoområden, fäste uppmärksamheten
vid Gellivare outtömliga järnmalmsfält,
lät anlägga 130 nybyggen, m. m. Vid utförandet
af så stora företag hade H. likväl mera rådfrågat
sitt patriotiska nit än tillräckligheten af sina tillgångar.
Dessa uttömdes också, dock ej så mycket
likväl af felslagna beräkningar, som genom tillstötande
olyckor, ogynnsamma konjunkturer, eldsvådor,
öfversvämningar, fiendens härjningar o. d. Hans
medborgerliga förtjänster voro emellertid af den
sällsynta art, att samhället icke kunde lämna dem
obeaktade. Han erhöll därför af rikets ständer
en pension, sedan han förut – vid 1800 års
riksdag – rönt ett annat bevis på sina medborgares
aktning, i det hans eget stånd lät öfver
honom prägla en guldmedalj »för utvidgad kunskap
om fäderneslandet, förkofrade näringar, befolkade
ödemarker». Vet.-akad. och andra lärda
samfund kallade honom till sin ledamot, o. s. v.

H. dog i Stockholm d. 4 mars
1820.

Gift 1: 1773 med Maria
Elisabet Sandels
och 2: 1785
med Hedvig Augusta af Söderling.


4. Hermelin, Olof, landskapsmålare,
författare. Född på Gripenberg
i Småland d. 8 febr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free