musikkännare med sina starka orgelfugor, dem han merendels oberedd spelade vid utgången ur kyrkan. Om han i sina fantasier och de få kompositioner, vi af honom äga, icke utmärkte sig för särdeles smak och ofta införde underliga infall, brokiga figurer och hårda tonledningar, visade han sig dock äga en originalitet, som ersatte åt snillet hvad örat och känslan under stundom tyckte sig sakna.» Han har dels komponerat, dels arrangerat musiken till operorna: Acis och Galathea, Birger Jarl, Neptun och Amphitrite, Æglé, Procris och Cephal; skrifvit företalet till Hülpher's afhandling om musiken; utgifvit fugor för orgel; koralbok, m. m. Jolin, Johan Christoffer, skådespelare, skriftställare. Född i Stockholm d. 28 dec. 1818. Föräldrar: vaktmästaren vid Klara församlings fattighus Bengt Jolin och Maria Elisabet Thunberg. J. blef student i Uppsala 1840, där han tillbragte fem år, under tvekan i valet af framtidsbana, men med starkt utpräglade anlag för både vitterhet och scenisk konst. För sitt första större poem »Borgruinen» erhöll han 1844 i Uppsala Bergfalkska priset samt året därefter Svenska Akademiens andra pris för skaldestycket Fjellbruden. Omsider bestämde han sig för att ägna sig åt skådespelarekonsten. Då detta beslut tillika understöddes af lärare och kamrater, debuterade han i nov. månad 1845 med lysande framgång på k. teatern i ett af honom själf författadt teaterstycke, En komedi, och anställdes vid samma scen i juli följande året. På denna plats kvarstannade han till i juni 1868, hvarunder han samtidigt 1849--56 var teaterns litteratör och från 1857 föreståndare för teaterns elevskola. Mera än som scenisk artist har J. gagnat den dramatiska konsten i Sverige genom sina dramatiska arbeten. Med sällsynt flit och en förmåga, som beredt honom ett stort rykte som dramaturg, Har han skänkt vår scen omkring fyrtio olika pjäser, däraf ungefär hälften originalstycken. Namnen på de mest bekanta må här finna ett rum: Mäster Smith; En man af värld och en man af värde; Barnhusbarnen; Strid och seger; Ett minnesblad; Min hustru vill ha roligt; Respekt för damerna; En man som vill ha ro; På gamla dagar; En kommunist; Örebro fåfänga; Framåt; Ung Hanses dotter; Studentens Majnatt; Mammas gosse; Smädeskrifvaren; Mjölnarfröken o. s. v. På sin afskedsrecett å k. teatern 1868 hyllades han af en entusiastisk och tacksam publik. Under pseudonymen Jo. Jo. har J. föröfrigt gjort sig känd genom en mängd romaner och noveller, såsom Affällingarna, Rosen bland kamelior, Eremiten, Vinglaren samt en mängd skizzer, utkast och poem. Hans samlade skrifter utkommo 1872--88 samt 1892--95. Död i Stockholm d. 13 nov. 1884. Sedan 1848 var J. Par Bricols ordensskald och sedan 1880 sekreterare i Patriotiska sällskapet. Hans pjeser utmärka sig för spännande situationer à la melodram eller godt lynne. I vänners lag var J., tack vare sin esprit, högt skattad. Gift 1851 med Matilda Katarina Wigert, dotterdotter till Lars Hjortsberg. Sonen Severin, f. i Stockholm d. 28 maj 1852, student i Uppsala 1869, blef 1875 fil. doktor och förordnades s. å. till docent i kemi vid Uppsala universitet. Han ägnade sig därefter åt medicinska studier, blef 1881 med. kandidat och 1885 med. licentiat samt utnämndes 1888 efter s. å. vunnen medicinsk doktorsgrad till e. o. professor i kemi och farmaci vid Karolinska institutet i Stockholm. Af trycket har han bl. a. utgifvit Nyare läkemedel, sammanställda ur farmaceutisk-kemisk synpunkt 1892, Läkemedlens användning och dosering (jämte J. G. Edgren) 1893, m. m. Sedan 1896 utgifver han Medicinsk månadsrevy. Gift 1882 med Julia Carlson. Jonæ (Gestricius) Laurentius, psalmförfattare. De få underrättelser, man äger om denne man, som intager ett bemärkt rum i vår psalmhistoria, äro att han 1572 var kyrkoherde i Resele i Ångermanland och därifrån 1585 förflyttades såsom pastor till den nyanlagda staden Hernösand; vidare, att han underskref Uppsala mötes beslut 1593 och afgick med döden 1597. År 1619 utgaf hans son, dåvarande kyrkoherden i Riddarholmsförsamlingen Haquinus Laurentii Rhezelius, sin fars andliga diktverk, under titeln: »Någre Psalmer, andeglie vijsor och lofsonger, uthsatte af Laurentio Jonæ Gestritio, Pastore Hernoesandensi» etc. Jonæ (Helsingus) Petrus, biskop. Hans föräldrar och födelseår äro okända. 1562 var han bland de studerande i Rostock och redan sex år därefter professor vid universitetet i Uppsala. Under det kort därefter inträffade liturgiska oväsendet uppträdde Petrus J. såsom den lutherska lärans verksamme och nitiske försvarare, dels genom predikningar och dels i disputationer med Kloster-Lasse, Fecht och andra jesuiter. Medan Johan III i febr. 1577 genomdref liturgiens antagande på riksdagen och kyrkomötet i Stockholm, voro de motsträfviga Uppsalaprofessorerna förvisade till Svartsjö. På grund af en kungen misshaglig berättelse rörande Kloster-Lasse miste Petrus Jonæ och hans kolleger sina inkomster, skildes från all ämbetsutöfning samt fick sin personliga frihet inskränkt. Efter någon tid lade sig Johans vrede, men då universitetet till följd af pesten stängdes sommaren 1580, flyttade Petrus till kyrkoherdebostället i Fundbo. 1581 kallades Petrus J. åter till Stockholm, till samtal med konungen. Då hvarken hotelser eller löften inverkade på hans öfvertygelse, kastades han i fängelse och han skulle enligt konungens beslut förvisas till en aflägsen ort vid ryska gränsen, då han på hösten s. å. fick tillfälle att fly undan. Han skyndade till Nyköping och ställde sig under hertig Carls beskydd. Men då han ej ens där ansåg sig säker, begaf han sig öfver gränsen in i Bohuslän och därifrån till Lübeck. Återkommen till Carls hertigdöme, utnämndes han 1585 till kyrkoherde i Nyköping.