1. Jungstedt, Axel Adolf Harald, målare. Född i Norrköping d. 17 mars 1859. Föräldrar: tullkontrollören Johan Nils Jungstedt och Matilda Sundius. J. ägnade sig först åt praktisk verksamhet men var 1878--83 elev vid konstakademien och för Perséus. 1882 vann han den k. medaljen för Den förlorade sonens återkomst och väckte följande år uppmärksamhet för en frisk studie, Sommardag i sandgropen. Han studerade sedermera 1884--88 med akademiens stipendium i Frankrike, Italien, Tyskland och Schweiz. Hemkommen blef han 1889 ledamot af konstakademien och extra lärare därstädes. J. har utfört en mängd porträtt, däribland åtskilliga af högt uppsatta personer såsom af konung Oscar II, ärkebiskop Sundberg m. fl., och genreartade interiörer. Han har äfven med förkärlek målat motiv från stenbrott och grufvor, såsom: I stenbrottet 1886, Nationalmuseum; Stenarbetare 1888, Den kgl. Malerisamling i Köpenhamn; Vid Dannemora grufvor 1890, Nationalgalleriet i Kristiania, o. s. v. Epiteten säker och skicklig torde vara på sin plats om J. Gift 1886 med Sigrid Nilsson Dag. 2. Jungstedt, Matilda Emilia Charlotta, operasångerska; den föregåendes syster. Född i Norrköping d. 13 okt. 1864. Elev af Günther, Arlberg, Signe Hebbe och Désirée Artôt, blef J. engagerad vid k. teatern i Stockholm 1888, i Göteborg 1891 och på nytt i Stockholm 1892. Fru J. är genom sitt ovanligt intelligenta musikaliska föredrag, sin vackra apparition och sin stora dramatiska talang en sällsynt framstående lyrisk artist, som säkert, ifall hon varit knuten vid en af kontinentens stora operascener, skulle vunnit världsrykte. Bland hennes partier märkas: Orfeus, där sång, spel och plastik sammansmälta till något ovanligt helt; Carmen, likaledes en öfverlägsen skapelse; Rebecka i »Hexfällan»; Nicklaus i »Hoffmans sagor»; Amneris i »Aida» ; Chérubin i »Figaros bröllop»; Leonora; Navarresiskan; Fricka i »Valkyrian»; Bergadrottningen; Margit i »Gillet på Solhaug»; Delila i »Simson och Delila» m. fl. Gift 1891 med operasångaren, sedermera regissören Emil Alexander Linden. Juslenius, Daniel, biskop. Född i Virmo socken i Finland d. 10 juni 1676. Föräldrar: kyrkoherden Daniel Juslenius och Barbara Göös. J. blef student i Åbo 1691. Men då hans tidigt bortgångna föräldrar lämnat honom utan alla tillgångar, måste han vid tjugu års ålder afbryta sina studier och för att lifnära sig segla i två år som matros på en skuta. Han lyckades emellertid återkomma till Åbo, där han 1703 erhöll lagerkransen med första hedersrummet. Befordrad till professor i österländska språk vid samma lärosäte 1712, måste han året därefter hals öfver hufvud med hustru och barn fly undan de infallande ryssarna och begifva sig till Sverige. För att bereda sig och familj någon utkomst antog han förordnande som lektor i Västerås, men återvände efter freden i Nystad till sin födelsebygd och återtog professuren i Åbo. Här befordrades han först till tredje och sedan till andre teologie professor, blef teologie doktor 1732 och 1734 biskop i Borgå. Under det han med all flit verkade i detta sitt kall, fick Finland ett nytt besök af den gamle arffienden och J. måste för andra gången flykta öfver till Sverige, där han 1744 utnämndes till biskop i Skara. Död å Brunnsbo d. 17 juli 1752. Såsom stiftsstyresman bevakade han med allvar och oegennytta kyrkans angelägenheter. Äfven som författare gjorde han sig berömligt känd, i synnerhet genom sitt finska lexikon: Finsk Orda-Boks-Försök 1745. Gift 1: 1707 med Hedvig Lundberg och 2: med Katarina Schultz. Juusten, Påvel, biskop. Född i Viborg omkring 1516. Såsom skolmästare i sin födelsestad bemärktes J. af biskop Skytte, som 1543 skickade honom till Wittenberg, där han i tre år hörde Luther, Melanchton, Eberus m. fl. lärde män, och hvarifrån han efter studier äfven å andra platser återkom till Finland såsom fil. magister. Till att börja med måste han nöja sig med en rektorsplats i Åbo, men då 1554 ett biskopssäte inrättades i Viborg, utnämndes J. till dess förste innehafvare och förflyttades 1563 till biskop i Åbo. I denna egenskap skickades han 1569 af Johan III som svenskt sändebud till tsar Ivan i Moskva, hvars ovilja de svenska legaterna råkade ådraga sig. J. utsattes för den nesligaste behandling af de halfvilda ryssarna, kastades i fängelse och kvarhölls i trenne år. Slutligen lösgifven, återkom han till Finland med en förstörd hälsa och afled i Åbo d. 22 aug. 1576. För de finska församlingarna utgaf han handboken och katekesen på finska språket. Under vistelsen i Ryssland sammanskref han för finska prästerskapet en analys af årets predikotexter, som förblef otryckt. Prof. Porthan har besörjt utgifvandet af hans berättelse om sin beskickning till Ryssland: Acta legationis moscoviticæ, samt hans Finlands biskopskrönika: Chronicon episcoporum Finlandensium. 1. Jäderin, Edvard, vetenskapsman. Född i Stockholm d. 5 mars 1852. Föräldrar: poliskommissarien Erik Jäderin och Gustafva Charlotta Holm. Student i Uppsala 1869 och fil. kand. 1875, var J. 1870--71 amanuens vid Stockholms observatorium och 1874 vid Uppsala observatorium samt 1876--78 biträdande astronom vid Stockholms observatorium. Sedan 1878 är han lektor i geodesi och topografi vid Tekniska högskolan i Stockholm, hvarjämte han äfven är lärare i ren matematik och geodesi vid landtmäterikursen. Han har ett par år varit föreståndare för Stockholms arbetareinstitut samt är en utmärkt populär föreläsare. En geodetisk basmätningsapparat, som han