Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Jungstedt, Axel Adolf Harald - 2. Jungstedt, Matilda Emilia Charlotta - Juslenius, Daniel - Juusten, Påvel - 1. Jäderin, Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Jungstedt, Axel Adolf Harald, målare.
Född i Norrköping d. 17 mars
1859. Föräldrar: tullkontrollören
Johan Nils Jungstedt och Matilda Sundius.
J. ägnade
sig först åt praktisk verksamhet
men var 1878–83 elev vid konstakademien
och för Perséus. 1882
vann han den k. medaljen för
Den förlorade sonens återkomst och väckte följande
år uppmärksamhet för en frisk studie,
Sommardag i sandgropen. Han studerade sedermera
1884–88 med akademiens stipendium i
Frankrike, Italien, Tyskland och Schweiz. Hemkommen
blef han 1889 ledamot af konstakademien
och extra lärare därstädes.
J. har
utfört en mängd porträtt, däribland åtskilliga af
högt uppsatta personer såsom af konung Oscar
II, ärkebiskop Sundberg m. fl., och genreartade
interiörer. Han har äfven med förkärlek målat
motiv från stenbrott och grufvor, såsom: I stenbrottet
1886, Nationalmuseum; Stenarbetare 1888,
Den kgl. Malerisamling i Köpenhamn; Vid Dannemora
grufvor 1890, Nationalgalleriet i Kristiania,
o. s. v. Epiteten säker och skicklig torde
vara på sin plats om J.
Gift 1886 med
Sigrid Nilsson Dag.
2. Jungstedt, Matilda Emilia Charlotta, operasångerska;
den föregåendes syster.
Född i Norrköping d. 13 okt.
1864.
Elev af Günther, Arlberg,
Signe Hebbe och Désirée Artôt,
blef J. engagerad vid k. teatern
i Stockholm 1888, i Göteborg
1891 och på nytt i Stockholm
1892. Fru J. är genom sitt
ovanligt intelligenta musikaliska föredrag, sin
vackra apparition och sin stora dramatiska talang
en sällsynt framstående lyrisk artist, som säkert,
ifall hon varit knuten vid en af kontinentens
stora operascener, skulle vunnit världsrykte. Bland
hennes partier märkas: Orfeus, där sång, spel
och plastik sammansmälta till något ovanligt helt;
Carmen, likaledes en öfverlägsen skapelse; Rebecka
i »Hexfällan»; Nicklaus i »Hoffmans sagor»;
Amneris i »Aida» ; Chérubin i »Figaros
bröllop»; Leonora; Navarresiskan; Fricka i
»Valkyrian»; Bergadrottningen; Margit i »Gillet
på Solhaug»; Delila i »Simson och Delila»
m. fl.
Gift 1891 med operasångaren, sedermera
regissören Emil Alexander Linden.
Juslenius, Daniel, biskop. Född i Virmo socken
i Finland d. 10 juni 1676. Föräldrar:
kyrkoherden Daniel Juslenius
och Barbara Göös.
J. blef student i Åbo 1691. Men
då hans tidigt bortgångna föräldrar
lämnat honom utan alla
tillgångar, måste han vid tjugu
års ålder afbryta sina studier och
för att lifnära sig segla i två år som matros på
en skuta. Han lyckades emellertid återkomma
till Åbo, där han 1703 erhöll lagerkransen med
första hedersrummet. Befordrad till professor i
österländska språk vid samma lärosäte 1712, måste
han året därefter hals öfver hufvud med hustru
och barn fly undan de infallande ryssarna och
begifva sig till Sverige. För att bereda sig och
familj någon utkomst antog han förordnande som
lektor i Västerås, men återvände efter freden i
Nystad till sin födelsebygd och återtog professuren
i Åbo. Här befordrades han först till tredje och
sedan till andre teologie professor, blef teologie
doktor 1732 och 1734 biskop i Borgå. Under
det han med all flit verkade i detta sitt kall,
fick Finland ett nytt besök af den gamle arffienden
och J. måste för andra gången flykta
öfver till Sverige, där han 1744 utnämndes till
biskop i Skara.
Död å Brunnsbo d. 17 juli
1752.
Såsom stiftsstyresman bevakade han
med allvar och oegennytta kyrkans angelägenheter.
Äfven som författare gjorde han sig berömligt
känd, i synnerhet genom sitt finska
lexikon: Finsk Orda-Boks-Försök 1745.
Gift 1: 1707 med Hedvig Lundberg och 2: med
Katarina Schultz.
Juusten, Påvel, biskop. Född i Viborg omkring
1516.
Såsom skolmästare i sin födelsestad
bemärktes J. af biskop Skytte, som
1543 skickade honom till Wittenberg, där han
i tre år hörde Luther, Melanchton, Eberus m.
fl. lärde män, och hvarifrån han efter studier
äfven å andra platser återkom till Finland såsom
fil. magister. Till att börja med måste
han nöja sig med en rektorsplats i Åbo, men då
1554 ett biskopssäte inrättades i Viborg, utnämndes
J. till dess förste innehafvare och förflyttades
1563 till biskop i Åbo. I denna egenskap skickades
han 1569 af Johan III som svenskt sändebud
till tsar Ivan i Moskva, hvars ovilja de
svenska legaterna råkade ådraga sig. J. utsattes
för den nesligaste behandling af de halfvilda
ryssarna, kastades i fängelse och kvarhölls i
trenne år. Slutligen lösgifven, återkom han till
Finland med en förstörd hälsa och afled i Åbo
d. 22 aug. 1576.
För de finska församlingarna
utgaf han handboken och katekesen på finska
språket. Under vistelsen i Ryssland sammanskref
han för finska prästerskapet en analys af årets
predikotexter, som förblef otryckt. Prof. Porthan
har besörjt utgifvandet af hans berättelse
om sin beskickning till Ryssland: Acta legationis
moscoviticæ, samt hans Finlands biskopskrönika:
Chronicon episcoporum Finlandensium.
1. Jäderin, Edvard, vetenskapsman. Född i
Stockholm d. 5 mars 1852. Föräldrar:
poliskommissarien Erik Jäderin
och Gustafva Charlotta
Holm.
Student i Uppsala 1869
och fil. kand. 1875, var J. 1870–71
amanuens vid Stockholms observatorium
och 1874 vid Uppsala
observatorium samt 1876–78
biträdande astronom vid Stockholms observatorium.
Sedan 1878 är han lektor i geodesi och
topografi vid Tekniska högskolan i Stockholm,
hvarjämte han äfven är lärare i ren matematik och
geodesi vid landtmäterikursen. Han har ett par år
varit föreståndare för Stockholms arbetareinstitut
samt är en utmärkt populär föreläsare.
En geodetisk basmätningsapparat, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
