Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kockum, Frans Henrik - Kolmodinus och Kolmodin - 1. Kolmodinus, Ericus - 2. Kolmodin, Israel - 3. Kolmodin, Olof, d.ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kockum, Frans Henrik, industriidkare. Född
i Malmö d. 27 sept. 1802. Föräldrar:
handl. Lorenz Kockum
och Anna Sophia Suell.
K:s namn är förbundet med betydelsefulla
moment af den industriella
utvecklingen i vårt land, särskildt
i Skåne. Själf i saknad af medel
vid faderns 1825 inträffade död,
sattes han af släktingar och vänner i stånd att
öfvertaga den af hans morfader, den högt ansedde
industrimannen Frans Suell betydligt uppdrifna
tobaksfabriken i Malmö. Denna anläggning förstod
han att ytterligare i väsentlig mån utvidga,
så att densamma, när den 1866 öfvergick till »F.
H. Kockums tobaksfabriks-aktiebolag», med rätta
ansågs såsom den största i sitt slag i Sverige.
Sedan han 1838 inköpt Holmen vid Malmö, anlade
han därstädes 1840–41 gjuteri och mekanisk
verkstad, hvilket etablissemang han äfvenledes
alltjämt utvidgade samt för öfrigt skötte på det
utmärkta sätt, att det 1866, då det öfvertogs af
»Kockums mekaniska verkstads aktiebolag», sysselsatte
flera hundra arbetare. Det fortfor ock
alltjämt att hållas i jämnhöjd med utvecklingens
fordringar, så att det för närvarande endast öfverträffas
i betydenhet af Motala verkstad. Men
äfven för en myckenhet andra industriella företag
räckte hans intresse och verksamhetsifver till.
Bland dem äro att nämna Örmo bruksegendom
i Kronobergs län, med masugn, gjuteri och mekanisk
verkstad, samt Kallinge stångjärns-, plåt- och
spikmanufakturverk i Ronneby socken i Bleking.
Dessa etablissemang jämte en af honom
i Ronneby anlagd fabrik för tillverkning af förtennta
och galvaniserade kärl af stål och järnplåt
ägas sedan 1876 af det 1875 bildade »Kockums
järnverksaktiebolag». Äfven i anläggningar af
en mängd andra slag, däribland järnvägar, deltog
han och detta ej blott i Sverige utan äfven i
Norge och Finland. Det stora förtroende, han
såsom affärsman åtnjöt, satte honom i stånd att
segrande möta vidrigheter, som någon gång,
exempelvis på 1860-talet, vållades honom af ogynnsamma
konjunkturer. För öfrigt åtnjöt han allmän
aktning för sin ädla karaktär och var såsom
arbetsgifvare ett mönster. Död i Malmö d. 12
febr. 1875.
Gift 1829 med Jeanna Beijer.
Kolmodinus och Kolmodin. Gammal svensk
släkt från Koldmo eller Koldemo by i Arbrå
socken i Helsingland, där äldste kände stamfadern,
Erik Jonsson, var bonde i slutet af 1500-talet.
Namnet antogs af hans söner.
1. Kolmodinus, Ericus, dramatisk författare.
Son af kyrkoherden i Thorshälla Ericus Kolmodinus.
Han studerade först i Uppsala och sedan
i Åbo, och efter all sannolikhet afled han helt ung
i sistnämnda stad.
Under sin vistelse vid universitetet
i Uppsala var han en synnerlig vän af
teatraliska öfningar och anförare för en trupp studenter
som 1652 sökte tillåtelse hos akademiska
konsistoriet att få sysselsätta sig med sådana nöjen,
hvilken dock blef dem vägrad. Han tillhör äfven
antalet af Sveriges äldre dramaturger och är
egentligen bekant genom ett i Åbo tryckt skådespel
med den för sin tid betecknande titeln:
Genesis ætherea, eller Jesu Christi födelse, hvilken
sigh tilldrogh efter wärdenes Skapelse 3970
vthi Keyser Augusti 31 Regementz-Åhr, som nu
aff oss Christne Christo till evigh åminnelse
åhrligen begås, den 25 dagh vthi December
månad. Vthi en enfaldigh Comoedia fattat,
hvilken innevarande åhr 1659 d. 9. Jan. publice
celebrerades i Åbo stad, vthi höge Herrars
närvaro oc förnembligit folckz frequens, med
särdeles personer och den qualitet man aff
historiens grund hempta kunde, aff Erico
Kolmodino.
2. Kolmodin, Israel, superintendent, psalmist.
Född i Enköping 1643; antagligen den föreg.
kusin. Föräldrar: dåvarande rektorn, sedermera
kyrkoherden och kontraktsprosten i Simtuna
af ärkestiftet, Mikael Kolmodin och Kristina
Emporagria.
Sedan K. slutat sina studier
i Lund och Uppsala och på sistnämnda ställe
1672 blifvit promoverad till magister, begaf han
sig utomlands för att vid främmande högskolor
vidare öka sin bildning. Återkommen till Sverige,
ägnade han sig åt kyrkans tjänst och blef 1679
vice pastor vid Uppsala domkyrka. Han befordrades
sedermera på ett och samma år, 1686,
till teologie adjunkt och kyrkoherde i Näs, samt
till teologie professor. 1692, då han satt såsom
ledamot i bibelkommissionen, utnämndes han till
superintendent på Gottland, hvilket ämbete han
innehade till sin död i Visby d. 19 april 1709.
Såsom stiftsstyresman betryggade han i flera
hänseenden det lägre prästerskapets ekonomiska
ställning, samtidigt som han sökte höja det i vetenskapligt
hänseende. Äfven i vår psalmhistoria
intager K. ett förtjänt rum. I den af biskop
Svedberg 1695 utgifna psalmboken förekomma
åtskilliga af K. författade eller öfversatta. Några
af dem hafva upptagits i 1819 års psalmbok.
På Gottland lefver en tradition, att han under
sin vistelse om somrarna vid prebendepastoratet
Lärbro dagligen brukade göra en spatsertur genom
de vackra ängarna ned till Hangers källa
och att han, gripen af den tjusande prakt, som
den gottländska floran utbredde för hans fötter,
under en sådan promenad diktat den vackra midsommarpsalmen:
»Den blomstertid nu kommer,
med lust och fägring stor» (Nya psb. 394).
Gift med Margareta Hofvenia.
3. Kolmodin, Olof, d. ä., präst, skald. Född
d. 26 maj 1690; den föregåendes
brorson. Föräldrar: kyrkoherden
i Nysätra församling af Uppland
Johan Kolmodin och Elisabet
Schultin.
Sedan K. i Uppsala
1716 vunnit den akademiska graden
med andra hedersrummet,
lät han på riksrådet Gustaf Cronhjelms
kallelse prästviga sig 1718 och utnämndes
till extra pastor vid Lifgardet s. å.
1721 förordnades han till notarie i hofkonsistorium, men
befordrades redan s. å. till kyrkoherde i Flo församling
af Skara stift, blef prost 1729, presiderade
1739 vid prästmötet i Skara för en synodaldisputation
och blef kontraktsprost i Väne kontrakt
1742. Död i Flo prästgård d. 8 april 1753.
K. åtnjöt af sin samtid ett ej ringa anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
