- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:44

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Lewenhaupt, Claes Axel - 7. Lewenhaupt, Carl - Levertin - 1. Levertin, Alfred Filip - 2. Levertin, Oscar Ivar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställning fullständigt förändrad. I likhet med
flera andra af 1789 års »patrioter», var han nu
en af hofpartiets mest nitiska anhängare och
utöfvade särskildt ett olyckligt inflytande å sin
svåger, den svage landtmarskalken M. F. Brahe.
Med stor ifver bekämpade han motionerna om
riksgäldskontorets publicitet och stod vid Tolls
sida vid det stormiga uppträde, som föranleddes
af Brahes förtolkning af sina egna ord i fråga
om tiden för bevillningens utgående (se I:
130). Motiven till dessa L:s ändrade signaler
kunna ju ej med säkerhet bedömas, men angifvas
af en så moderat bedömare som Adlerbeth vara
att söka i L:s dåliga ekonomi, som tvang honom
att söka sin räddning i någon befordran vid
hofvet, hvilken dock ej synes hafva ernåtts. Död
i Stockholm d. 13 febr. 1808.

Gift 1783 med
friherrinnan Mariana Eleonora Koskull.


7. Lewenhaupt, Carl, diplomat, utrikesminister.
Född å Herrevadskloster
d. 19 mars 1835; den föreg. broders
sonson. Föräldrar: majoren
grefve Gustaf Adolf Lewenhaupt
och Maria von Geijer.

Student i Lund 1851, egnade sig L.
efter 1855 aflagd kansliexamen åt
den diplomatiska banan och blef
1858 attaché i Paris. Legationssekreterare 1863,
utnämndes han 1866 till chef för utrikesdepartementets
politiska och 1870 för dess handels- och
konsulatafdelning samt 1873 till kabinettssekreterare.
Under sin befattning 1876–84 som envoyé
och tillf. generalkonsul i Washington antogs
han af spanska och amerikanska regeringarna
som skiljedomare i den tvist, som uppstått dem
emellan med anledning af resningen å Cuba.
1884 förflyttades L. som envoyé till Paris och
den 12 okt. 1889 kallades han till utrikesminister.
Under denna på grund af de spända unionella
förhållandena kritiska tid visade sig L. lifligt intresserad
af att komma till en för båda länderna rimlig
uppgörelse af de unionella stridsfrågorna
och på hans initiativ uttalade sig den svenska
regeringen d. 14 jan. 1893 för önskligheten af,
att utrikesministersposten äfven skulle kunna under
vissa förutsättningar beklädas af en norrman.
Detta på sin tid mycket omdebatterade »svenska
anbud» väckte emellertid mycket missnöje hos de
svenskar, som höllo på upprätthållandet af Sveriges
företrädesrättigheter i unionen, och mottogs
från detta håll d. 1 juni 1895 underrättelsen att
L., som utrikesminister efterträdts af grefve
Douglas (se I: 249) med stor tillfredsställelse.
L. förordnades nu till envoyé i London, från
hvilken post han 1902 tog afsked.

Gift 1874
med Edla Lovisa Carolina Augusta Wirsén.


Levertin. Gammal släkt af judisk stam, som
påstås tagit namn af Leeuwarden i Väst-Friesland,
där den länge varit bosatt. Till Sverige
invandrade släkten 1795 med grosshandlaren
Jakob Levin L., född 1780, död 1869.


1. Levertin, Alfred Filip, läkare, skriftställare.
Född d. 29 juni 1843 i Stockholm. Föräldrar:
doktor Jakob Levertin, den förste infödde
läkare i Sverige af mosaisk trosbekännelse, och
Beate Charlotte Philipson.

1861 student i
Uppsala, med. kandidat 1870 och
med. licentiat 1874, promoverades
L. 1877 till medicine doktor. L.
var 1876–79 intendent vid Medevi
hälsobrunn samt utöfvade
1880–82 badläkareverksamhet i
Marstrand. 1883–92 badintendent
i Varberg, är L. sedan säsongen
1894 åter badintendent i Medevi och från 1893
docent i balneologi vid Karolinska institutet. L.
har äfven under vintrarna verkat som sjukgymnast
i Stockholm. 1876–84 assistent vid doktor G.
Zanders institut, blef L. 1885 föreståndare för
Östermalms medico-mekaniska institut och 1903,
sedan en sammanslagning ägt rum mellan doktor
Zanders gymnastik på norr och nyssnämnda
institut, en af föreståndarne för det stora nya
institutet vid Birger Jarlsgatan.

Dessutom har L. varit verksam som författare. Han har
bl. a. utgifvit Rådgifvare för badgäster 1880;
Svenska brunnar och bad etc. 1883, och på
tyska, franska och engelska lämnat beskrifningar
öfver doktor Zanders gymnastikmetod.
Lifligt intresserad af biografiska studier, har han
på detta område utgifvit Samfundet S. H. T:s
ledamöter
1895; Sällskapet Idun, i Svenskt porträttgalleri
1896; Läkarekåren, i samma verk,
1899; Uppsala studenter från 1861, 1901.

Gift 1876 med Amalia Louise Valentin.


2. Levertin, Oscar Ivar, litteratur- och konsthistoriker,
skald. Född d. 17
juli 1862 i Gryts socken, Östergötlands
län; den föregåendes
kusin. Föräldrarna voro den
kände konsthandlaren och konstälskaren
Vilhelm Philip Levertin
i Stockholm och Sofia Albertina
Davidson
.

L. lärde sig redan
i sin tidiga barndom af sin fader att älska och
förstå gamla tiders konst. Efter att ha aflagt
mogenhetsexamen 1881, blef han tre år senare i
Uppsala filosofie kandidat och 1887 filosofie licentiat.
Han promoverades 1888 till filosofie doktor
och blef det följande året docent i litteraturhistoria
vid Uppsala universitet. 1894 började han föreläsa
vid Stockholms högskola och förordnades
att föreläsa därstädes från och med vårterminen
1894 för en period af tre år. Sedan 1899 är
L. professor vid högskolan i litteraturhistoria
och har i denna egenskap liksom förut i Uppsala
och Stockholm visat sig vara en både djupsinnig
och spirituell föreläsare. L:s gradualafhandling,
Studier öfver fars och farsörer i
Frankrike mellan renaissancen och Molière
,
1888, erhöll från kompetent håll omdömet att
vara ett nästan epokgörande arbete på sitt område.
Det följdes 1889 af Teater och drama
under Gustaf III
, det första af de verk, hvari
L. framträdt som den utmärkte kännaren af den
gustavianska tiden, och som efterträdts af Gustaf
III som dramatisk författare
1894; Johan
Wellander
(i Sv. litt.-sällskapets skrifter) 1896,
samt Från Gustaf III:s dagar 1896, där skalden
och litteraturhistorikern eller rättare kulturhistorikern
samverkat till åstadkommande af mästerliga
tidsbilder. Den lika skicklige som flitige litteratur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free