Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lewysohn, Ludvig - Lexell, Anders Johan - Lichtone, Robert - 1. Lidbeck, Erik Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1880, ehuru han på förordnande skötte det till efterträdarens ankomst 1883. L., som var en ovanligt lärd man, utgaf en mängd arbeten, vitnande om hans djupa kunskaper. Vi nämna häribland: De sacrificiis veteris testamenti 1847, öfversatt till tyska 1867; Naphschoth zadikim 1855, innehållande sextio epitafier från israelitiska kyrkogården i Worms jämte biogr. skisser; Die Zoologie des Talmuds, 1858, hvaraf ett utdrag om husdjuren 1878 intogs i »Tidskrift för veterinärer och landthushållare», Sabbat- och festpredikningar hållna i Stockholms synagoga 1864. L. lämnade många hundra historiska, filologiska och arkeologiska bidrag till engelska, franska, tyska och hebreiska tidskrifter. 1854--59 skref han sålunda i L'Univers israélite Lettres d'Allemagne öfver den i Tyskland utkommande judiska litteraturen. Död i Stockholm d. 26 mars 1901. Gift 1: 1851 med Rosalie Zendig och 2: 1854 med Philippine Boer. Lexell, Anders Johan, matematiker. Född i Åbo d. 24 dec. 1740. Föräldrar: juveleraren Jonas Lexell och Magdalena Katarina Björkegren. Efter fem års studier vid Åbo universitet vann L. vid tjugu års ålder lagerkransen och förordnades till docent i matematik därstädes 1763. En matematisk afhandling, som han insändt till vetenskapsakademien i Petersburg, väckte hos därvarande vetenskapsmän sådant uppseende, att han 1769 erhöll akademiens kallelse att, såsom han anhållit om, få deltaga i observationerna af Venuspassagen. L. ägnade sig sedan särskildt åt studiet af kometbanorna och upptäckte 1770 den efter honom benämnda kometen. Samtidigt med Laplace visade L. genom beräkningar, att den för komet hållna Uranus var en planet. 1771 ord. medlem af Vetenskapsakademien i Petersburg och professor i astronomi, 1773 medlem af Vetenskapsakademien i Stockholm, 1776 af Vetenskapsakademien i Paris. 1775 utnämndes han till professor i matematik i Åbo, men fick genast tjänstledighet. Sedan han 1780 satts i tillfälle företaga en längre resa, lämnade han befattningen i sin fädernestad, där han sålunda aldrig verkade som lärare. 1783 intog han Eulers plats i Petersburgs vetenskapsakademi. Hans lifstid blef dock icke långvarig: d. 11 dec. 1784 bortrycktes han af döden ännu i sin mannaålders fulla kraft, »högaktad af tidehvarfvets största matematici, saknad af den nation, han genom sin härkomst tillhörde och hedrade med sitt snille och sin europeiskt ryktbara, haltrika vetenskapliga verksamhet». Hans arbeten, bland hvilka må nämnas: Recherches sur la vraie orbite de la comète de l'an 1769 1770; Réflexions sur la temps périodique des comètes en général et principalement sur celui de la comète observée en 1770 1772; Disquisitio de investiganda vera quantitate parallaxeos Solis, ex transitu Veneris ante discum Solis anno 1769 1772, m. fl., åtnjuta ännu hos män af facket ett berättigadt och högt anseende. Ogift. Lichtone, Robert, krigare. Född i Humlesund i Borgå socken d. 8 juni 1631. Föräldrar: öfversten Johan Lichtone och Katarina Guthrie. Vid femton års ålder antog L. tjänst såsom musketerare i svenska hären, deltog med regementet i Carl X:s polska och danska krig och tjänade sig därunder upp till öfverstlöjtnant. Introducerad på svenska riddarhuset 1661, förordnades han 1665 till öfverstlöjtnant vid öfverste Wolmar Wrangels regemente till häst och utnämndes 1676 till öfverste. Han hade 1675 uppflyttats bland friherrar, sedan han styrkt sin härkomst från en skotsk friherrlig ätt. Generalmajor 1679; guvernör öfver Reval och Estland 1681; generallöjtnant och guvernör öfver Kronobergs och Jönköpings län 1685; k. råd och president i Åbo hofrätt 1687 och samma år upphöjd till grefve. Död på sin egendom Rörstrand vid Stockholm d. 8 januari 1692. L:s krigaremod understöddes af en alldeles ovanlig kroppsstyrka, för hvilken icke blott fiender, utan äfven en och annan svensk satte till lif och lemmar. Vid reduktionen var han ett af de verkställande redskapen och anförtroddes att genomföra reduktionsverket i Livland och Estland, men mötte på det sistnämnda stället ett så hårdnackadt motstånd, att han måste återvända med oförrättadt ärende. Hans tjänstvillighet saknade emellertid ej sin belöning och var den, som egentligen tillskyndade honom de sista årens utmärkelser. Gift 1667 med Beata Rosenstierna. 1. Lidbeck, Erik Gustaf, universitetslärare, botaniker. Född i Hesselskogs socken på Dalsland d. 21 juni 1724. Föräldrar: kronofogden Håkan Lidbeck och Katarina Hahl. Vid sjutton års ålder inskrefs L. som student i Uppsala och blef snart för sina insikter i naturvetenskap känd af Linné, hvars undervisning han företrädesvis begagnade och som med synnerlig välvilja allt framgent omhuldade honom. När Linné 1746 gjorde sin vestgötaresa, var L. honom följaktig och förde hans dagbok samt kallades två år därefter af sin gynnare till docent i ekonomi och naturalhistoria i Uppsala, ehuru L. först 1749 erhöll magistergraden. På Linnés förslag utnämndes han 1750 till medicine adjunkt i Lund, i det denna sysslas förre innehafvare, Kehler, som tillika var stadens apotekare, flyttades till kemie laborantsysslan. Två år senare förordnades L. att äfven vara föreståndare för botaniska trädgården, med särskild instruktion att »komma naturalhistorien, besynnerligen botaniquen, i flor vid akademien i Lund samt befordra plantager i Skåne af allahanda växter, som äro nyttiga för hushållningen, läkekonsten och färgerierna». Utom hvad i denna egenskap särskildt tillhörde honom, ålåg det honom att vid hvarje riksdag afgifva berättelse om de nyanlagda planteringarnas framsteg i Skåne. På framställdt förslag om nödvändigheten af en egen naturhistorisk professur i Lund, inrättades med ständernas bifall en sådan 1756 och L. utnämndes till dess förste ordinarie innehafvare samt till direktör för skånska planteringarna. 1786 förenade han härmed den lediga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
