- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:128

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Eleonora - Maria Elisabet - Marklin, Gabriel - 1. Martin, Elias

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig. Utan någon att stödja sig vid, blef hennes vistelse i Sverige, hvilket land hon aldrig kunde
fördraga, ännu mindre älska, sedermera allt annat än angenäm. I tvist med rådet, bl. a. på grund af dottern Kristinas uppfostran, som hon skötte på ett så dåraktigt sätt, att rådet måste skilja Kristina från henne, och försatt i ekonomisk förlägenhet genom sitt slösaktiga lefnadssätt, beslöt hon slutligen att rymma och lämnade hemligen landet. Hon uppehöll sig sedan i Danmark och därefter i Preussen, men återkom slutligen till Sverige, där hon afled i Stockholm den 18 mars 1655 och blef begrafven bredvid sin dyrkade herre i Riddarholmskyrkan.

Maria Elisabet, prinsessa. Född på Bråborgs slott i Östergötland d. 10 mars 1596; dotter af hertig Carl, sedermera Carl IX, och Kristina af Holstein. - Vid faderns frånfälle var prinsessan på sitt sextonde år och hade nyss blifvit förlofvad med sin kusin, hertig Johan af Östergötland. Man hade genom denna förbindelse velat förebygga farorna af hertigens gifte med en kvinna af något främmande furstehus, hvilken kunde vara ärelysten och ingifva sin man vidtgående planer. Bröllopet firades d. 29 nov. 1612, hvarefter de nygifta vid årets slut bosatte sig i Vadstena. Vi hafva förut (se hertig Johan) omtalat detta äktenskap såsom föga lyckligt. Den unga furstinnan, som var sjuklig och svag och i följd däraf retlig till lynnet, hyste hvarken kärlek eller förtroende till sin man, och han icke heller till henne. I ett bref af 1614, således på andra året efter hennes förmälning, skref hon till sin moder: att hon hade ingen att förlita sig till, om hennes moder drottningen toge sitt trogna hjärta ifrån henne. Om hon hade beskyllt sin moder att hafva tvungit henne till detta giftermål, kunde hon icke påminna sig; men om så hade skett, skulle Gud veta, att det kommit af hennes svaghet, och hon anhöll därför om tillgift. Hennes moder ångrade äfven, oaktadt sin hårdhet, att det sorgliga giftermålet ägt rum, såsom framgår af ett yttrande af drottning Kristina. Den olyckliga förbindelsen upplöstes dock snart genom hertigens frånfälle. Fem månader därefter, d. 7 aug. 1618, följde Maria Elisabet honom i grafven.

Marklin, Gabriel, naturforskare, samlare. Född d. 1 juli 1777 i Ersmarks by i Skellefteå socken af Västerbotten, där fadern var torpare. - De fattiga föräldrarna hvarken kunde eller tänkte på att bereda sonen någon annan bana, än att slafva som dräng i deras fotspår. Men en inre kallelse hade utstakat det annorlunda. Vid tjugu års ålder begaf sig M. först till Piteå och sedan till Hernösand, för att studera. Under det han genomgick skola och gymnasium, högg han ved, bar vatten, borstade kläder och skodon hos sin lärare, för att på detta sätt lifnära sig. Ändtligen 1803 kom han till det länge efterlängtade Uppsala, där han 1824 blef amanuens vid universitets naturhistoriska museum och 1829 adjunkt vid Vetenskapssocieteten. Både förut och sedermera gjorde han nästan årligen vandringar genom olika delar af fäderneslandet, dels i naturvetenskapligt ändamål, dels för att uppköpa akademiskt tryck. Ett par gånger besökte han äfven utlandet, nämligen 1827-29, då han med understöd af konungen och Vetenskapsakademien gjorde en resa genom Tyskland och Nederländerna, samt 1840, då han bevistade naturforskarmötet i Köpenhamn och därefter gjorde ett besök i Erlangen. Med de inskränktaste behof för egen del ägnade han alla tillgångar, all sin tid
och all omsorg åt sina samlingar, som beträffande petrifikat, snäckor och insekter torde ha varit de största, någon enskild i vårt land ägt. För att föröka dem och äfven som inkomstkälla i öfrigt
samlade han disputationer, program och teser, af hvilket tryck han sålde nästan kompletta samlingar till k. biblioteket i Stockholm och universitet i Helsingfors. Hans obetydliga skriftställarverksamhet vände sig ock kring detta ämne, i det han utgaf Catalogus Disputationum in Academiis Scand. et Finland. Lidenianus continuatus samt Ad Catalogum etc. Lidenianum supplementa. Såsom ett erkännande af hans förtjänster gafs åt den åttioårige studenten vid promotionen 1857 hederslagerkransen. Han lefde endast en kort tid därefter och dog i koleran i Uppsala d. 16 sept. 1857. Några år före sin död hade han testamenterat sina dyrbara samlingar dels till Uppsala universitet dels till Vetenskapssocieteten
därstädes. - Ogift.

1. Martin, Elias, historie-, genre- och landskapsmålare. Född i Stockholm 1739. Föräldrar: sedermera snickareåldermannen Olof Martin och Ulrika Haupt. - Under M:s lärotid hos en handtverksmålare i Stockholm uppdagades hans konstnärsanlag af
fältmarskalken Augustin Ehrensvärd, som tog den unge målaren med sig för att biträda vid målningsarbetena på Sveaborg. Här utvecklade han snart en så betydande skicklighet, både i olja och vattenfärg, att officerskåren begagnade sig af hans undervisning, hvarjämte han antogs till lärare i teckning för den unge Carl August Ehrensvärd. Med egna besparade medel reste han i maj 1766 till Frankrike och Italien, och därifrån omkring 1770 till England, där han kvarstannade i sammanlagdt femton år. Det var här, han egentligen fick sin konstnärliga utbildning, hvilken skattades så högt, att han erhöll i uppdrag att utföra bilder i bodleyanska biblioteket i Oxford. Han målade för öfrigt landskap, porträtt, genrer och historiska stycken samt graverade en mängd små genrer och landskap, mest i punktmanér. Under sin Englandsvistelse besökte han 1782 fäderneslandet, där han uppehöll sig ända till 1788 och bl. a. hade i uppdrag att i laveringar afteckna scener ur hofvets festlif vid Drottningholm. Bland de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:53:02 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free