- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:178

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Netzel, Nils Vilhelm - Nibelius, Gustaf - Nicander, Anders - Nicander, Carl August

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verksamhet. Sina därunder gjorda rön och erfarenheter har
han meddelat i en mängd afhandlingar, offentliggjorda
företrädesvis i »Hygiea» och »Nordiskt medicinskt
arkiv». Bland de af honom med lyckligt resultat
utförda operationer hafva i synnerhet en mångfald
ovariotomier ådragit sig uppmärksamhet.

Gift 1866 med Laura Constance Pistolekors, född i Ratasalmi
i Finland d. 1 mars 1839, som under signaturen Lago
gjort sig känd såsom tonsättarinna af körer, visor,
violin- och pianosaker m. m.


Nibelius, Gustaf, biskop. Född d. 18 juni 1789 i
Grangärdes församling i Dalarne. Föräldrar: prosten
och kyrkoherden i Stora Skedvi, teol. doktor Simon
Nibelius
och Kristina Ulrika Boëthius.

Efter fem års akademiska studier blef N. filos.
magister i Uppsala 1812. Han hade då nyss anträdt en
resa till England, hvarest han öfvertog befattningen
som lärare för svensk-norska ministerns i London,
v. Rehausens, barn samt biträdde som själasörjare
vid svenska församlingen därstädes 1813–15. Sedan
han 1817 återkommit till fäderneslandet, aflade
han s. å. i Uppsala teol. kandidatexamen, lät
prästviga sig 1818 och kallades omedelbart därefter
till docent i dogmatik och moralteologi. Teologie
licentiat 1820, utnämndes han 1822 till filosofie
lektor vid Västerås gymnasium, blef 1827 kyrkoherde
i Hubbo prebendepastorat och 1829 i Skerike samt
1831 teol. doktor. Utnämnd 1833 till kyrkoherde i
Fellingsbro af Västerås stift, tillträdde han denna
befattning 1835. Uppförd å första förslagsrummet
till den efter Kasper Wijkman lediga biskopsstolen i
Västerås, utnämndes han till detta ämbete 1839. Under
sin ämbetstid i Fellingsbro bevistade han såsom
fullmäktig för stiftet riksdagen 1834–35, hvarunder
han till en början antogs tillhöra oppositionen. Med
själfständighet och kraft uppträdde han emellertid
städse, äfven under de riksdagar, som inföllo under
hans biskopstid, och dem han alla bevistade såsom
själfskrifven ledamot af sitt stånd. Han ansågs
därvid vara den mest frisinnade bland biskoparna. Död
genom vådlig händelse under segling utanför Strömstad
d. 14 juli 1849.

Med en djup fond af lärdom
förenade N. ett barns fromma sinnelag och vann alla,
med hvilka han kom i beröring, genom sitt öppna och
oförställda väsen. Äfven i yttre hänseende var han
en lyckans gunstling, och få personers lefnad torde
förete en så oafbruten kedja af lycka och medgång
som hans.

Ogift.


Nicander, Anders, ämbetsman,
vitterhetsidkare. Född d. 28 aug. 1707 i Näshults
socken af Växiö stift, där fadern Magnus Nicander
var kyrkoherde.

Både vid skola och universitet
väckte N. en viss uppmärksamhet genom sina latinska
skaldestycken men synes knappt ha aflagt någon
akademisk examen, då han 1729 ankom till Stockholm och
antogs till auskultant i Svea hofrätt. I hufvudstaden
erhöll han 1732 plats såsom lärare för presidenten
grefve A. Fersens söner Axel och Carl och emottog
genom sin patronus ett anbud från ryska ministern
att ingå vid kejserliga kansliet i Petersburg. Kärleken
till fäderneslandet förmådde honom dock att
stanna i Sverige och nöja sig med den obetydliga
aktuarietjänsten i Tullarrende-societeten, han genom
sin gynnare vunnit, hvarjämte han förskaffade sig,
hvad han behöfde genom öfversättningsarbeten. 1736
sökte han eloqu. et poës. professionen i Uppsala,
men hans ansökan, ehuru skrifven på latinsk vers,
lämnades utan afseende, och N. blef i stället 1737
kontrollör vid stora sjötullen i Västervik. Härifrån
befordrades han 1758 till Manufakturkontorets
ombudsman och packhusinspektor, hvarjämte hans gamla
gynnare Fersen, som var landtmarskalk vid 1761 års
riksdag, åt honom utverkade en årlig pension samt
professorstitel, det senare på grund af hans meriter
såsom latinsk skald. Död i Västervik d. 8 mars 1781.

N. skref vers äfven på andra språk såsom svenska och
tyska, men alltid på hexameter. Hans betydelse består
egentligen däri, att han, genom sina öfversättningar
af Virgilii skrifter, sökt tillämpa den latinska
prosodien på svenska språket och därigenom i sin mån
bidragit till bestämmandet af reglerna för en svensk
metrik. I ännu högre grad kan han sägas hafva gjort
detta genom sin 1737 utgifna skrift Oförgripeliga
anmärkningar öfver svenska skaldekonsten
. Ett annat
originalarbete af honom var Gamla sanningar i ny
drägt
, 1766–67, ett slags versifierad samling af
tänkespråk. Hvad beträffar hans öfversättningar
af Virgilius, utkommo af Aeneiden två sånger 1751
och Eçloger 1752. Hela Aeneiden hade han emellertid
bland åtskilliga andra öfversättningar utarbetad i
handskrift på »svensk-heroisk vers» och uppmuntrades
för densamma af ständerna 1756 med en ansenlig
penninggåfva.

Gift 1: 1737 med Gertrud Durietz, 2:
1744 med Eva Bök, 3: med Elisabet Schörling och 4:
1758 med Lovisa Apiarius.


Nicander, Carl August, skald. Född d. 10 mars 1799,
i Strängnäs, där fadern var konrektor vid skolan.

N. fick redan i ungdomen smaka fattigdomens
bitterhet. Tidigt faderlös och därigenom med mor
och syster lämnad i ganska torftiga omständigheter,
kunde han likväl genom enskildt
och offentligt understöd genomgå gymnasium i
Strängnäs, där han knöt förtrolig vänskap med den
blifvande skalden Erik Sjöberg, känd under signaturen
Vitalis, och redan då röjande sina skaldeanlag. Det
lyckades honom äfven att komma till Uppsala,
där han inskrefs som student 1817. Efter att 1819
ha meddelat några smärre poem, Sånger af August,
i den af Bruzelius utgifna »Kalender för Damer»,
hvilka väckte mycket bifall, särdeles bland »Nya
skolans» anhängare, utgaf han följande året sin
dramatiska dikt Runesvärdet och den förste riddaren,
hvilken äfven mottogs gynnsamt af kritiken och fäste
allmänhetens uppmärksamhet vid den unge skalden. Detta
större arbete efterföljdes 1822 af en samling lyriska
stycken, Fjärilar från Pinden samt 1823 af idyllen
<i>Rosalfs lefnad och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free