- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:224

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyrén, Carl - Nyström, Anton Kristen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

universitetet i Königsberg 1773.

Död i Kuddby d. 25 jan. 1789.

N. var en flitig författare och
har utgifvit flera arbeten, af hvilka intet blifvit
så bekant som hans bröllopsskrift öfver P. Alströmer:
»Kut’n Abend, Pruter Schwen!» 1760,
sedan ofta omtr. Utom några ekonomiska och
biografiska arbeten i öfversättning, utgaf han
Snillenöjen 1762, försvenskning af några mindre
vitterhetsstycken, Brefställare och sex andra
satiriska skrifter af Rabener, samt ett originalverk
Mappa geographica Scelestinæ, eller stora
Skälmslandets geografiska beskrifning
1786,
en efterhärmning af Gullivers och Klims diktade
resor, men en på det hela ganska platt och långtråkig
satir. Den ojämförligt största delen af
hans skrifter, mest öfversättningar, blef aldrig
tryckt, utan förvaras i handskrift på Linköpings
läroverks bibliotek, dit de skänktes af den bekante
titulärprofessorn Johan Henrik Lidén.

Gift 1763 med Maria Hadelin.


Nyström, Anton Kristen, läkare, skriftställare,
grundare af Stockholms Arbetareinstitut.
Född i Göteborg d. 15
febr. 1842. Föräldrar: grosshandlanden
Lars Fredrik Nyström
och Carolina Kristina
Silfverstolpe
, dotter af den frisinnade
riddarhussekreteraren
Axel Gabriel Silfverstolpe (se
nedan).

Student i Uppsala 1860, idkade N.
medicinska studier dels därstädes, dels vid Karolinska
institutet och i Lund, där han 1868 blef
med. doktor. Sedan N., som var biträdande
fältläkare i dansk-tyska kriget 1864, i utlandet
idkat studier 1866 och 1868–69, bosatte han
sig i Stockholm, där han alltsedan praktiserat
såsom läkare med hudåkommor och sinnessjukdomar
såsom specialitet. N. hade i början af
1870-talet gjort bekantskap med den Comteska
positivismen och funnit sig till den grad tilltalad
af dess sociala, politiska och filosofiska läror,
att han inom kort började verka för dessas utbredning
inom Sverige. Emellertid såg han sig
först i dec. 1879 i stånd att här stifta ett positivistiskt
samfund, för hvilket han själffallet
kom att stå i spetsen. Med ifver sökte han i
tal och skrift göra gällande Comtes lefnadsfilosofi,
bland hvars ledande grundsatser han i
synnerhet betonade plikten att »lefva för andra»
samt att »verka för befästandet af ordningens
och framåtskridandets sak med moraliska medel».
Det var ock under inflytelsen af dessa grundsatser,
han lifligt deltog i de demokratiska rörelserna
i hufvudstaden under 1880-talet. Han
hade emellertid redan då känt sig manad att på
ett annat mera direkt och verksamt sätt förverkliga
det vackra Comteska mottot: »Lefva för
andra». Och de »andra», för hvilka han i
främsta rummet ville verka, var arbetsklassen,
hvars på det hela sunda kärna han var den
förste att erkänna, men inom hvilken han äfven
fann mindre goda sidor vara alltför starkt framträdande,
såsom dryckenskap, smak för oädla nöjen
liksom ock demagogiska upphetsningar. Det bästa
medlet till arbetsklassens höjande borde i hans
tanke vara att bibringa densamma ökad kunskap.
Ledd af dessa åsikter, bragte N. i okt. 1880 till
stånd ett arbetareinstitut i Stockholm. Denna
läroanstalt, som efter hand kom i åtnjutande af
årligt understöd såväl från statens som kommunens
sida, meddelar en närmast för personer
utan högre skolbildning afsedd undervisning i
form af fullständiga och systematiskt anordnade
föreläsningskurser, förnämligast i naturvetenskap
och historia. Institutet har hållit sig fritt från
allt, som kunnat beskyllas för ända till skenet
af politisk agitation, och ur sin verksamhet uteslutit
all religiös undervisning. Med ett nit och
en hängifvenhet, som intet motstånd – och sådant
har framträdt under många former – kunnat
bräcka, har N. såsom anstaltens föreståndare lika
ihärdigt som framgångsrikt lyckats föra anstalten
framåt. Efter mönstret af Arbetareinstitutet i
Stockholm hafva efter hand anstalter af dylik art
upprättats mångenstädes. Så i Kristiania 1885
samt i de flesta svenska städer äfvensom i större
enskilda industrisamhällen. N. har med en af
öfvertygelsens värme buren ifver i tal och skrift
förfäktat sina åsikter särskildt i på dagordningen
stående politiska frågor. Han har sålunda uppträdt
till förmån för den offentliga kandidaturen,
för fullständig skilsmässa mellan stat och kyrka,
för med den personliga friheten förenliga åtgärder
till nykterhetens främjande, äfvensom för
ett betryggande nationalförsvar. Samtidigt har
han kraftigt bekämpat socialismen, särskildt i
den 1892 utgifna skriften Socialismens omöjlighet
jämte praktiska vinkar om arbetarefrågans
lösning utan socialism
. Den skriftställarverksamhet,
N. för öfrigt utvecklat, är af ganska
omfattande art. Så utgaf han redan 1867 en
skrift Om foten och den riktiga formen på
skodon
, hvilken skrift föranledde tillverkning af
s. k. fysiologiska skodon. Vidare äro att nämna:
Om cretinism och idioti 1868, Teoretiska och
praktiska uppsatser öfver hudåkommor
1870,
Om sinnesrubbning etc. 1878, Positivismen.
En systematisk framställning
1870, Samhälleliga
tidsfrågor
, 9 h. 1879–81, Om äktenskapet,
pauperismen och prostitutionen
1885, Allmän
kulturhistoria
1885–93, Om sinnessjukdomar
och hospitalsvård jämte antydningar om sinnessjukas
rättsliga skydd
1895, Carl XII och sammansvärjningen
mot hans envälde och lif
1900,
hvari han, stödjande sig på af honom på ort och
ställe verkställda undersökningar, gör gällande,
att konungen fallit för mördarhand, Uppkomsten
af kortskallar och långskallar
(först offentliggjordt
1898 på tyska i »Archiv für Anthropologie»,
utg. af G. Ranke i München) och Könslifvet och
dess lagar
1904. I en 1903 utgifven skrift, Striderna
om östra Europa mellan Ryssland, Polen
och Sverige
sökte N. genom en skildring af den
ryska eröfringsmaktens historia hos de skandinaviska
folken inskärpa nödvändigheten af att taga
varning och lärdom af det förflutnas missgrepp.
1904 utgaf han både på franska och tyska en
skrift, Elsass-Lothringen und die möglichkeit
einer deutsch französischen allianz
, hvari förordas
dessa landskaps återlämnande till Frankrike.

Gift 1: 1868 med Thyra Hammerich

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free