Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orling, Axel - Osander, Olof - 1. Osbeck, Per - 2. Osbeck, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armorlsystemet, så kalladt efter den första stafvelsen i hvardera
uppfinnarens namn. Detta system, som
utmärker sig genom sin prisbillighet, består däri,
att man på stora af stånd kan af sända telegraf- eller
telefonmeddelanden genom vattnet eller jorden
med hjälp af mycket enkla apparater men
utan användande af några trådar och med endast
i jorden nedsatta lådor såsom stationer. Denna
uppfinning har öfver hela världen ådragit sig den
största uppmärksamhet. Med lifligt intresse har
man äfven följt de experiment, de båda nitiska
ingenjörerna företagit med en deras senare uppfinning,
»The Electro-Capillary Recorder,» och
hvilka experiment ledt till resultat, som synas
komma att medföra en revolution inom kabel- och
trådtelegrafien. Hvad denna uppfinning angår,
må i korthet nämnas, att med dess tillhjälp
kunna utefter en helt smal telegraftråd sändas
250 impulser i sekunden, hvilket är tretton gånger
så många som det största antal, som hittills
kunnat sändas på samma tid. Det är i denna
utomordentliga hastighet, uppfinningens stora värde
och betydelse ligger. Ett synnerligen märkligt
rön, som uppfinnarne gjort, är, att ju mindre
elektrisk ström de använda, desto hastigare försiggår
telegraferingen. Batteriet är ofantligt litet,
en kub med några få millimeters sida. Till belysning
af O:s rastlösa verksamhet såsom uppfinnare
kan nämnas, att antalet af de af honom
uttagna patent, de flesta tillhörande det elektriska
området, uppgår till omkr. 150.
Osander, Olof, biskop. Född d. 5 sept. 1700;
son af kyrkoherden i Linneryd,
prosten öfver Konga kontrakt,
Peter Osander.
Sedan O. från 1707 studerat vid Växiö
skola och gymnasium samt ifrån
1718 vid akademien i Lund, där
han 1723 blef magister med mycken
utmärkelse, besökte han åtskilliga
högskolor i Tyskland och slutligen den
i Greifswald, hvarifrån han, försedd med vackra
lärdomsbetyg, hemkom till Växiö, hvarest han förordnades
till gymnasii-adjunkt 1725. Befordrad
1726 till teologie adjunkt i Lund, prästvigdes han
s. å., hvarefter han någon tid förestod en teologisk
professur vid universitetet. På församlingens
enhälliga kallelse utnämnd till domprost i
Växiö 1730, innehade han detta ämbete i aderton
år, erhöll teologie doktorsvärdighet 1733 och
befordrades efter Alstrin till biskop i Växiö 1749.
Död därstädes den 13 juni 1787.
Biskop O. var isynnerhet berömd som teolog och för sin
kunskap i de gamla språken. Såsom preses vid
ett prästmöte i Växiö utgaf han Eschatologia
sacra 1735. Hans författarskap inskränker sig
för öfrigt till en mängd likpredikningar och
disputationer.
Gift 1: 1730 med Magdalena Birgitta
Goeding, 2: 1763 med Elisabet Kristina Stobæus och 3:
1774 med Ulrika Althea Gundel. Hans barn adlades 1756
med namnet Sanderskiöld.
1. Osbeck, Per, präst, botaniker. Född d. 9
maj 1723 i Hålanda socken af Göteborgs län
på ett litet torp, Oset, efter hvilken födelseort
han antog sitt namn. Föräldrarna voro torparen
Hans Andersson, som afled redan i gossens
spädare år, och Ragnhild Andersdotter.
Med understöd af några välvilliga
personer i Göteborg, fick han följa sin böjelse
att studera och kunde ändtligen vid tjugutvå
års ålder aflägga studentexamen i Uppsala.
Linnés namn, redan då af europeiskt rykte, hade
kring mästaren samlat en skara unga vetenskapsidkare,
bland hvilka O. snart intog ett af de
förnämsta rummen och kom i åtnjutande af hans
enskilda handledning. Sedan han under loppet
af några år troget arbetat vid den snillrike lärarens
sida och på hans förord åtskilliga gånger
blifvit kallad till Stockholm för att lämna hufvudstadens
vetenskapsälskare undervisning i zoologi
och botanik, förordnades han 1750 att i
egenskap af skeppspredikant medfölja ett af Ostindiska
kompaniets skepp till Cadiz och Kina.
Han fick därvid särskildt af Vetenskapsakademien
i uppdrag att under resan anställa botaniska och
zoologiska undersökningar. Efter det han i okt.
s. å. låtit viga sig till präst, anträdde han den
långväga färden, ägnande hvarje ledig stund åt
vetenskapliga forskningar och med outtröttlig
uppmärksamhet följande de skiftande formerna
af en för honom dittills främmande natur. Frukterna
af dessa iakttagelser offentliggjorde han
sedermera i sin Dagbok öfver en ostindisk
resa åren 1750, 1751 och 1752, som trycktes i
Stockholm 1757 och innehåller ovärderliga skatter
af hans flit och forskningsanda. Vid sin återkomst
till Sverige mottogs han med förtjusning
af sin gamle lärare, Linné, som fann hans reseskildring
liksom hans samlingar högst betydelsefulla
och värderika. Hans namn hade nu hunnit
blifva bekant, hvarför han 1753 kallades af Tessin
till dennes huspredikant med särskildt uppdrag
att såsom botanikus och intendent hafva vården
öfver det naturaliekabinett, Tessin åt sig samlat
på Leckö. Här tillbragte O. en för honom särdeles
angenäm tid af öfver fem år (1753–58),
ordnade sina samlingar samt utgaf sin dagbok
och offentliggjorde flera afhandlingar i Vetenskapsakademiens
handlingar. Af nämnda akademi
blef han ledamot 1758. Sedan han lämnat Leckö,
biträdde han under ett par år i ämbetet prosten
Dahlberg i Haslöf och Voxtorps pastorat i Halland
och utnämndes till kyrkoherde i dessa församlingar
1760. Teol. doktor 1778 samt led. af
flera in- och utländska lärda samfund.
Död i Haslöfs prästgård d. 23 dec. 1805.
Bland Linnés många lärjungar var O. en bland de utmärktaste
och kanske den, som Linné af alla själf
mest värderade. Hans fina empiriska kritik, omfattande
vyer och äkta vetenskapliga forskningsifver
hade ett visst släkttycke med hvad som
kännetecknade Linné själf såsom vetenskapsman,
och ställde denne naturforskare ganska högt bland
samtida. Efter honom äro tvenne naturalster
uppkallade, ett träd Osbeckia chinensis och insekten
Phalæna osbeckiana.
Gift med Susanna Dahlberg.
2. Osbeck, Carl Gustaf, läkare. Född i Haslöfs
prästgård i Halland d. 2 aug. 1766; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
