Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar I - Oscar II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
datera sig sålunda anläggningen af den elektriska
telegrafen och de första svenska järnvägarna,
hvarjämte en friare tullagstiftning genomfördes,
hvari alla in- och utförselförbud voro
borttagna, och tullfrihet infördes å lifsförnödenheter
och råvaror. Under sista skedet af hans
regering gjordes ock början till lättande af statskyrkotvånget,
då 1858 landsförvisningsstraffet
för »affall från den rena evangeliska läran» afskaffades.
Gentemot utlandet följde O. med
klokhet en politik, som framför allt gick ut
på fredens upprätthållande. Med Danmark
knöts ett vänskapsband, som med åren blef
allt fastare och som, när Danmark 1848 anfölls
med krig af Tyska förbundet, förmådde
Sverige till en truppsändning till Fyen, hvilken
dock endast fick betydelse af en demonstration.
Under Krimkriget ingick O. med västmakterna
(Frankrike och England) 1855, den bekanta novembertraktaten,
genom hvilken Sverige-Norge
garanterades mot hvarje försök till inskränkning af
den skandinaviska halföns område. O:s regeringstid
i Norge medförde en för landet lyckosam
utveckling så väl i fråga om andlig som materiell
kultur. Äfven de allt skarpare framträdande
norska likställighetsanspråken blefvo i någon mån
tillgodosedda, såsom exempelvis genom erkännandet
af den norska handelsflaggan och genom sedan
1856 inställd tillsättning af riksståthållare, hvartill
äfven svensk man kunde utses. År 1852 angreps
konungen af ett lefverlidande, som gjorde det för
honom nödvändigt att begagna en utländsk brunnsort.
Knappt hade han återkommit därifrån, då i
Kristiania hans andre son, prins Gustaf, oförmodadt
afled. Träffad af detta slag, insjuknade konungen
ånyo och kunde först i april det följande året återtaga
regeringen. Hans hälsa var emellertid för
alltid bruten, och då den under loppet af år 1857
ånyo betydligt försvagades, nödgades han d. 11
sept. s. å. förklara, att han icke längre kunde
befatta sig med riksstyrelsen, hvars förande han
önskade skulle öfverlämnas åt kronprinsen. Med
bifall till denna hans önskan yttrade ständerna,
att svenska folket »under hans milda, fridsälla
styrelse vunnit en välmåga, som mer än under
någon föregående tid spridt sig till alla samhällsklasser»,
hvarför ock konung Oscar »rest sig
en oförgänglig tron i sina undersåtars hjärtan
och följdes af deras tacksamma välsignelser».
De sista månaderna af konungens lif förflöto
under ett beständigt aftynande. Den 8 juli 1859
nedsteg han i grafven efter en lefnad af sextio
år och femton års regering öfver de förenade
skandinaviska rikena, med det från alla håll samstämmiga
eftermälet af en god och ädel människa
och en regent, som på det samvetsgrannaste
sätt uppfattat sina plikter.
Konung Oscar
hade i sitt äktenskap förutom sönerna Carl och
Oscar, som båda efter hvarandra
intogo Sveriges och Norges troner,
ännu två söner: Gustaf, f.
1827, d. 1852, och August, f.
1831, d. 1873 samt dottern Eugenia,
f. 1830, d. 1889.
Oscar II, konung. Född på
Stockholms slott d. 21 januari
1829, tredje sonen, af d. v. kronprinsen, sedermera
konung Oscar I och hans gemål Josefina
Maximiliana Eugenia. Vid sin döpelse erhöll
den unge prinsen titeln hertig af Östergötland.
Under det han tillsammans med sina tvenne äldre
bröder åtnjöt den mest vårdade uppfostran, sysselsattes
han särskildt, under ledning af d. v. kaptenen
i norska marinen, sedermera statsrådet
Haffner, med studier rörande sjöväsendet och
utnämndes, efter att hafva deltagit i åtskilliga
sjöexpeditioner och i början af juli månad 1845
hafva aflagt sjöofficersexamen, till sekundlöjtnant
vid flottan d. 19 juli s. å. Med manlig håg
ägnade han sig nu åt sjöyrket och tillägnade sig,
under det han avancerade från den ena graden
till den andra inom flottan, där han slutligen
1856 blef konteramiral, en motsvarande insikt
och skicklighet i sjövapnet. Kärleken till detsamma
föranledde honom icke allenast till utarbetande
af åtskilliga arbeten rörande sjötjänstgöringen,
såsom: Om skärgårdsflottans debarkeringstrupper
1849 och Förslag till exercisreglemente
för K. Maj:ts flottas landstigningstrupper
1855, utan inspirerade honom äfven till
diktskapelser, »i hvilka en frisk hafsvind synes
genomsusa lyrans strängar, och där sångarens
själ är så införlifvad med de taflor, han tecknat,
att en böljans son lätt igenkännes i de lifliga
själfständiga dragen», såsom B. E. Malmström
yttrade på Svenska akademiens högtidsdag 1857,
då han tillkännagaf, att akademien tillerkänt ett
af sina pris åt diktcykeln Ur svenska flottans minnen,
hvilken diktsamling utkom 1858, i nya uppl.
1861, 1885 tillökad med det dramatiska utkastet
Några timmar på Kronborgs slott den 29
okt. 1658. Utrustad med en omfattande bildning
i nästan alla vetandets grenar, sysselsatte sig
prins Oscar under en följd af år företrädesvis
med historiska forskningar och estetiska studier;
utgaf Nytt och gammalt 5 häft. 1859 ff., öfversättningar
af Herders »Cid» 1859 och Göthes
»Torquato Tasso» 1861, Några bidrag till Sveriges
krigshistoria åren 1711, 1712 och 1713.
Försök till historisk afhandling; (i Vitt. Hist.
och Ant. Akad. Handl. 22:dra. 24:de och 25:te
banden 1861–67), Carl den tolfte, minnestal,
hållet i Militärsällskapet 1868 på 150-årsdagen
af hjältekonungens död, Blommornas undran
1860, med musik af I. Hallström, balladen Herr
Hjalmar och skön Ingrid 1865, med musik af
dens., Högtidstal i K. Musik. akad. under ett
nioårigt presidium, hvilka tal först 1885 utkommo
i tryck, under det redan 1875 Samlade skrifter
af Oscar Fredrik började utgifvas. På grund
af sin höga börd intog prins Oscar tidigt en
plats i de högsta befälsgraderna af svenska och
norska armén samt var efter de svenska militärläroverkens
ombildning under flera år inspektör
för dessa läroanstalter. Men äfven inom de fredliga
värfven, å vetenskapens, industriens och konstens
områden, var hans verksamhet i hög grad väckande
och lifvande. Så visade redan dåvarande hertigen
af Östergötland genom lämnadt kraftigt bistånd
åt den tidens arktiska expeditioner detta lifliga
intresse för antydda gren af den geografiska forskningen,
hvarpå han senare såsom konung gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
