- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:261

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmær, Henrik Bernhard - Palmberg, Johan - Palmblad, Vilhelm Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lärareplats i åkerbrukskemi vid Sjögestads landtbruksskola
hvilken han utöfvade till 1847, då
han, valbar på grund af sitt burskap som boktryckare,
utsågs att representera Linköping och
Vimmerby i borgarståndet vid 1847–48 års
riksdag. Han väckte vid denna flera minnesvärda
motioner, såsom om den medicinska undervisningens
ordnande, om förbättring af mosaiska
trosbekännares ställning i samhället m. m. och
insattes i allmänna besvärs- och ekonomiutskottet
men gjorde sig i öfrigt mest känd genom
det attiska salt, som kryddade hans inlägg i förhandlingarne.
Efter riksdagens slut kvarstannade
P. i hufvudstaden som medarbetare i tidningarna
Friskytten och Dagbladet samt utsände äfven
mot slutet af 1849 flygbladet Gazetten. 1853
återvände han till Linköping, där han började
utgifva Östgöta-Gazetten, af hvilken blott 19
nummer utkommit, då P. bortrycktes af döden
d. 7 juli 1854.

Hans i tidningar strödda
humoresker och litteraturkritiska uppsatser samlades
och utgåfvos af Arvid Ahnfelt med af
denna författad lefnadsteckning under titeln
Eldbränder och gnistor, som utgått i flera upplagor
och städse skall bevara sin plats såsom inneslutande
vår satiriska litteraturs yppersta pärlor.

Gift 1847 med Emilie Charlotta Schylander.


Palmberg, Johan, präst, naturforskare. Född
i början af 1640-talet i Södermanland och son
af Olaus Bononis Palmberg, hvilken först
var komminister i Råby och Bärbo och slutligen
blef kyrkoherde i Tuna och Bergshammars
församlingar af Strängnäs stift.

Sina elementarstudier hade P. idkat i Strängnäs och
kom därifrån 1663 till universitetet i Åbo. 1669
återvände han till Strängnäs och begynte undervisa
den studerande ungdomen i medicin och naturalhistoria,
samt utnämndes till physices lector 1674.
Prästvigd 1676, kallades han 1688 till kyrkoherde
i Turinge och afled därstädes 1691.

För sin tid var P. väl bevandrad i naturvetenskaperna.
Efter mönstret af O. Rudbecks botaniska
trädgård i Uppsala anlade han en dylik i
Strängnäs och utgaf 1684 Serta florea suecana
eller Svenske örtekrantz
, den, om man undantar
Arvid Månssons »Örta-Book», första svenska
flora, ur hvilken till och med Linné inhämtade
sitt första botaniska vetande, och som alltjämt
begagnades såsom undervisningsbok, till Linnés
Flora suecica utkom sextio år senare.

Gift med Ebba Lenning.


Palmblad, Vilhelm Fredrik, universitetslärare,
författare. Född i Liljestad
vid Söderköping d. 16 dec.
1788. Föräldrar: krigskommissarien
Carl Fredrik Palmblad
och Eva Katarina Fahlstedt.

En af läkare oriktigt behandlad
höftsjukdom gjorde P. halt
för lifstiden. Ur stånd att deltaga
i jämnårigas lekar, försjönk P. i läsning.
1806 student i Uppsala, blef han intim med
Atterbom, intogs 1807 i »Musis amici», hvars
organisation P. förbättrade, och hvars namn ändrades
till »Auroraförbundet». För att verksamt
befordra det mål, förbundet med ungdomlig
hänförelse för sig uppställt, den svenska litteraturens
pånyttfödelse, inköpte P. tillsammans med
en annan student, Axel Stenhammar, 1810 Akademiska
boktryckeriet i Uppsala, från hvilket redan
s. å. första häftet utgafs af förbundets tidskrift
Phosphoros. Efterhand utgingo därifrån äfven
skolans andra organ, Atterboms Poetiska Kalender
och Svensk Litteraturtidning. i hvilka båda
P. var en verksam medarbetare, liksom senare i
Hermes, Svea, Skandia, Mimer och Litteraturföreningens
tidskrift, som i andra former innebära
de sista spåren af den fosforistiska andan.
Under tiden beredde han sig för den filosofiska
graden och erhöll vid 1815 års promotion lagerkransen.
1822 kallades han till docent i historia,
förestod under flera terminer professuren i detta
läroämne och utnämndes, efter att 1825 ha blifvit
befordrad till e. o. adjunkt, 1827 till ord. adjunkt
i historia och statistik. Då emellertid någon
befordran på det historiska fältet icke på länge
var att emotse, sökte han den ledigblifna grekiska
professuren och utnämndes till densamma 1835.
Ifrån det han anställdes såsom akademisk lärare,
hade P. förnämligast ägnat sin förmåga åt geografiska
och historiska forskningar och gjorde
snart epok i vår pedagogiska litteratur genom
sina arbeten: Palæstina, geografisk-arkäologisk
och historisk beskrifning
1823, Handbok i physiska,
äldre och nyare geographien
1826–37,
Lärobok i physiska och politiska äldre och nyare
geographien
1825, Utkast till fäderneslandets
geografi
1829, Berättelser ur gamla historien
1830, Minnestafla öfver Sveriges regenter 1831,
Lärobok i nyare historien 1832 m. m. Såsom
specimen för grekiska lärostolen utgaf han bland
annat 1834 en metrisk öfversättning af Sofokles’
sorgespel Oidipos
. Detta poetiska öfversättningsförsök
ökades sedermera med andra nya öfversättningar
af samme skald 1838-1841 samt af
Aeschylos’ sorgespel 1841–1845, hvarjämte han,
till ledning vid ett grundligare studium af den
vetenskap, för hvilken han var målsman, utgaf
Grekisk Fornkunskap 1843–45. Redan denna
förteckning visar oss P. såsom en författare, lika
flitig som mångsidig. Men hans ovanliga arbetsförmåga
räckte äfven till för andra fält, af hvilka
skönlitteraturens af honom odlades med både
ära och framgång. Efter att i ungdomen ha
bidragit till Poetisk Kalender med flera täcka
noveller, såsom Fjällhvalfvet, Amala, Holmen
i sjön Dall
m. fl., lämnade han under senare
delen af sin lefnad tvänne större romantiska arbeten
Familjen Falkensvärd – en omarbetning
af en del ungdomsberättelser – 1844–45 samt
Aurora Königsmark och hennes slägt 1846–49,
båda såsom konstverk af ej obetydligt värde.
Liksom han under sina ynglingaår och mannaålder
med lif och värme deltagit i dagens litterära
strider, inlät han sig sedermera i den politiska
diskussionen, i hvilken han med talang och
icke utan skärpa förde konservatismens talan i
den af honom redigerade tidningen Tiden. För
att fullkomna hans litterära karakteristik bör
slutligen nämnas hans betydande andel vid författandet
af det stora arbetet Biographiskt Lexikon
öfver namnkunnige svenska män
samt hans talrika
bidrag till Brockhaus’ konversationslexikon,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:53:02 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free