Print (PDF) - On this page / på denna sida - 2. Palme, Sven Theodor - 3. Palme, Bror August - 1. Palmfelt, Gustaf - 2. Palmfelt, August Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergången till reservartilleriet, lämnade P. 1890 definitivt krigstjänsten. Efter att under en följd af år lifligt deltagit i de frisinnade rörelserna i hufvudstaden, valdes P. 1893 till ledamot af Andra kammaren för dess andra valkrets. Han slöt sig härvid till kammarens utprägladt frisinnade grupp, Folkpartiet, i motioner och anföranden häfdande rättvisare grunder för beskattningen, åtgärder för arbetareförsäkringens ordnande, en frihandelsvänlig tullagsstiftning, rösträttens utsträckning, proportionellt valsätt till riksdagens utskott, en mera ingående försäkringslagstiftning samt sparsamhet och enkelhet i den militära förvaltningen. På grund af afflyttning till Djursholm kunde P. vid 1896 års val ej återväljas i sin gamla valkrets och stod utom representationen till sept. 1904, då han efter återflyttning till hufvudstaden återinsattes å sin gamla plats. Under mellantiden hade han visat sitt oförminskade intresse för allmänna värf. På försäkringslagstiftningens område hade han kraftigt verkat för en gemensam skandinavisk lifförsäkringslagstiftning. Likaledes var han en af dem, som togo initiativet till föreningen för ekonomiskt samarbete mellan de skandinaviska länderna. Ledamot af egna-hems-kommittén 1899--1901, lämnade P. värdefulla bidrag till dess på lifförsäkringsteorier delvis byggda förslag. Hans äfven på mångfaldigt annat sätt ådagalagda intresse för bostadsfrågan har föranledt hans korande till representant för Sverige i den internationella styrelsen för arbetarbostadskongresser, liksom han representerat vårt land å åtskilliga försäkringskongresser i utlandet. Ovanligt initiativkraftig, är P. dessutom ledamot eller ordf. af åtskilliga styrelser för samhälleliga syften, såsom Stockholms arbetareinstitutsförening, Nationalekonomiska föreningen, m. fl. Sedan 1904 är han ock stadsfullmäktig i Stockholm. P. har äfven varit en af pressens flitigaste »frivillige,» som strött omkring sig artiklar i tidningar och tidskrifter, såväl i allmänna politiska frågor som rörande försäkringsväsendet och har äfven i föredrag tagit till orda för ämnen, som legat honom om hjärtat. Gift 1883 med friherrinnan Hanna Maria von Born (från Finland), syster till den en tid landsflyktige finske patrioten V. M. von Born. 3. Palme, Bror August, skådespelare. Född i Kalmar d. 17 dec. 1856; den föreg. kusin. Föräldrar: grosshandlaren Johan Theodor Palme och Olavia Cecilia Mariana Ohlsson. P. var engagerad vid Nya teatern i Stockholm 1874--78, vid Svenska teatern i Helsingfors 1878--79, vid Nya teatern i Stockholm 1879--80, vid amb. sällskap 1880, vid Stora teatern i Göteborg 1881--85 och vid K. teatern i Stockholm 1885 samt blef premieraktör 1887. Bland hans roller märkas: Ambrosius, Ruy Bias, Ernesto i »Galeotto», Karudatta i »Vasantasena», Hjalmar Ekdal i »Vildanden», Robert i »Ära», André i »Dora», professor Tygesen i »Kärlek och Geografi», titelrollen i Strindbergs »Carl XII» m. m. P., som råder öfver ett egendomligt, beslöjadt organ, är framför allt lyriker på scenen, men har äfven gjort mycket goda saker i karaktärsroller med komisk anstrykning. Ogift. 1. Palmfelt, Gustaf, riksråd, vitter. Född i Stockholm 1680. Föräldrar: statskommissarien Gustaf Palm, adlad Palmfelt, och Maria Holm. Om P:s tidigare öden känner man föga, men att han utmärkt sig, framgår af, att han redan 1714 utnämndes till krigsråd. 1729 befordrades han till landshöfding i Blekinge men fick redan s. å. utbyta detta höfdingdöme mot Skaraborgs län, hvarefter han 1731 upphöjdes till friherre. Två år därefter förflyttad till styresman för Stockholms län, förordnades han 1737 till president i kammarkollegium. Moderat Mössa, uppsattes P. vid 1738 års riksdag som partiets kandidat till landtmarskalk men nådde ej majoritet. Då Hattarnes olyckliga ryska krig åter gifvit motståndarna vind i seglen, blef P. 1742 riksråd, men afled i Stockholm redan d. 14 sept. 1744. Från sin ungdom en liflig beundrare af vitterheten, utgaf han anonymt några rimmerier af didaktiskt-satiriskt innehåll, som dock vunno föga anklang. Så mycket mera blef detta förhållandet med hans öfversättningar af Virgilii Ecloger och början af Georgica, vid hvilka han på ett rätt lyckligt sätt tillämpat prosodiens lagar, till och med positionsreglerna. Han öfversatte äfven Molières »Kvinnoscholan», uppförd 1738. Gift med friherrinnan Anna Lovisin. 2. Palmfeldt, August Fredrik, militär, ämbetsman. Född d. 3 sept. 1767; den föreg. broders sonson. Föräldrar: majoren Gustaf Fredrik Palmfelt och friherrinnan Anna Maria Ehrensvärd. Fänrik 1783 vid Nylands infanteri, bevistade P. 1788--90 års ryska krig, blef 1789 kapten vid Södermanlands regemente, 1790 öfveradjutant och major i armén samt 1795 generaladjutant af flygeln och öfverstelöjtnant i armén, hvarpå 1796 följde hans utnämning till öfverste för Åbo regemente. 1803 blef han vice landshöfding i Åbo och Björneborgs län, deltog i 1807 års krig i Pommern och blef vid finska krigets utbrott 1808 chef för första brigaden, men utmärkte sig blott i striden vid Alavo. Sin egentliga ryktbarhet fick P. genom den olyckliga kapitulationen i Kalix. Tidigt nog synes han gjort sig hemmastadd med sträfvandet att på bästa möjliga villkor genom underhandling med fienden skapa Finland en ny ställning. Utan högre militärisk bildning och saknande språkkunskap, var öfverbefälhafvaren H. H. Gripenberg vid underhandlingarna med ryssarnas emissarier fullständigt underkastad P:s inflytande. Kapitulationsurkunden blef verklighet, och att P. icke alldeles ogärna såg kapitulationen, är också möjligt, ehuru han icke stod i brottslig förbindelse med fienden. P., som 1810 erhöll afsked ur svensk tjänst, fick s. å. rysk generalmajors rang, blef 1812 inspektör för den samtidigt till uppsättning påbjudna finska milisen och inkallades i regeringskonseljen. Död under en resa i Stockholm d. 20 april 1814.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
