- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:263

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Palme, Sven Theodor - 3. Palme, Bror August - 1. Palmfelt, Gustaf - 2. Palmfelt, August Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvergången till reservartilleriet, lämnade P. 1890
definitivt krigstjänsten.

Efter att under en
följd af år lifligt deltagit i de frisinnade rörelserna
i hufvudstaden, valdes P. 1893 till ledamot
af Andra kammaren för dess andra valkrets.
Han slöt sig härvid till kammarens utprägladt frisinnade
grupp, Folkpartiet, i motioner och anföranden
häfdande rättvisare grunder för beskattningen,
åtgärder för arbetareförsäkringens ordnande, en
frihandelsvänlig tullagsstiftning, rösträttens utsträckning,
proportionellt valsätt till riksdagens
utskott, en mera ingående försäkringslagstiftning
samt sparsamhet och enkelhet i den militära
förvaltningen. På grund af afflyttning till Djursholm
kunde P. vid 1896 års val ej återväljas i
sin gamla valkrets och stod utom representationen
till sept. 1904, då han efter återflyttning
till hufvudstaden återinsattes å sin gamla plats.
Under mellantiden hade han visat sitt oförminskade
intresse för allmänna värf. På försäkringslagstiftningens
område hade han kraftigt
verkat för en gemensam skandinavisk lifförsäkringslagstiftning.
Likaledes var han en af dem,
som togo initiativet till föreningen för ekonomiskt
samarbete mellan de skandinaviska länderna.
Ledamot af egna-hems-kommittén 1899–1901,
lämnade P. värdefulla bidrag till dess på lifförsäkringsteorier
delvis byggda förslag. Hans
äfven på mångfaldigt annat sätt ådagalagda intresse
för bostadsfrågan har föranledt hans korande
till representant för Sverige i den internationella
styrelsen för arbetarbostadskongresser, liksom
han representerat vårt land å åtskilliga
försäkringskongresser i utlandet. Ovanligt initiativkraftig,
är P. dessutom ledamot eller ordf. af
åtskilliga styrelser för samhälleliga syften, såsom
Stockholms arbetareinstitutsförening, Nationalekonomiska
föreningen, m. fl. Sedan 1904 är han
ock stadsfullmäktig i Stockholm. P. har äfven
varit en af pressens flitigaste »frivillige,» som
strött omkring sig artiklar i tidningar och tidskrifter,
såväl i allmänna politiska frågor som
rörande försäkringsväsendet och har äfven i
föredrag tagit till orda för ämnen, som legat
honom om hjärtat.

Gift 1883 med friherrinnan
Hanna Maria von Born (från Finland),
syster till den en tid landsflyktige finske patrioten
V. M. von Born.


3. Palme, Bror August, skådespelare. Född
i Kalmar d. 17 dec. 1856; den
föreg. kusin. Föräldrar: grosshandlaren
Johan Theodor Palme
och Olavia Cecilia Mariana
Ohlsson
.

P. var engagerad
vid Nya teatern i Stockholm
1874–78, vid Svenska teatern i
Helsingfors 1878–79, vid Nya
teatern i Stockholm 1879–80, vid amb. sällskap
1880, vid Stora teatern i Göteborg 1881–85 och
vid K. teatern i Stockholm 1885 samt blef premieraktör
1887. Bland hans roller märkas: Ambrosius,
Ruy Bias, Ernesto
i »Galeotto», Karudatta
i »Vasantasena», Hjalmar Ekdal i »Vildanden»,
Robert i »Ära», André i »Dora», professor
Tygesen i »Kärlek och Geografi», titelrollen
i Strindbergs »Carl XII» m. m. P., som
råder öfver ett egendomligt, beslöjadt organ, är
framför allt lyriker på scenen, men har äfven
gjort mycket goda saker i karaktärsroller med
komisk anstrykning.

Ogift.


1. Palmfelt, Gustaf, riksråd, vitter. Född i
Stockholm 1680. Föräldrar: statskommissarien
Gustaf Palm, adlad Palmfelt, och Maria Holm.

Om P:s tidigare öden känner man föga, men att
han utmärkt sig, framgår af, att han redan 1714 utnämndes
till krigsråd. 1729 befordrades han till
landshöfding i Blekinge men fick redan s. å. utbyta
detta höfdingdöme mot Skaraborgs län, hvarefter
han 1731 upphöjdes till friherre. Två år därefter
förflyttad till styresman för Stockholms län,
förordnades han 1737 till president i kammarkollegium.
Moderat Mössa, uppsattes P. vid 1738 års
riksdag som partiets kandidat till landtmarskalk
men nådde ej majoritet. Då Hattarnes olyckliga
ryska krig åter gifvit motståndarna vind i seglen,
blef P. 1742 riksråd, men afled i Stockholm
redan d. 14 sept. 1744.

Från sin ungdom
en liflig beundrare af vitterheten, utgaf han anonymt
några rimmerier af didaktiskt-satiriskt innehåll,
som dock vunno föga anklang. Så mycket
mera blef detta förhållandet med hans öfversättningar
af Virgilii Ecloger och början af Georgica,
vid hvilka han på ett rätt lyckligt sätt tillämpat
prosodiens lagar, till och med positionsreglerna.
Han öfversatte äfven Molières »Kvinnoscholan»,
uppförd 1738.

Gift med friherrinnan Anna Lovisin.


2. Palmfeldt, August Fredrik, militär, ämbetsman.
Född d. 3 sept. 1767; den
föreg. broders sonson. Föräldrar:
majoren Gustaf Fredrik Palmfelt
och friherrinnan Anna Maria
Ehrensvärd
.

Fänrik 1783 vid Nylands infanteri, bevistade
P. 1788–90 års ryska krig, blef
1789 kapten vid Södermanlands
regemente, 1790 öfveradjutant och major i armén
samt 1795 generaladjutant af flygeln och
öfverstelöjtnant i armén, hvarpå 1796 följde
hans utnämning till öfverste för Åbo regemente.
1803 blef han vice landshöfding i Åbo
och Björneborgs län, deltog i 1807 års krig
i Pommern och blef vid finska krigets utbrott
1808 chef för första brigaden, men utmärkte sig
blott i striden vid Alavo. Sin egentliga ryktbarhet
fick P. genom den olyckliga kapitulationen
i Kalix. Tidigt nog synes han gjort sig
hemmastadd med sträfvandet att på bästa möjliga
villkor genom underhandling med fienden
skapa Finland en ny ställning. Utan högre militärisk
bildning och saknande språkkunskap, var
öfverbefälhafvaren H. H. Gripenberg vid underhandlingarna
med ryssarnas emissarier fullständigt
underkastad P:s inflytande. Kapitulationsurkunden
blef verklighet, och att P. icke alldeles
ogärna såg kapitulationen, är också möjligt, ehuru
han icke stod i brottslig förbindelse med fienden.
P., som 1810 erhöll afsked ur svensk tjänst, fick
s. å. rysk generalmajors rang, blef 1812 inspektör
för den samtidigt till uppsättning påbjudna
finska milisen och inkallades i regeringskonseljen.
Död under en resa i Stockholm d. 20 april 1814.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:16:33 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free