- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:295

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pollet, Johan Frans - Polus, Tomas - Pontén, Johan - Pontinus och Pontin - 1. Pontinus, Magnus Johannis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustaf III:s befallning bevistade han sedermera
1788–90 årens krig mot Ryssland, förde under
konungen kommandot vid Valkiala och Svensksund,
befordrades 1789 till generalmajor och
blef efter freden 1790 generallöjtnant. Död i
Stralsund d. 26 febr. 1801.

Gift 1764 med Johanna Carolina Helena von Pachelbel.


Polus, Tomas, statsman. Född i Reval 1634.
Föräldrar: professorn vid gymnasiet därstädes Timoteus
Polus
och Elisabet von Werendes.

Vid faderns tidiga frånfälle upptogs gossen såsom
fosterson af en faderns vän, domprosten Holstenius
i Västerås, och sattes af honom i därvarande
skola. Sedan P. fullbordat sina studier i Sverige
och gjort den sedvanliga utländska resan,
anställdes han först 1665 såsom sekreterare hos
hertig Adolf Johan, men utnämndes redan s. å.
till referendarie och registrator i k. kansliet.
1666 fick han såsom legationssekreterare åtfölja
svenska ambassaden till England och bevista
fredskongressen i Breda, hvarefter han 1671 anställdes
såsom hofråd hos änkedrottning Hedvig
Eleonora och adlades 1673 med bibehållande af
sitt ofrälse namn. Ehuru han mycket användes
af Carl XI och åtnjöt konungens fulla förtroende,
stannade han på denna underordnade
plats i mer än tjugu år, till 1693, då han befordrades
till kansliråd och utnämndes till statssekreterare
för utrikes expeditionen. Året därefter
antogs han till kronprinsen Carls lärare
och stod honom sedermera mycket nära, upphöjdes
efter hans uppstigande på tronen på
samma gång som Piper till kungl. råd och statsråd
1697 och blef jämte denne friherre och grefve
1698. Liksom under de sista åren af Carl XI:s
regeringstid, fortfor han i början af Carl XII:s
styrelse att med Bengt Oxenstierna vårda de utländska
ärendena, ehuru Piper äfven på dessa
liksom på alla andra förvaltningsgrenar utöfvade
ett allt större inflytande. Frän krigsskådeplatsen
hemskickades han, såsom gammal och sjuklig,
snart nog och tillbragte några få år i lugn,
innan han dog i Stockholm d. 24 mars 1708.

Fastän i arbetsdrift och förmåga Piper underlägsen,
har hans rykte gått mera fläckfritt till
eftervärlden än dennes. I verklig lärdom stod
han öfver Piper och åtnjöt sin samtids beundran
såsom latinsk skald.

Gift 1693 med Margareta Elisabet Müller.


Pontén, Johan, präst, naturforskare, läkare,
Född d. 2 maj 1776 i Vederslöfs
församling af Vexiö stift,
där fadern Petrus Pontén, slutligen
prost och kyrkoherde i
Hultsjö, gift med Rebecka Widegren,
då var komminister.

Smålands magra jord har varit
synnerligt bördig på framstående
män inom naturvetenskapernas område. Till
deras antal hör äfven P., men emedan hans
arbete försiggick i all tysthet, har han blifvit mindre
känd än andra frejdade landsmän. Redan
under gymnasiitiden hade han hopsamlat ett
naturhistoriskt museum, hvilket vida öfvergick
mången vetenskapsmans ex professo. Troligen
hade en lysande bana äfven stått honom öppen
som naturforskare, om ej andra kraf gjort densamma
om intet. Af fadern kallad till predikobiträde,
måste P., som 1795 blifvit student i
Uppsala, afbryta sina gradualstudier, för att
längre fram 1800 vinna magistergraden i Greifswald.
Sedan han några år varit faderns medhjälpare
i ämbetet, utnämndes han 1812 till
komminister i Hjärtlanda, och 1825 till faderns
efterträdare som kyrkoherde i Hultsjö. År
1836 sökte och erhöll han Korsberga konsistoriella
pastorat i Småland och afled d. 23 sept.
1857.

Med sin skarpblick för naturens företeelser,
utbildade han sig själf till en skicklig
praktisk läkare, hvars råd söktes till och med
af långväga, och hvilkens kurer voro i synnerhet
lyckliga vid sinnessjukes behandling. Han har
utgifvit åtskilliga populära handböcker på det
medicinska och naturvetenskapliga området, såsom:
Läkebok eller anvisning till de mest enkla
och minst kostsamma läkemedel samt deras användande

etc. 1841, Uppgift på använda läkemedel,
vård och behandling för sinnessvaga
och galna människor
1841, Om predikosjukan
i Småland
1843, Svensk Fauna, en handbok
för insektsamlare
1831 m. fl., hvilka vunnit
förtjänt uppmärksamhet.

Gift 1: 1800 med Eva Maria Kallström, 2: 1810 med
Kristina Katarina Wetterling.

Flera af P:s söner
trädde också som privata läkare för sinnessjuka i
faderns fotspår.


Pontinus och Pontin. Äldste kände stamfadern
Måns i Broagärde bodde i Småland.
Dennes sonson – se P. 1 – antog namnet
Pontinus, hvilket sedan af ättlingarna ändrades
till Pontin. En gren – se P. 2 – erhöll 1817
adlig värdighet under namnet af Pontin.


1. Pontinus, Magnus Johannis, biskop. Född
i Kalmar den 11 febr. 1623.
Föräldrar: skräddaren Jöns
Månsson
och Elin Andersdotter.

Sedan P. vid tio
års ålder inhämtat allt, hvad
som kunde läras vid den ofullständiga
skolan i Kalmar, förgick
en tid af åtta år, innan
han kunde besöka Linköpings gymnasium. Detta
genomgick han på den korta tiden af två år och
anlände 1643 till Uppsala, där hans anspråkslösa
och blyga väsen länge hindrade honom ifrån att
blifva bemärkt. Ändtligen fäste prof. Loccenius
sin uppmärksamhet vid den flitige och kunskapsrike
ynglingen och upptog honom till lärare för
sina barn. Efter att i flera år ha vistats i
Uppsala, utnämndes han 1652, då fil. mag., af
pfalzgrefven Carl Gustaf, som då uppehöll sig
på Öland, till lektor i Kalmar, men snart återvaknade
hos P. hans i ungdomen hysta önskan
att få ingå i det andliga ståndet, hvarför han
efter aflagda prof lät prästviga sig i Linköping
1654. Kort därefter fick drottning Hedvig Eleonora
höra honom predika och blef så intagen
af hans utmärkta gåfvor, att hon kallade honom
till sin hofpredikant. 1662 befordrades han till
pastor i Jakobs och Johannes’ församlingar i
Stockholm och utnämndes till amiralitets-superintendent.
Efter Carl XI:s uppstigande på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free