Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Reuterholm, Esbjörn Kristian - 3. Reuterholm, Axel Gottlieb - 4. Reuterholm, Gustaf Gottfrid - 5. Reuterholm, Axel Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arbetsam och ordningsälskande, enkel och flärdlös
i sitt uppträdande, drogs han af hela sitt
skaplynne åt Mössornas läger. Städse orädd och
färdig att slå ett slag för sin öfvertygelse, gjorde
han sig ock vid 1760 års riksdag så gällande
inom deras led, att han insattes i sekreta deputationen,
där han liksom i riddarhusets plena
starkt drog i härnad mot Hattarnas lättsinniga
yttre och inre politik. Än mera syntes han i
spetsen vid Mössornas stränga räfst vid 1765–66
års riksdag, då han hade plats i sekreta utskottet.
I sept. 1765 inkallades han i rådet, där han snart
visade en aktningsvärd själfständighet och särskildt
på ett hedrande sätt utmärkte sig genom
att taga afstånd från förföljelser mot från statskyrkans
lära afvikande i religiösa frågor. Beklagligt
nog lät han dock äfven stundom af envishet
och rätthafveri sig invecklas i bittra tvister,
bl. a. den med kammarkollegiet, som ytterst
gaf anledning till Adolf Fredriks tronafsägelse i
dec. 1768 och den vid dennas återkallande åvägabragta
riksdagskallelsen, hvilken af R. på det
skarpaste bekämpades. Då denna emellertid icke
stod att hindra, kastade sig R. med ifver in i
valstriden och ansågs länge som författare till
den märkliga skriften: »Upplysning för svenska
folket om anledningen, orsaken och afsikterna med
urtima riksdagen 1769», men detta författarskap
är lindrigast sagdt obevisadt och knappast ens
sannolikt. Vinden blåste emellertid Mössorna
emot och Hattarna förfogade öfver öfvervikt
inom alla stånd. Orädd som alltid, var R. den
ende af rådet, som kraftigt försvarade sig mot
motpartiets anklagelser men blef icke desto mindre
1769 afsatt från sitt ämbete. I okt. 1771 återinsatt
i detsamma, aflägsnades han ånyo från sin
post genom Gustaf III:s revolution, hvilken äfven
i öfrigt kostade honom åtskilliga vidrigheter och
slutligen lifvet. Under ett besök å sina gods i Finland,
sommaren 1772, blef nämligen R. af Sprengtportens
utskickade, fänriken Mikael Cosswa (sederm.
Anckarswärd), lockad ombord å dennes jakt
och som fånge förd till Sveaborg. Genom fängelserummets
osundhet ådrog han sig den sjukdom,
som, sedan han blifvit frigifven, ändade hans lif
å Svidja d. 20 jan. 1773.
R. bjuder bilden
af en verklig karaktär, fast och rättrådig, men
tyvärr ock i många fall genom sin envishet och
sitt parvenylikt ekonomiska sinne osympatisk.
3. Reuterholm, Axel Gottlieb, politiker.
Född d. 15 sept. 1714; den föreg broder.
R. ingick tidigt å ämbetsmannabanan 1732 som e.
o. kanslist i krigsexpeditionen, blef 1743 auskultant
i kammarkollegium och 1745 direktör vid
kontrollverket. R. drogs ock tidigt in i politiken
och deltog redan på 1740-talet i Mössornas intimaste
rådslag samt stod i liflig förbindelse med
den ryske ministern Panin. 1754 utnämnd till
kammarherre, framträdde han vid 1755–56 års
riksdag som en af hofpartiets talangfullaste kämpar
i striden mot rådet och Hattarna, särskildt vid
debatterna om »Ärlig Svensk» och tjänstebetänkandet.
Han befanns ock så besvärlig för motståndarna,
att dessa åvägabragte hans uteslutning
från riddarhuset på grund af hans »förgripliga
åsikter». Vid 1760–62 års riksdag upphäfdes
detta beslut, och R. var åter på sin plats i den parlamentariska
striden, alltmera framträdande som
en af de med hofvet samarbetande Mössornas
främsta män samt tillstyrkte i allmänhet hofsamma
och moderata åtgärder. 1762 befordrad
till kammarråd, afled R. ogift i Stockholm redan
d. 13 mars 1763.
4. Reuterholm, Gustaf Gottfrid, ämbetsman,
politiker. Född d. 29 sept. 1721; den föreg.
broder.
Auskultant i bergskollegium 1737,
visade R. tidigt politiskt intresse, liksom sina
bröder tillhörande Mössornas leder. Han ådagalade
i många stycken framsynta tänkesätt
och föreslog bl. a. vid 1760–62 års riksdag
tryckning af adelns protokoll, hvilket dock
af ståndet afslogs. Beklagligt nog lät han
dock komma sig till last en betänklig egennytta,
som i hög grad fläckat hans minne. För att
förmå honom att undertrycka ett memorial,
hvari han strängt gick till rätta med bankens
förvaltning, fann majoriteten lämpligt att tilldela
honom en bankokommissariesyssla med full
lön och R. samtyckte till denna nesliga transaktion.
Han synes ock härigenom i någon mån
blifvit blidare stämd mot Hattarna och yrkade
vid Mössornas stränga räfst med växelkontoren
vid 1765–66 års riksdag mildare åtgärder samt
lyckades för sin mening vinna adeln och borgarståndet,
hvarigenom förföljelseifvern hejdades.
Han stötte sig härigenom med sina häftigare
partivänner, hvilka åvägabragte hans aflägsnande
från bankokommissariesysslan, som han ej återfick
förrän 1772. Som ordförande inom ett särskildt
utskott inom den stora deputationen, som
1765 tillsatts för behandling af framställningar om
vidgad tryckfrihet, hade R. fröjden att se sina i
likartad riktning gående mångåriga sträfvanden
förverkligade i en utsträckning, för hvilken han,
att döma af hans reservation mot upphäfvandet
af censuren, själf skyggade tillbaka. Äfven vid
de efterföljande riksdagarna under frihetstiden
var R. en af Mössornas flitigaste debattörer,
men försvinner sedermera i bakgrunden. Under
brorsonens styrelse hugnades R., som 1786 tog
afsked från sin befattning i banken, med landshöfdings
titel 1794 och afled å Stora Ekeby
sätesgård i Västmanland d. 5 april 1803.
Gift 1: 1762 med Katarina Sundgren, 2: 1767
med Gertrud Charlotta Söderhjelm.
5. Reuterholm, Axel Kristian, ämbetsman.
Född d. 27 sept. 1753; den föreg. brorson och son
af R. 2.
Efter afslutade studier tjänstgjorde
R. till en början i Svea hofrätt men öfvergick snart
till den militära banan och blef 1771 kornett vid
Bohus’ dragonregemente, där han 1774 befordrades
till löjtnant. 1778 transporterades han till lifdrabanterna
som vice korpral. Han tröttnade
så småningom vid krigstjänsten samt utnämndes
1783 till adjungerad ledamot i Åbo hofrätt,
med säte och stämma framför assessorerna, och
blef 1784 lagman öfver Nylands och Tavastehus
län. Sedan den yngre brodern kommit till makten
under Gustaf IV Adolfs förmyndareregering,
följde en rad af tjänstebyten för R., alla åtföljda
af för honom fördelaktiga ackordssummor.
Efter att ha bortackorderat sin lagmanssyssla till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
