- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:360

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Rosen, Adolf Eugéne von - 7. Rosen, Johan Georg Otto von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

propeller och maskineri under vattenlinjen, reste
därefter till England, hvarest han till 1839 arbetade
tillsammans med John Ericsson, för att
vinna användning åt propellern för krigsfartyg,
och uppgjorde plan till en ny fregatt (»Amphion»),
af liknande konstruktion med den förenämnda.
År 1845 återkom han till Sverige och erhöll
där i november s. å. tjugu års privilegium att
bilda bolag för att under vissa villkor bygga åtskilliga
svenska järnvägar. Ehuru han på grund
däraf, att de fastställda villkoren icke kunde uppfyllas,
förlorade sina rättigheter, kämpade han såsom
representant på riddarhuset med hela öfvertygelsens
värme för sin idé, att Sverige skulle
komma i åtnjutande af de fördelar, järnvägar i
andra länder visat sig medföra. Han bildade
Köping-Hultbolaget och hade, efter mycket motstånd
och ovilja, som till och med gjorde honom
till föremål för smädelser, den tillfredsställelsen
att se landets första järnväg – Örebro–Norabanan
– öppnas, d. 5 mars 1856. I aug. året
därefter öppnades järnvägen Örebro–Arboga och
ur denna ringa början har sedan dess utspunnit
sig öfver hela landet ett järnvägsnät, större, starkare
och tätare än hvad grefve v. R. troligen
vågade hoppas, åtminstone vida mer omfattande
än hvad hans förslag i början afsåg. För närvarande
är nämligen utbredningen af järnvägsförbindelserna
i vårt land så omfattande, att Sverige,
om man fäster sig vid dessa förbindelsers
förhållande till invånarantalet, i det hänseendet
står bland de främsta af Europas stater. Efter sin
hemkomst till Sverige befordrad till öfverstlöjtnant
i flottans mekaniska kår 1846, utnämndes
R. till öfverste därstädes 1855, var ledamot i
järnvägskommittén 1855–66 och anställdes det
sistnämnda året såsom grekisk generalkonsul för
Sverige och Norge, från hvilken befattning han
afgick först 1873. Vid den första världsutställningen,
hvilken såsom bekant ägde rum i London
1851, var han en bland jurymännen. Såsom
erkännande af hans förtjänster om Sveriges
första järnvägar tillerkände honom rikets ständer
1856 en lifstidspension af tre tusen riksdaler.
På 1870-talet var han en bland dem, som nitiskt
verkade för utvecklingen af den skånska stenkolsindustrien.

Död i Stockholm d. 17 sept. 1886.

Gift 1835 med Euphrosyne Rizo-Rangabé.


7. Rosen, Johan Georg Otto von, historiemålare.
Född i Paris den 13 febr.
1843; den föregåendes son.

Vid fem års ålder flyttade R.
med föräldrarna till Sverige, där
han 1855 insattes i Konstakademiens
principskola, samt fortsatte
under snabba framsteg i
akademiens högre afdelningar
sina studier till 1861. S. å. uppehöll han sig en
tid vid en i Weimar bildad konstskola. Följande
året, under världsutställningen i London, gjorde
han bekantskap med den belgiske genremålaren
Henry Leys’ arbeten, hvilka, efter hvad han själf
erkänt, först öppnade hans själs ögon och klart
anvisade honom den väg, han borde gå. Intrycket
af denne mästares konstverk, i hvilka han
gjort till sin uppgift att med tillämpning af en
ålderdomlig teknik återgifva scener från medeltiden
och renässansen, hade på honom varit så
mäktigt, att han följande året uppsökte mästaren i
Antwerpen och tillbragte någon tid i hans umgänge
och i hans ateljé. Våren 1864 eröfrade
han inom Konstakademien den kungliga medaljen
för sin behandling af akademiens prisämne Sten
Stures intåg i Stockholm efter slaget vid Brunkeberg
,
hvarefter han s. å. företog en färd till
Österlandet, besökte Egypten, Syrien, Palästina,
Turkiet och Grekland samt återvände öfver Svarta
hafvet, Donaufurstendömena, Ungern och Tyskland
till Sverige 1865. Öfverallt under denna
färd gjorde han studier och fann tillfälle att med
sin pensel återgifva sina intryck. Sistnämnda
år vald till akademiens agré, sedan han utfört
akvarellen Vigsel i ett smedsgilles kapell på
1500-talet
, lämnade han 1866 som konstnärsstipendiat
ånyo fäderneslandet, som han denna
gång återsåg först efter fem års förlopp. Han
besökte nu Italien och uppehöll sig ett år i Rom
samt begaf sig från världsutställningen i Paris
1867 ånyo till sin mästare och föregångsman,
baron Leys, i hvars närhet han närmare två år
fortsatte sina studier. Den återstående stipendietiden
uppehöll han sig dels i München, där han
studerade under Piloty och påbörjade sin, sedan
i hemlandet fullbordade, stora tafla Erik XIV,
Katarina Månsdotter och Göran Persson
, nu befintlig
i Nationalmuseum, dels i Italien samt hemskickade
under dessa år åtskilliga porträtt och
studier i olja, akvareller, etsningar m. m. Bland
akvarellerna må nämnas Blomstermarknad i
Brabant
och Brudefärd. Nationalmuseum äger
ock från denna tid hans första målade porträtt
af sin fader, A. E. von Rosen, samt hans själfporträtt
En autograf»). Bland under den utländska
resan utförda etsningar äro att märka:
Göran Persson betraktande Nils Stures skymfliga
intåg, Utanför ett turkiskt kaffehus, Herr Ture
Jönsson återvänder från riksdagen i Västerås
1627, Flandrisk krogscen
m. fl., alla verkligt
ypperliga. Återkommen till Sverige 1871, kallades
han 1872 till ledamot af Konstakademien,
utnämndes 1874 till vice professor samt bevistade
hösten 1875 såsom akademiens delegerade
den af alla lands konstnärer firade Michelangelofesten
i Florens. Han var då, sedan 1870, ledamot
af La Société royale Belge des aquarellistes
och sedan 1872 af konstakademien i Köpenhamn.
Utnämnd 1879 till kammarherre och 1880
till professor i figurteckning och målning, var han
1881–87 samt 1894–99 direktör för Konstakademiens
läroverk. Af hans sedan 1873 utförda
arbeten, hvilka både äro ganska talrika och
visa honom, hvad flertalet af dem beträffar, på
höjden af hans konstnärsskap, kunna nämnas åtskilliga
porträtt, däribland af konungarna Carl
XV
och Oscar II samt af A. E. Nordenskiöld,
nu befintligt i Nationalmuseum, som äfven äger
hans Den förlorade sonens återkomst; Erik
XIV och Karin Månsdotter i fängelse
m. fl.,
alla i olja. Af akvareller m. m. märkas: <i>Födelsedagen,
Julmarknaden, Ahasverus, Egyptisk
danserska, Turkisk småbarnsskola, Morfars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:16:33 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free