Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sellergren, Peter Lorens - Serenius, Jakob - Sergel, Johan Tobias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undergräfdes genom den bekantskap, han stiftade
med upplysningslitteraturen. Sedan han som
e. o. tjänstgjort på ett par andra ställen i Växiö
stift, befordrades han omsider 1811 till komminister i
Helleberga och Elghults pastorat af nämnda stift. När
han här fortsatte det oordentliga lefnadssätt,
åt hvilket han förut hängifvit sig, och förföll
i dryckenskap till den grad, att han ansågs vara
en rent af förlorad människa, anklagades han 1814
formligen i konsistorium. Nesan häraf uppväckte hos
honom en djup ånger och en alldeles ny sinnesriktning,
hvarefter han »betraktade sin kallelse nästan såsom
en missionärs» och kom från den stunden att utöfva
det allra största inflytande såsom predikant och
själasörjare icke blott inom egna församlingar,
utan i ganska vida kretsar i kringliggande län. Hans
uppgift synes hufvudsakligen ha varit att verka som
ett lefvande ord. Denna sin uppgift lyckades han ock i
sådan grad förverkliga, att han genom sin verksamhet
blef upphof till en vida kretsar omfattande religiös
rörelse. Men när det gällde för honom att med pennan
utveckla sina tankar, ägde han ej samma styrka som
genom det »lefvande ordet» på predikstolen eller i
samtal med bekymrade själar. Hans skrifter uthärda ej
jämförelse med andras, t. ex, Schartaus. De utgåfvos
genom vänners försorg, och äro de märkligaste: Utdrag
ur bref i andliga ämnen, 3 del. 1843 samt Samling
af predikningar 1845. Själf utgaf han en samling
Andliga sånger 1834. S. afled i Helleberga d. 11
maj 1843.
Serenius, Jakob, biskop, politiker. Född
i Färentuna socken på Svartsjölandet d. 25 juli
1700. Föräldrar: kyrkoherden Sven Sirenius, – hvilket
namn sonen förändrade till Serenius – och Kristina
Livonia.
Student i Uppsala 1714, blef S. 1722
fil. magister och prästvigd samt tjänstgjorde någon
tid såsom vice pastor i sin hemort. S. hade emellertid
vid universitetet visat så utmärkta egenskaper, att
biskop Svedberg 1723 föreslog honom till pastor vid
Lutherska församlingen i London. Här utvecklade den
unge predikanten en kraftfull verksamhet, förskaffade
genom medel, som han själf insamlade, församlingen
en ny, 1728 invigd kyrka, ordnade fattigvården och
gagnade på mångahanda sätt sin församling. Kallad till
k. hofpredikant 1729, återkom han 1735 till Sverige
såsom utnämnd kyrkoherde i Nyköpings östra församling
och blef prost 1736. Under sin vistelse i England
hade S. gjort sig förtrogen med det vetenskapliga och
kyrkliga lifvet i detta land. Härigenom framkallades
hos honom en sträfvan att till hvarandra närma
den engelska och svenska bildningen. I detta syfte
utarbetade han, medan han ännu befann sig i London
en engelsk svensk-latinsk ordbok, Dictionarium
anglo-svetico-latinum, hvars första del trycktes
i Hamburg 1734 och ånyo i Nyköping 1757, medan den
andra utkom 1744. Arbetet, som numer på det hela äger
blott bibliografiskt intresse, var åtföljdt af en
afhandling om Sveo-göthers forna närmare förhållande
till anglerna.
Den i engelska kyrkan brukliga konfirmationen
hade S. funnit så tilltalande, att han i sin
församling i Nyköping införde offentligt förhör med
nattvardsbarnen. Kreerad till teologie doktor 1752,
blef han vid Erik Alstrins frånfälle 1762 vald till
dennes efterträdare och utnämndes sålunda till biskop
i Strängnäs 1763. Ehuru då redan sextiotre år gammal,
tog han med kraft och allvar stiftets angelägenheter
om hand, vakade med stränghet öfver kyrkoordningens
upprätthållande, förmanade sitt prästerskap till
nitälskan och allvar i lära och lefverne, vårdade sig
om de fattiga, ifrade för undervisningen, så väl den
lägre som högre, och inrättade till största delen med
egna medel ett särskildt lektorat i naturalhistoria
vid Strängnäs’ gymnasium. Särskildt förtjänar
antecknas, att det var S. som gaf uppslaget till de
åtgärder, hvilka ledde till konfirmationens allmänna
införande i Sverige mot slutet af 1700-talet. Såsom
biskop utfärdade han nämligen, att gälla inom hans
stift, den föreskriften, att nattvardsbarnen »i
fastlagen skulle undervisas af prästerskapet, och när
de pröfvades giltige, förhöras i hela församlingens
närvaro söndagsmorgonen, innan skriftemålet sker.» Det
fanns en stor likhet mellan honom och den hundra år
förut verksamme Västeråsbiskopen Johannes Rudbeckius,
hvilken han äfven liknade i det hänseendet, att
han spelade en icke obetydlig roll i det politiska
lifvet. Under sin tids partistrider var S. inom sitt
stånd hufvudman för Mössorna, således en afsvuren
fiende till motpartiets äfventyrliga planer,
vare sig krig, såsom det ryska 1741, konstlade
näringsyrken eller den tidens djärfva handels- och
fabriksföretag. »Vid riksdagerna var han en af dem,
som ofta ledde öfverläggningarne och ej sällan under
sitt partis öfvervälde den, som dikterade besluten.»
Ännu in i sena ålderdomen bibehöll han själs- och
kroppskrafter nästan oförminskade, samt afled af
en gängse farsot i Strängnäs d. 4 sept. 1776.
En Serenii like i skarpsinninghet, kraft och förmåga,
biskop Wallqvist i Växiö, tecknar honom på följande
sätt: »Biskop S. ägde sällsynt förstånd, mycken håg
för stora ting samt gåfvan att för deras bedrifvande
röra likt och olikt. Han beifrade mindre de
fel, som begingos mot hans person, än mot hans ämbete
och öfvertygelse. Själf var han orörlig för hat och
förföljelse, obeveklig för smicker och penningar,
trogen undersåte, redlig medborgare, rättvis och lätt
förman, god make, öm fader samt fri och ärlig mot
hvar man. De fel, man tillagt honom, voro snarare
tidens än personens. Han har dock betalt dem med
sina dygder, och blir i alla tider ett mönster för
värdiga biskopar».
Gift tvenne gånger: 1: 1737 med
Ulrika Ehrenlund, 2: 1755 med Elsa Maria von
Hermansson, syster till riksrådet Mattias von Hermansson
(se I: 488).
Sergel, Johan Tobias, bildhuggare. Född i
Stockholm d. 8 sept. 1740. Föräldrar: en från Tyskland
inflyttad hofbrodör, Kristofer Sergell och Elisabet
Zwirner.
Medan S. som gosse ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
